Äntligen ett nytt kassettdäck och det blev en Luxor

Luxor 12092431
Kassettdäck

Jag har sedan en tid tillbaka letat efter ett vettigt kassettdäck och lyckades idag lägga vantarna på ett klassiskt sådant. En sann glädje infann sig när jag hämtade ut paketet och än gladare blev humöret när jag installerade praktverket och allt lyste upp och spelade band som det skall göra.

Tingesten är ju ändå från säsongen 1975-76 och har därmed några år på nacken.

Den är inte helt med i matchen. Det fina teak-fanéret hade gått sänder i ett hörn i transporten och den har lite andra ålderskrämpor men inte värre än att det skall gå att få ordning på med lite pyssel och vård. Det kändes ganska logiskt att spela en köpkassett med Björn Afzelius som första försök, och det gick alldeles utmärkt det. Nu är frågan om man stannar här och bara inkorporerar den i mitt Yamaha-system av lite yngre årgång eller om jag helt enkelt tvungen att jaga rätt på de ursprungliga syskonen till däcket också, förstärkaren/tunern, högtalarna och skivspelaren. Antagligen måste jag det.

Ett riktigt kassettdäck har en dammskyddande lucka som på en Grammofon. Här i uppfällt läge

Och här i nedfällt läge

Så här presenterades Luxer-enheten i Tyskland när det begav sig. Fast Luxor var förstås svenskt och allting byggdes i Motala fram till att asiaterna tog över marknaden i slutet av 70-talet.

Snygga detaljer och någon form av granit eller asfaltsliknande beläggning i designen

Dolby-effekter kan uppnås

Lamporna lyser förstås i det där mjuka 70-tals-färgerna

Det är en härlig syn

Glädjen i en ny burk

HP Pavilion HPE H8-1122
Ny stationär bas-dator i Berntssons teknikfamilj


Min gamla stationära burk började uppvisa ålderstecken av den mer allvarliga sorten. En trotjänare som fungerat gott i ett antal år men allt oftare börjat uppvisa blåskärmen och börjat fundera i tankarna mot elefantkyrkogården.

Så det blev till att handla en ny som jag nu här testar om den är kompatibel med Blogger. Det är den. Det är skrämmande roligt med en ny burk. Man blir lika förvånad varje gång även om det dröjer sådär ett halvt decennium mellan varven. Det går ju så fort allting och den orkar så mycket. Det har man ju i och för sig alltid tyckt när man bytt tidigare, men ändå, glädjen är ändå lika stark.

Det blev en HP igen. Jag orkar inte bygga och pyssla själv utan köper färdigt. Bara att koppla in sladdar och köra igång. Konfigurationen tog kanske 4 minuter. (Sen sitter man kanske i 20 timmar och ställer in alla inställningar som man vill ha dem, men det är en annan historia.) Det finns gott om stöddigare burkar på marknaden men den här passar mig väl. 8GB ram gör en väldig skillnad mot 2 märker jag. Allt rullar på fint och jag vart särskilt imponerad av ljudet i lurar. Aldrig hört en dator som låter så bra i ljud innan. En fröjd att kunna dra på lite när man vill det.

Det är mycket pyssel kvar innan den beter sig helt som man vill ha den, men än så länge sköter den sig fint. Snabb uppstart, inga problem att göra ganska komplexa manövrar samtidigt, leverera bild på flera skärmar samtidigt, ladda upp och ner på nätverk, internet & lokalt samt installera en massa saker på samma gång, nädå, den tar det.

Under tiden som jag installerar nödvändiga programvaror slås jag ett kort tag av en digital överspänning. Jag mailar en grej till mig själv för att snabbt kunna plocka upp den på den nya maskinen och det plingar till. På fyra ställen inom en radio på fyra meter, ifrån den nya stationära, ifrån den gamla stationära, från laptopen i fönstret och från telefonen som ligger på bordet. Jag flinar till, en gång i tiden kunde man inte ha uppe en mail-klient på mer än en maskin i taget, nu finns det ingen gräns. Det är så ohyggligt onödigt men ändå så härligt på något sätt.

Nano Nano

Kom hem med en ny liten lek-kamrat, vunnen i tävling på jobbet. Nano heter han, och han kan spela musik och film och filma och lite av varje. Dock måste man använda det där jobbiga Itunes för att få styrsel på lille Nano. det är synd, för Itunes är obegripligt användarovänligt och okompatibelt med det mesta här i världen känns det som.
Man kan vrida på Nano, så vrider han det man tittar på också, han kan mycket, och spel och väckarklocka och jag vet inte vad



Försöker lite igen med bob hund, men jag får inte upp tillräckligt med bas i de vita karaktäristiska lurarna för att kunna ändra omdöme