Skogsgläntans Visfestival, Grimmered, Göteborg 30 juni 2018
Violin Trio, Kristian Von Svensson, Jenny Almsenius, Elinor Brolin, Black Larsson, Krånne, Johan Johansson, Philip Fritz.
Det har blivit dags för den årliga visfestivalen i Skogsgläntan i Grimmered i västra Göteborg.
Eldsjälen Cathiz Sandström Ulinder med make och grannar ordnar en fantastisk visfest i en trädgård i villaområdet i den vackra sommarkvällen. Det är ordnat med fin bar och bänkar, tält-tak ifall regnet skulle komma och till och med en food-truck på garageuppfarten. Idylliskt är en underdrift.
Vi bjuds på fördrink och snart spelas det upp i den ljumma kvällen.
Först ut är Violin Trio som först förvirrar genom att vara två på scenen men senare utvecklas till tre individer på scenen. Vi får flera härliga Django Reinhardt-stycken som för tankarna till det Paris-mysiga 30-talet. Mycket väl spelat. Det klipps även in en Taube-låt och några polskor.
Solen gassar på fint och djungeltemat på de ansvariga fungerar gott. Damerna har palmer i håret.
Sedan släpps trubaduren Kristian Von Svensson lös på scenen. På bilden ovan ser man även den eminente ljudteknikern Jimmy Olsson som ordnar ett sånt himla bra ljud för artisterna. Rent och krispigt och ändå inte för lågt. Kristian är en väldigt finurlig trubadur som jobbar med det mer oväntade. Han ger oss flera visor med ur perspektivet tysk matros under första världskriget men hinner även med en parafras på Sverigedemokraterna i ett stycke om Vuxendemokraterna som är starkt barn-kritiska i sin läggning.
Efter Kristian tar Jenny Almsenius över med sin skönt murriga elgitarr och klara röst. Det blir svårt att undvika ordet sensuellt i ett beskrivande av framträdandet men det är just det som det är. Vi hör visor om förhållanden som fungerade och som inte gjorde det och vuxenlekar som borde lekas om igen.
Efter ett tag får Jenny sällskap av Elinor Brolin och de gemensamma stämmorna lindas fint in tillsammans. Även Bob Dylans tandställning bjuds upp på scenen (ett sånt där munspel som man sätter fast på sig själv runt halsen)
Efter damerna är det dags för Black Larsson som har en god medspelare på kontrabas med sig. Larsson bjuder på alster från sin EP Dan Andersson Land och sin hit om den röda tunnelbanelinjen i Stockholm.
Det är en härlig kväll i Grimmered. Flink personal i baren serverar goda drinkar vid sidan av öl och vin och vid foodtrucken hittar jag en sorts starka räk-snacks som passar bra till.
Black Larsson avslutar sitt set med att bjuda med Tony Hall (känd från Alienationsklubben) på sång i en gemensam version på klassikern Keops Pyramid.
Efter Larsson äntrar Krånne scenen. Han kör på akustisk gitarr i kvällen och har tagit med sig basisten Sebastian Sandberg och de får ihop ett riktigt svängigt set. Låtarna är ju egentligen avsedda för en mer bandmässig sättning men fungerar utmärkt i det här formatet också. Det blir liksom tydligare och det blir framtvingad allsång och en hel del call and response ändå så att säga.
Man glömmer lätt att man är i någons egna trädgård. Det känns mer som en krog eller riktig festival i det mindre formatet. Här har jag tagit mig in mot toaletterna under Krånnes set och tar ett kort genom vardagsrumsfönstret.
Här sitter vi och trivs
Krånne drar igenom många av sina mycket närgeografiskt behandlande låtar. Mycket om Majorna och Vasastan och vad som hände runt restaurang Klara på Victoriagatan en gång i tiden till exempel.
Det hade fått plats mer folk i trädgården men det är en god publik på plats och applåderna är varma och entusiastiska.
Spontan dans förekom här och där.
Man hann även med ett avsnitt av "Fri Scen" och till det hade en grupp grannar under det tillfälliga namnet Pausfåglarna anmält sig. De hade med sig en sitt-trumma och bjöd på mjuk svensk country.
Utsikt från baren.
Nu dags för kvällens lite större stjärna Johan Johansson. Känd från KSMB, Strindbergs, John Lenin och som kompanjon till Stefan Sundström och upptäckare och producent till en ung Lasse Winnerbäck. Johan inleder med ett tvärsnitt av sina egna låtar och får senare upp Elinor Brolin på scenen och de kör vidare med en hel del Kjell Höglund-covers av bästa märke.
Här har Elinor anslutit på scenen. Nu börjar det blir svårt att fotografera i och med mörkrets ankomst.
Sista akt blir Philip Fritz och han kör ett effektivt och klart set mycket baserat på sin senaste skiva. Det är som sagt mörkt nu och man får använda aggressiv blixt för att det skall fastna någonting alls. Ovan en bild då Philip bjudit in Elinor och Johan och de låter härligt tillsammans. Philip har spelat på en annan festival kvällen innan och väl låtit sig smaka på dryckerna i kvällen men sätter ändå sina låtar grymt bra.
En fantasiskt rolig visfestival. Stort tack till alla goa artister och till Catiz och C:o som arrangerar så bra.
Det blev lite videos tagna också. Inga längre stunder men några ögonblick från eventet.
