Fet Kulturlördag - Record Store Day + Fina konserter

Skivrunda; Music Lovers Records, Dirty Records, Andra Långgatans Skivhandel, Bengans

The Kingdom of Evol
Konsert, Bengans, Majorna, Göteborg 18 april 2015

Mattias Hellberg
Konsert, privat galej, Kungstens Industriområde, Göteborg, 19 april 2015

Hisingen Island
Konsert, privat galej, Kungstens Industriområde, Göteborg, 19 april 2015


Fenomenet Record Store Day är här igen och över hela världen firas de stackars skivaffärer som fortfarande lever och har hälsan. Detta ger anledning till att ta upp traditionen med en skivaffärsrunda som man så ofta gjorde om lördagarna förr i världen. Det skulle i huvud taget komma att bli en dag och kväll och natt som förr i världen.

Jag inleder skivsafarin på Music Lovers Records som vuxit sig ur Auktionshallarna där de höll till förut och numera hittar på en gård till Kyrkogatan. Här lär jag mig att en Noice-singel som jag en gång i tiden gav en en-krona för begagnad nu i ungefär samma skick betingar ett pris på 250 pistoler. Den här marknaden är märklig.

Vidare till klassiska Dirty Records där jag förutom att fiska upp ett ex i fint skick av Nynningens För Full hals även får i mig en surdegsfralla, en riktigt sur grapefruktjuice och en stadig kopp starkt svart kaffe.

Jag vinglar vidare till Andra Långgatans skivhandel men känner att jag inte riktigt har kraften att bläddra i osorterade vinyler som i fornstora dagar. Det är dock väldigt roligt att se att grejen lever vidare med ungdomar i alla åldrar som frenetiskt går igenom alla lådor i jakt på sina heliga Graalar.

Allt är inte guld som glimmar i skivbackarna

 

 

En klassiker fångas in

Efter en kort paus går skivsafarin vidare till Bengans vid Stigbergstorget. den kanske mest välmående av alla de skivaffärer som funnits i Göteborg och här rullar det på som det alltid gjort även om som antagligen för Dirty Records också, att café-delen gör sitt för att stärka ekonomin för firmorna.

Här fiskar jag upp ett dagsfärskt ex av The Leather Nuns nya skiva som jag tänkte återkomma till i en en senare recension.  En stund senare är det dags för konsert inne i butiken och det är en riktig klassiker-uppställning på scenen. The Kingdom of Evol med Freddie Wadling i spetsen är för dagen förstärkta med Ebbot på positionen orgel.

Kingdom of Evol i full fart på Bengans

Det här skall ju höras på en svettig klubb vid midnatt egentligen och inte i en väl ljussatt affär mitt dagen men det är mycket gott gry i bandet. Freddie sätter sig på plats i mitten  och ömsom jollrar och driver iväg i darriga mellansnack (ett handlar om att han retat upp sig på Bob Dylans skiva med Sinatra-tolkningar) men sången sitter inledningsvis som ett spett.

Bandet inleder med min personliga favorit Circles från den andra skivan som kom i vintras och det låter riktigt snärtigt. Det är fint fuzz i gitarren, tung bas, exemplariska trummor, hallucinogen orgel och brutal sång.  Det fortsätter i samma anda och allt eftersom släpper Freddie sången mer och mer till förmån för gitarristen Per Svensson som får ta större ansvar på en del låtar sångmässigt.

Vi får även höra en klassisk Cortex-låt, Mind of Darkness som låter riktigt stygg fortfarande

Sen hem och landa något för vidare äventyr ut i natten och ett schysst kalas i Kungstens Industriområde. Det är Gary som fyller 50 och han ville inte ha något vanlig kalas. Han ville ha ett kalas som såg ut som svartklubbarna gjorde i skarven 1980/90-talet. Så han får det. 50 pix i dörren, burköl i näven över disk och några hundra glada klubbkonnässörer på plats. På scenen varvas poetry slam, acapella-hiphop och ett par högklassiga musikakter.

En stund efter midnatt går Mattias Hellberg på scenen och backar upp sig med en elgitarr. Kompisen Håkan Hellström står i publiken och hejar på. Det är en skön stämning. Mattias spelar utvalda stycken, grejer med Neil Young, Bob Marley bland annat och avrundar med fina favoriten Unlimited Sympathy som han körde med sitt gamla band Nymphet Noodlers i början av sin karriär.

Mattias Hellberg gör en stark spelning

Några timmar senare intar några för mig okända individer scenen. Det är  Hisingen Island som brakar loss i punkig garagerock av fint märke med sensationellt mycket eko på sången. Det låter alldeles förträffligt och precis rätt i det här läget. Kvällen fortsätter i euforisk dans till gammal indie och postpunk och det är verkligen en kväll utöver det vanliga.

Hisingen Island vräker på

Skiv-året 2014

Det har blivit dags att summera skiv-året 2014 och jag spaltar här upp de viktigaste stunderna på skiva som jag kommer ihåg just nu. En del är recenserat sedan tidigare, annat dyker upp först här nu.
Där det finns länkas det till enskilda goda spår i ljud eller video-form. Så utan inbördes rankning..

Årets Obelix-rock:

David Crosby - Croz

Den gamle spillevinken Crosby samlade ihop sig i år och fick ihop sin fjärde soloskiva. Crosby så välkänd annars genom The Byrds och alla varianterna på Crosby-Stills-Nash-Young som går att föreställa sig. Plattan är inte tokjämn men ett klart gott fall framåt från new age-hyssen på 80-talet.

Bästa spår: Set that Baggage Down. |  YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Protest-rock:

New Model Army - Between Wine and Blood

2014 blev året då jag allvar tog tag i fenomenet New Model Army och till och med kom iväg och såg de på konsert. I anslutning till turnén släppte de en halv-LP som jag trivts gott med under året.

Bästa spår: Happy to be Here. | SPOTIFY |

Årets Hårdrock:

Pet the Preacher - The Cave & The Sunlight

Utlurad som jag blev i somras till Styrsö till en märkligt arrangerad spelning på Pizzerian blev jag inte besviken när jag fick ta del av den finaste danska hårdrocksmetal som man kan tänka sig.

Bästa spår: Remains. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Soul-Grunge-Indie-Rock:

The Afghan Whigs - Do the Beast

2014 års återförening av den klassiska orkestern med Greg Dulli i spetsen gav oss en mäktig kaka. 

Bästa spår: Algiers. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Jönköping-Gubb-Punk-Rock:

Alienationsklubben - Alienationsklubben EP

Produktive Tony Hall är inblandad i två viktiga släpp i år. Här är det första med årsfärska Gubbpunksensationen Alienationsklubben. Tre jämnt goda låtar men väljer en då det finns en promotionvideo till den.

Bästa spår: Drömmar. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Hjärtattack:

Hjärtattack - The United States of Läppland

Här dyker Tony upp igen i här Göteborgsbaserade Hjärtattack som släppte ett gott alster i år också.
Bandet går från klarhet till klarhet och grottar här ner sig djupare i det sena 70-talets brittiska rockprovinser men även ekon från svenska förorter klingar in fint.

Bästa spår: Läppland. | SPOTIFY |

Årets Goth-Gospel:

Sivert Høyem - Endless Love

Bitvis tangerande det bästa han gjort, den gode Sivert. Öppnande titelspåret är en härligt rivig gothig sak och plattan innehåller mer klassisk nordnorsk bitter rock.

Bästa spår: Endless Love. | DAILY MOTION | SPOTIFY |

Årets Ångest-Fylle-Rock:

Gallon drunk - The Soul of the Hour

Jag är inte helt överens med hela plattan. Ibland blir det så primalt att ingenting blir kvar liksom. Men över nio minuter långa inledande Before the Fire är ren rockhistoria.

Bästa låt: Before the Fire. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Posör och Vivör:

Bryan Ferry - Avonmore

Jag sågade Bryans förra skiva, Olympia så hårt att jag nästan skäms. Men den var vanvettigt usel. Den här är bättre. Allt är fast positionerat i Bryan och Roxy Musics 80-tal snarare än det mer coola 70-talet, men det är stilfullt gjort.

Bästa låt: One Night Stand. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Skönsång:

First Aid Kit - Stay Gold

Antagligen det bäst säljande av det som jag valt ur som guldet ur årets skivskörd men det biter friskt ändå. Tyckte först att det lät lite för hårt producerat men ändrade mig raskt.

Bästa låt: Cedar Lane. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Tyska Sago-Avante-Garde-Knas:

The Ministry of Wolves - Republik Der Wölfe

Bröderna Grimms värld genom alternativrock, Långt ifrån Walt Disney om man säger så. Alexander Hacke från Einstürzende Neubauten och Mick Harvey från Nick Caves Bad Seeds är hörnstolparna i projektet. Ibland totalt knas, ibland lysande. Aldrig tråkigt.

Bästa spår: Snow White. | SPOTIFY |

Årets mest Sinnesvidgande: 

Mogwai - Rave Tapes

En besvärlig platta som bråkar med en. Dels skir och vacker och dels som ren migrän. En resa är det hur som helst.

Bästa spår: Remurdered. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Morrissey:

Morrissey - World Peace Is None of Your Business

Mer förvirrande än någonsin och kanske inte helt 100 på alla rimmen längre men det funkar ändå inte helt oväntat.

Bästa spår: The Bullfighter Dies. | YOUTUBE |

Årets Cover:

Gonga - Black Sabbeth

Ibland vill man att en cover på världsbäst låt skall låta som den gör men med en lätt tvist. Det får vi här i Gongas tagning på Black Sabbaths Black Sabbath. Och vi får det med Beth Gibbons (Mest känd som vokalissa i Portishead) vid mikrofonen.

Bästa spår: Black Sabbeth. | YOUTUBE |

Årets 80-tals-ångest:

Diskoteket - Jag ser över Mitt Liv

Få yngre band får ihop det här med de mer depraverade delarna av 80-talets musikproduktioner. Oftast blir det för glättigt och utan det där bottenlösa allvaret som är direkt nödvändigt för att få till känslan som behövs för att göra grejen igen. Diskoteket fattar.

Bästa spår: Slit ut ditt Hjärta. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Schweizare:

Malia & Boris Blank - Convergence

Den ena halvan av Schweiziska duon Yello heter Dieter Meyer, Han sjunger. Den andra halvan heter Boris Blank. Han gör i princip allt det andra. Här gör han det med svala Malia vid mikrofonen istället. Soft. Snyggt, Faktiskt bättre än Yellos senare vax.

Bästa spår: Raising Venus. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Politiska:

Stefan Sundström - Nu var det 2014

Stefan gjorde oss inte besvikna i år heller. I år uppbackad av Franska trion. Lite lugnare, lite sorgsnare.

Bästa spår: Grön Grön Grön. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Gubb-Psykedelia-Boogie:

The Kingdom of Evol - Second coming of Pleasure & Pain

Andra släppet från The Kingdom of Evol med Freddie Wadling i spetsen och istället för att veckla ut vingarna mot något lätt-tillgängligt gräver bandet ner sig djupt i myllan av tung illasinnad klassisk Göteborgsrock. De gräver som Satan självt. Det glöder och fräser hur som helst. Liken lever. Union Carbide och Cortex dansar igen. Det här är årets skiva. De andra får ursäkta.

Bästa spår: Circles. Edit. Finns nu på | SPOTIFY |

Årets kontemplation:

Peter Davidson - Samsara

När du behöver rensa huvudet från mull och pop. Eller när du behöver musiken till en fiktiv film en produktiv dagdrömmardag. En fiktiv film som utspelas i en svårbestämd dystopisk miljö där huvudpersonen som spelas av Klaus Kinksi konstant jagas i futuristiska korridorer av sin antagonist spelad av Rutger Hauer beväpnad endast med en vässad bandlös bas.

Bästa spår: Starfish Cycle. | SOUNDCLOUD | BANDCAMP |

Årets finstämdaste:

Weeping Willows - The Time Has Come

När Weeping Willows är på humör är de frukansvärt långtråkiga och dötrista. och tråkiga och alldeles alldeles underbara. Ibland gör de sin allra bästa låt igen. I år kom den i form av titelspåret.

Bästa spår: The Time has Come. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets försmak:

The Amazing - Picture You

Jag avslutar med en platta som inte släpps förrän i februari nästa år men där vi kan höra titelspåret redan nu och det är 9 minuter och 27 sekunder som vi alla behöver.  Vet inget om resten om låtarna än men det här blir bra, det vet jag.

Bästa spår (so far). Picture You. | SOUNDCLOUD |

Dra för draperierna, det är vår, med The Kingdom of Evol

The Kingdom of Evol featuring Freddie Wadling

Dark Passages * Nocturnal Incidents

Album, 2012

Det kom en platta med posten som jag närapå glömt att jag beställt härförleden. Plattan visade sig vara ännu ett projekt involverande den otroligt produktive Freddie Wadling.

Freddie har ju ganska nyligen lanserat en soloplatta och en skiva med Blue for Two som jag recenserade tidigare i år och här har vi nu tio låtar under flaggen The Kingdom of Evol featuring Freddie Wadling. Namnet till trots är det ett projekt vars kärna består av Per Svensson och just Freddie Wadling som författat de flesta låttexterna på skivan. Utöver Per och Freddie hittar vi bland musiker och ljudkonstnärer inte mindre än tre gamla delegater från kultbandet Union Carbide Productions (Henrik Rylander, Patrik Caganis och Ebbot), konstnären Leif Elggren, basisten Joachim Nordwall och punk-legendaren Henrik Venant (känd bland annat från Pojken med Grodan i Pannan) När man tagit del av banduppställningen som presenteras i bookleten, estetiken i omslag, teckningar och foton som skivfodralet bjuder på förstår man att det inte är karamell-pop som kommer att ljuda ur högtalarna vid den första provlyssningen.

Nä, det här luktar inte glass och karameller direkt. Dark Passages * Nocturnal Incidents är en grov, mörk, kantig och allt annat än en snäll kaka till kaffet. Det river och sliter i lyssnaren när den attackeras av infekterad elgitarr, sjösjuk bas, allsköns oväsen och en mässande Wadling någonstans i mitten av infernot. Musikaliskt tas det avstamp ungefär där bandet Cortex kapitulerade i slutet av 80-talet. Monumentala Cortex som också disponerade över Freddie Wadling på tjänsten sång släppte ett par plattor som inte liknande någonting 1981-1986. Postpunk, Bowie&Iggy-i-Berlin och en skvätt vansinne utgjorde delar som man ändå kan försöka likna det vid. Stora delar av årets skivsläpp följer den tidigare utstakade banan även om vi också hör mer av ren friforms-avant-garde, kryddat med lite blues.

Freddie och Per har ett band ihop, typ

 Skivan fungerar inte så bra i dagsljus märker jag. Den kräver ett mörklagt rum och något starkt i glaset för att komma till sin rätt. Men när den lite senare på kvällen kommer som bäst till sin rätt är den riktigt befriande i sitt konsekventa uttryck. Här finns inga kommersiella kompromisser eller något som liknar en singel lämplig för radio. Det låter vasst, glåmigt och svartvitt. Vi hör Freddie sjunga på alla spår men många gånger går tankarna till musik som gjord för en hårdkokt rulle som kanske handlar om sjömän som misshandlas i en gränd i Hamburg en sen höstkväll. Vid sidan av referenserna till Cortex ekar även konstant ljud från Union Carbide i högform en extra magsur kväll för många år sedan. Låtar som Blues Beast eller Beyond the Darklands hade kunnat passa in på just Union Carbides andra eller tredje platta med sina fuzzade gitarrpartier, skeva harmonier och stöddiga tilltal. 


Man behöver lyssna om och om igen. För varje lyssning hör man nya krumbukter i den mörka och vildvuxna produktionen. Effekter staplade på varandra, klockspel och manipulerad orgel, Freddie som sjunger som en sjuk Gud. Även om arrangemangen överlag är starkare än själva låtarna blir det aldrig ointressant. Bäst blir det i "titelspåret" Kingdom of Evol som rent av låter vacker mitt i allt det brutala. Referenserna haglar över mig men jag får hejda mig och bara ta in det jag hör. En helgjuten skiva som kommer ta lång tid att smälta och bearbeta. Men jag ser mycket fram mot det fortsatta arbetet med det.

Så dra för draperierna. Häll upp något starkt och beskt i ett glas och låt Freddie & hans vänner ta dig med till en plats du aldrig ser i några resebroschyrer. Jag kan inte lova att det är en nyttig och hälsosam resa men du kommer inte att ha tråkigt i allafall.