Senaste Soppan med Gunnar Danielsson

Gunnar Danielsson

Konsert "Senaste Soppan"

Konstepidemin, Göteborg, 2012-11-10

Den legendariske artisten Gunnar Danielsson bjuder in till konsert. En hänförd och varm publik sluter upp och kvällen utvecklar sig till en härlig kväll med sång, musik, skratt och dans.

Gunnar som kanske många minns mest från det klassiska proggbandet Risken Finns på 70-talet, banden Ensamma Hjärtan och Danielsson & Pekkanini på 80-talet och även i rollen som programledare för Guldslipsen i SVT för länge sedan har ju även en stabil solokarriär i ryggen sedan över 20 år tillbaka i tiden.

Med underfundiga och skruvade texter om tillvaron och starka melodier med bett i liknar inte Gunnar så många av sina branschkollegor. Som hos många andra generationskamrater finner vi en viss dos av Bob Dylan i tillvägagångssättet men det blir aldrig så direkt översatt och tolkat som hos till exempel Ola Magnell eller Mikael Wiehe. 

Kompbandet har tappat bort sin trummis men bygger ändå upp en mycket stabil fond till Gunnar på bas, kompletterande akustisk gitarr samt elgitarr. På presskonferens-manér sitter de i en rad på scenen och briljerar var och en för sig. Gunnar i mitten förstås och med mest fokus på sig men tyngden i framförandet uppstår i band-mekaniken.

Alldeles nära Linnéplatsen i Göteborg hittar du en konstnärlig enklav

Jag startar min kväll i goda vänners lag med en klassisk panerad ost på en tjeckisk restaurang i närheten. En god grund för kvällen som sedan fortsätter  på Konstepidemin i Göteborg.  Det tidigare epidemisjukhusområdet omvandlades 1987 till en fristad för konst och kulturellt utövande. I tio fristående hus i ett lummigt parkområde finns bildkonstnärer, scenografer, silversmeder, keramiker, dansare, musiker, animatörer, textilkonstnärer, skulptörer, designers, filmare, fotografer, skådespelare, tecknare och författare. Det är en självklar miljö för Gunnar Danielsson som förutom att spela låtar även målar och skriver skönlitterärt.

Väl på plats i restaurangpaviljongen på konstnärsområdet har borden dukats med de fina dukarna. Utvald flasköl finns på kylning och man kan även äta soppa och bröd till en modest kostnad. Vi slår oss ner vid ett bord allra längst fram har därmed utmärkta platser på första parkett. När vi satt oss till bords och fått lite gott i oss äntrar Gunnar med band scenen. Bandet består av  Magnus Hartelius, Anders Christensson, Bo Karlberg och Klas Ålander. 

Som första låt bränner de av en av mina personliga favoritlåtar, Stjärnor När Han Ler. Det är lite som när David Bowie öppnade med Space Oddity på Stockholms stadion 1990.  En makalös start helt enkelt. Så här lät och såg det ut:



Jag blir så överrumplad av starten att jag missar en vers i början när jag börjar filma, men det mesta av sången är med i klippet ovan.

Det spelas tre set med pauser á 20 minuter mellan varje omgång. Varje set blir längre och längre och det sista håller på i ett härligt lång tid. Vi får höra låtar från många olika faser i Gunnars liv. Vi hör publikfriare som Som Sommaren och hitsingeln Ishockey & Fotboll sida vid sida med tyngre grejer som Jonny plockar Sten och den monumentala Äkta Tok (Hade Jag haft en Penna). Det mer trubadur-aktiga övergår av och till i ren rock 'n roll. Gunnars ibland återhållet bittra textrader ramas in fint av växelvis följsam och ibland kantig elgitarr som vid något tillfälle låter som rena The Velvet Underground. Det finns en spännvidd i materialet som gör att det aldrig blir tråkigt och mellansnack roar ibland lika mycket som själva texterna gör.

Sådär halvvägs in i föreställningen börjar spridd dans uppstå framför scenen och lite senare är det fullt av folk som buggar eller shakar loss till tonerna. Om det var en varm stämning i lokalen börjar den nu snarare likna ångande.

Gunnar blir varmare och varmare i kläderna

Det är en härlig kväll som uppskattas av kulturtanter och -farbröder i alla åldrar även om medelåldern är lite högre än vad den är på Sticky Fingers en lördagskväll.

Märkligast kavaj bar en man som inte kunde sitta still länge

Det är så roligt att se Gunnar tas emot på det här sättet. För många är han tyvärr obekant eller bortglömd och det är så synd när så många missar en sån kulturbegivenhet som han är. Så ser du en affisch med en Gunnar-spelning på ett träd någonstans i framtiden, notera då noga datum & plats och du har en mycket god kväll framför dig. Eller varför inte handla en platta? Kommer du över ett ex av Danielssånger som är en samlingsplatta får du en fin introduktion till Gunnars samlade produktion eller så kan du ta dig till hans hemsida och ta del av info om hur du kommer över hans senaste skiva Tack för ordet som kom ut tidigare i år.