Fet Kulturlördag - Record Store Day + Fina konserter

Skivrunda; Music Lovers Records, Dirty Records, Andra Långgatans Skivhandel, Bengans

The Kingdom of Evol
Konsert, Bengans, Majorna, Göteborg 18 april 2015

Mattias Hellberg
Konsert, privat galej, Kungstens Industriområde, Göteborg, 19 april 2015

Hisingen Island
Konsert, privat galej, Kungstens Industriområde, Göteborg, 19 april 2015


Fenomenet Record Store Day är här igen och över hela världen firas de stackars skivaffärer som fortfarande lever och har hälsan. Detta ger anledning till att ta upp traditionen med en skivaffärsrunda som man så ofta gjorde om lördagarna förr i världen. Det skulle i huvud taget komma att bli en dag och kväll och natt som förr i världen.

Jag inleder skivsafarin på Music Lovers Records som vuxit sig ur Auktionshallarna där de höll till förut och numera hittar på en gård till Kyrkogatan. Här lär jag mig att en Noice-singel som jag en gång i tiden gav en en-krona för begagnad nu i ungefär samma skick betingar ett pris på 250 pistoler. Den här marknaden är märklig.

Vidare till klassiska Dirty Records där jag förutom att fiska upp ett ex i fint skick av Nynningens För Full hals även får i mig en surdegsfralla, en riktigt sur grapefruktjuice och en stadig kopp starkt svart kaffe.

Jag vinglar vidare till Andra Långgatans skivhandel men känner att jag inte riktigt har kraften att bläddra i osorterade vinyler som i fornstora dagar. Det är dock väldigt roligt att se att grejen lever vidare med ungdomar i alla åldrar som frenetiskt går igenom alla lådor i jakt på sina heliga Graalar.

Allt är inte guld som glimmar i skivbackarna

 

 

En klassiker fångas in

Efter en kort paus går skivsafarin vidare till Bengans vid Stigbergstorget. den kanske mest välmående av alla de skivaffärer som funnits i Göteborg och här rullar det på som det alltid gjort även om som antagligen för Dirty Records också, att café-delen gör sitt för att stärka ekonomin för firmorna.

Här fiskar jag upp ett dagsfärskt ex av The Leather Nuns nya skiva som jag tänkte återkomma till i en en senare recension.  En stund senare är det dags för konsert inne i butiken och det är en riktig klassiker-uppställning på scenen. The Kingdom of Evol med Freddie Wadling i spetsen är för dagen förstärkta med Ebbot på positionen orgel.

Kingdom of Evol i full fart på Bengans

Det här skall ju höras på en svettig klubb vid midnatt egentligen och inte i en väl ljussatt affär mitt dagen men det är mycket gott gry i bandet. Freddie sätter sig på plats i mitten  och ömsom jollrar och driver iväg i darriga mellansnack (ett handlar om att han retat upp sig på Bob Dylans skiva med Sinatra-tolkningar) men sången sitter inledningsvis som ett spett.

Bandet inleder med min personliga favorit Circles från den andra skivan som kom i vintras och det låter riktigt snärtigt. Det är fint fuzz i gitarren, tung bas, exemplariska trummor, hallucinogen orgel och brutal sång.  Det fortsätter i samma anda och allt eftersom släpper Freddie sången mer och mer till förmån för gitarristen Per Svensson som får ta större ansvar på en del låtar sångmässigt.

Vi får även höra en klassisk Cortex-låt, Mind of Darkness som låter riktigt stygg fortfarande

Sen hem och landa något för vidare äventyr ut i natten och ett schysst kalas i Kungstens Industriområde. Det är Gary som fyller 50 och han ville inte ha något vanlig kalas. Han ville ha ett kalas som såg ut som svartklubbarna gjorde i skarven 1980/90-talet. Så han får det. 50 pix i dörren, burköl i näven över disk och några hundra glada klubbkonnässörer på plats. På scenen varvas poetry slam, acapella-hiphop och ett par högklassiga musikakter.

En stund efter midnatt går Mattias Hellberg på scenen och backar upp sig med en elgitarr. Kompisen Håkan Hellström står i publiken och hejar på. Det är en skön stämning. Mattias spelar utvalda stycken, grejer med Neil Young, Bob Marley bland annat och avrundar med fina favoriten Unlimited Sympathy som han körde med sitt gamla band Nymphet Noodlers i början av sin karriär.

Mattias Hellberg gör en stark spelning

Några timmar senare intar några för mig okända individer scenen. Det är  Hisingen Island som brakar loss i punkig garagerock av fint märke med sensationellt mycket eko på sången. Det låter alldeles förträffligt och precis rätt i det här läget. Kvällen fortsätter i euforisk dans till gammal indie och postpunk och det är verkligen en kväll utöver det vanliga.

Hisingen Island vräker på

Högt på Låglandet

Mattias Hellberg
High In the Lowlands
Album, 2011

Rockfiluren Mattias Hellberg släpper i nästa vecka sitt tredje album i eget namn. En skiva han konstruerat själv i samarbete med Mattias Areskog. Det är alltså inte något fullskaligt band som backar upp utan de bägge herrarna som står bakom all sång och musik på High in Lowlands.

Mattias startade precis som Martin Hederos sin musikaliska karriär i det värmländska grooveboogie-bandet Nymphet Noodlers och just dessa två fortsatte senare i duon Hederos & Hellberg. Efter det spelade Mattias med till exempel The Hellacopters och Stefan Sundström, men mest känd av de breda massorna är han nog trots allt genom sitt medlemskap i Nationalteaterns Rockorkester där han på konserter axlar manteln efter Totta Näslund som så så tragiskt gick bort 2005.

Jag skall erkänna att jag missade mellanplattan men Mattias debut, Mattias Hellberg från 2004 som var en lugn och eftertänksam rockplatta i samma anda som en del verk grånande gamla farbröder vanligtvis ger ut på ålderns höst. Nya plattan är en uppgradering på samma formel, men med bättre låtar och vassare ljud.

Det är en effektiv ljudbild kring sång, gitarr och munspel i första rummet samt övrig instrumentering lite i farstun men många låtar kryddas med vag orgel eller bank på klockspel eller liknande. Så här naket producerad musik blir förfärlig om inte insatserna över lag är av hög kvalité. Dålig sång hade knäckt det här projektet direkt men det är ingen risk här Mattias sjunger seg och skön rocksång över de lite höstkalla arrangemangen. Sångmässigt är vi inte avgrundslångt borta från Randy Newman eller Greg Dulli även om det snarare är en tillfällighet än något eftersträvat.
Trakterandet av akustisk gitarr och munspel ligger som tidigare i gränslandskapen av Neil Young men ändå med en egen ton som vi vant oss vid att höra tidigare.

Mattias Hellberg med sin medmusikant Mattias Areskog

Releasedatumet 2 november känns väl valt för skivan då det är en ganska bister samling sånger som låter som lövrusk, varm tröja på och mörkt utomhus och inuti. Då till exempel The Amazing som jag recenserade för ett tag sedan spelar amerikansk musik för en loj augustieftermiddag är Mattias skiva mer lämplig mitt i grishösten som vi befinner oss i nu. Man hade mycket gärna kunnat inkludera ljudeffekter av en sjudande mustig gryta, det ringlande ljudet av ett fylligt rödvin som landar i ett glas och något fönster som slår i vinden på skivan, eller så kan man med lätthet fylla i de effekterna i tanken själv. Det sorgsna munspelet som dyker upp här och där naglar fast intrycken i den kalla men samtidigt vackra hösten.

Skivan är ovanligt jämn tycker jag. Jag hittar inga dalar och inte heller några toppar som sträcker sig enormt mycket högre än det andra. Man försätts i ett tillstånd från första inledande Black Cloud Man som står sig skivan igenom fram till den sista låten Over & Done.
I sången Blue går tempot ner till knappt märkbar puls och man kan med lite god vilja jämföra atmosfären med den som amerikanska Mazzy Star byggde sin karriär på.

Like a Sun slår in på lite andra vägar. Det är fortfarande höst men scenen har förflyttats från den ensliga stugan i skogen till den närapå nedlagda cirkusen med sitt tält översköljt av röda och gula löv där i skogsbrynet. Dragspel, eller om det är tramporgel, svårt att säga, yrslar på i resterna av en vals i sällskap med en rostig elgitarr som sticker hål på ett och annat höstlöv.

Efterföljande och alldeles för korta Moon ger känningar av en kommande live-favorit med sin starka melodiska uppbyggnad. En liten pop-pärla om än i samma kläder som de andra sångerna. Men just som den kommit igång tar den abrupt slut. Den hade gott kunnat få 120 sekunder till på sig på skivan.

Som jag var inne på hålls stämningen intakt till det sista spåret Over & Done som lite otippat inleds med pigga vårfåglar som berättar att en ny årstid anlänt. Mattias spelar till fåglarnas ljud en vårblues som i mina öron lägger sig bredvid Stefan Sundströms klassiska Ställ till med Kalas, alltså musik som gör sig som bäst om så där fem och en halv månad från nu. Då kan vi öppna fönsterna och börja andas och leva som vanligt igen. Men tills dess har vi 10 starka låtar som vi kan ljudlägga både grishöst och vargavinter med, och det är inte så illa det.