Här i de mer begagnade delarna av det gamla Gårda i Göteborg låg en gång i tiden ett smörgåscafé jag kan känna att jag saknar.
Det drevs som någon sorts kommunalt projekt i syfte att slussa rehabiliterande narkomaner i arbete.
De arbetstränande var ganska långsamma och lite arga till sättet men de kunde svänga ihop en färsk sillsmörgås stor som en frisbee för endast 20 riksdaler när de var på humör.
