Läckö Slott, Lidköping
Vad är en sommar utan att få besöka ett fett slott? Inte mycket till sommar. Resan norrut tar oss till Läckö Slott strax ovanför Lidköping. Slottet byggdes som biskopsborg 1298 och utvecklades vidare senare av Gustav Vasa på 1500-talet och slutligen av De La Gardie på 1600-talet till den syn vi ser i dag. Det är en härlig syn.
Slottet är enormt med torn och tinnar och våningar och källare åt alla möjliga håll. Man kan promenera i princip överallt och det finns saker att titta på vart man än kommer.
De la Gardie hamnade i onåd i slutet på 1600-talet och blev av med slottet varpå hans lösöre spreds vind för våg men ett gediget arbete har utförts för att återmöblera slottet med tidstypiska möbler och tavlor, mattor och övrig inredning. Själva slottet i sig är dock i ett härligt skick och som jag var inne på tidigare finns det hur mycket som helst att titta på. En jämförelse med säg muséet på Varbergs Fästning eller Livrustkammaren i Stockholm ter sig löjlig, här finns mycket mer grejer.
På den stora borggården (det finns tre) kör de operaföreställningar av och till och där finns också en restaurang och en affär med lite dyrt krimskrams. Det är varmt som i en smedja och svetten rinner längs rygg och hår. En del rum proppas igen fullständigt av rundlagda turister, men man kan alltid ta ett annat spår och gå lite som man vill.
Ovan ser vi kyrkan där ett bröllop var i full gång. Efter akten utspelades en komisk scen då brudens mor försökte förklara för en lomhörd och lätt förvirrad bröllopsgäst, en äldre gentleman som satt sig på en bänk utanför. Hon skrek upprepande gånger "jag är brudens mor!" om och om igen. Mannen försökte höra och förstå, med klent resultat, men han såg ganska nöjd ut i solen ändå.
Det visade sig att man inte fick fotografera de mest känsliga utställningsobjekten, men jag blev så exalterad när jag hittade min favoritkung Karl X inne i ett rum att jag helt missade ordningsreglerna. Karl X var inte den mest intelligente regenten i vår kungalängd, inte heller speciellt mild eller begåvad med några specifika egenskaper. Han råkade dock vara på plats när en faslig massa händelser gick av stapeln under kort tid som fortfarande påverkar vår vardag i vårt land. Han är för mig sinnebilden av en kung. Han var äregirig, krigisk, matglad och lite korkad. Som en spelkortskung ungefär. Jag blundar inte på något sätt för de illdåd han utförde. Operationerna i Polen som han ledde 1655-60 resulterade i Sveriges enda utförda kompletta folkmord. 45% av Polens befolkning gick under (bortåt 5 miljoner människor), de flesta döda genom svält, köld och sjukdom, men ändå genom krigets försorg. Man pratar inte så mycket om det här idag, framförallt därför att kriget i slutändan inte gav någonting och därför att att Karl strax efter dessa händelser knallade över stora och lilla Bält och norpade Skåne från danskarna som vi bekant fortfarande kontrollerar.
Ingen najs kille alltså, men ändå så härligt absurd. Han pysslade en del med sin kusin Kristina i unga år, men när han längre fram la in en rejäl stöt hade han blivit tämligen fet, så hon ville inte ha honom, han blev dock kung ändå efter att Kristina abdikerat 1654. I sex år var han kung innan han dog i en svår förkylning i Göteborg 1660. Men på de åren hann han vara med om mer än andra kungar upplevt på 200 år eller så.
Allting är inte lastgammalt på Läckö slott. Under vårt besök hann vi även med att titta på en del design och uppfinnande av senare natur. Här ser vi Sveriges första bild-telefon från 1950-talet. Det framgår inte vilka appar som är installerade på den men jag vill ändå ha den.
Innanför murarna hittar vi slottets trädgård som sedan 90-talet återställts till ursprungligt skick. Här har man placerat ut 12 000 plantor, örter, sallad och blomster så det skapar rena djungeln. Murarna hade även en praktisk funktion då ett mikro-klimat skapades innanför dessa vilket gav jämna och fina skördar av allt man odlade.
Insekterna har det ganska bra i slottsträdgården. 2 steg in i paradise kan man säga.
Det är som sagt satans hett så en kylskåpskall slotts-sockerdricka sitter inte direkt fel.
Blommor överallt. det här kan vara en Tagetes. Eller så är det något annat
Här bekantar jag mig med en Triffid. Den luktar fara och ilsken nyfikenhet.
Vart man än går hittar man rum med olika saker i. Är det inte nobelporslin, båtmotorer, vapen eller fängelsehålor så kan det vara en staty som på bilden ovan. Gunnar Nylunds tvestjärtade sjöjungfru från 1946 har ett märkligt levnadsöde.
Statyn byggdes i Lidköping och såldes strax efter till Grand Hotel i Gävle där den visades upp i dess vinterträdgård. 1960 brann dock hotellet ner och statyn såldes till Clayton Hanson, en amerikan som hade tänkt sig att den skulle stå på ett torg i en stad i Iowa. Den pryda stadsledningen klarade dock inte av statyns nakenhet så den fick stå kvar på en bondgård som Clayton ägde. Dock var biltrafiken, speciellt nattetid, mycket ymnig ut till Claytons bondgård, statyn, nu under epitetet "the viking mermaid" var en inofficiell turistattraktion för amerikaner som ville se lite naket i smyg.
2006 köptes statyn tillbaka och har nu fått ett hem på Läckö slott.
Omgivningarna runt slottet är inte så dumma de heller. År 1707 bankade man upp en sten just här. Slottet är ju omgivet om vatten (Vänern) och man kan bada eller hyra en paddelbåt som ser ut som en svan om man vill det.
Det ligger kanske lite avigt till, men ett besök till Läckö är väl värd mödan. Glöm inte att hälsa på Karl X.
