Jag fick ett e-brev från min internetleverantör som på ett sådär lätt oskönt sätt berättar att de raderar alla gamla hemsidor inom kort;
-----
DIN HEMSIDA FRÅN COM HEM UPPHÖR
Hej,
Marknadens och kundernas behov för att skapa hemsidor ser helt annorlunda ut idag än för 15 år sedan. Hemsidor efterfrågas inte längre vid beställning av bredband eller från sin tjänsteleverantör. Till följd av den minskade efterfrågan kommer vi därför att stänga ner befintliga hemsidor.
Med vänliga hälsningar
Com Hem
Kundservice
------
Man kan väl delvis förstå att de klassiska hemsidorna som typ alla höll på med på den tiden inte längre vare sig underhålls eller läses längre i någon större grad. Först kom bloggarna och ändrade landskapet och sedan sådana här sociala plattformar som vi umgås på idag men man har ändå hamnat där ibland ändå. När man hamnat i någon enslig del i utkanten av webben har man än idag kunnat snubbla in på någon hemmaknackad sida i grälla färger, gärna med helt omotiverade grejer som blinkade hela tiden. Glada färgblinda HTML-amatörer skapade små hemman i cybervärlden där allt möjligt intressant och ointressant förevisades. Ofta dåligt skannade blekta semesterbilder lite på snedden eller specialintressen, till exempel på samlingar av vykort på järnvägsstationer i glesbygd oftast arkiverade i obegripliga egenskapade gränssnitt. Det gick pilar åt alla håll och man hittade sällan tillbaka till utgångspunkten. Det fanns ändå en charm i det på något sätt och i och med att det är digitalt så försvinner det obönhörligt i och med att det är så lätt att radera. Mycket av det som blivit tryckt på papper i någon form finns ju trots allt kvar. Det digitala lever ett tag, som ett tomtebloss, och sen är det borta.
Com Hems brev fick man att börja tänka på mina gamla hemsidor. jag hade min första igång 1997-98 någon gång vill jag minnas och den första varianten var bara en sida i Word som jag sparade i det då mytologiska formatet HTML. Det var en brandgul sida med en bild på något roligt och en länk till min epost-adress i stort sett. Efter lite fäppel med något som hette FTP låg det ute för världen att beskåda. Det var sällsamt spännande det ringa innehållet till trots att delta i att ge den unga webben “content”.
Jag fortsatte i mer avancerade försök och efterkommande upplagor räddes inte att inkorporera rörliga GIF-animationer och hysterisk alltid ovälkommen självuppspelande MIDI-musik. Jag la också mycket kraft på att själv försöka koda kalenderbaserade inläggssystem med återkommande anekdoter (typ som en blogg innan det fanns blogg) men hade inte tålamodet med buggar och tabeller som trilskades och hade sig.
I tankarna kring mina gamla sidor slog det mig att det finns en del Internet-arkiv-resurser som dammsugit nätet på ögonblicksbilder så att det faktiskt går att studsa tillbaka i tiden av då, då man kunde bjuda hem folk på fest till sin egen hemsida. Då när allt snurrade och blinkade i omöjliga färgscheman. Jag letar mig bakåt och kommer som längst till 1 december 2000. Materialet i index-form från innan dess är förpassat till minnena enbart.
Här då för arton år sedan hade jag uppenbart tröttnat på det mest snurrande och blinkade och gett mig in i en modest form av minimalism på sidan. Jag har markerat sidan som det tredje allvarliga försöket till en sida men kan tänka mig att det här ändå snarare var version 30.
Förstasidan bjöd in till de tre delarna “Vidare”, “Vildare” och “Vilsnare” som man kan se nedan i de skärmdumpar jag gjort på en sådan där internet-arkivs-station.
“Vidare” ledde läsaren in i ett lätt försök med rytmisk prosa som kändes relevant då och vidare till en väldigt kort novell. Indelningen är inte helt klockrent förstådd av mig själv så här nära på två decennier senare.
Jag kan dock fortfarande trivas med bakgrundsfärgen som jag själv komponerat utifrån en liten editerad bild-kvadrat som sedan duplicerats som bakgrundsbild. Det blev färg pepparkaka typ.
Så här i efterhand hade jag nog skalat bort del 1:3 ur den första texten men nu blev det som det blev då.
Jag har något lättare för mig vad det gäller den mindre novellen även om det alltid är nära till skämskudden när men återbesöker sitt yngre jag.
Efter de egenskrivna texterna kunde man gå tillbaka till startsidan och trycka på “Vildare” istället. Då leddes besökaren in till en text från Iggy Pops skiva “The Idiot” som jag var särdeles förtjust i vid den här tiden. Det här har jag inte så svårt att förstå idag.
Den sista länken “Vilsnare” går inte att hitta ens arkeologiskt på nätet idag men jag vill minnas att den var mer försiktigt utåtriktad, gav exempel på andra och andras hemsidor och att den mestadels var “under konstruktion” som de flesta sådana här hemsidor alltid var då.
Så även om kanske man inte bryr sig så mycket om att Com Hem raderar de gamla hemmasnickrade sidorna så blir det ändå en förlust på något sätt ändå. Som en hårddisk med specifikt material från en era som går sönder och som inte har någon backup-kopia.
Ett glapp.
Hur såg dina hemsidor ut? Kommer du ihåg?
Om du har något ute på just Com Hems servrar så kan du passa på att rädda ner det till och med 28 februari nästa år. Sedan går yxan över det hela och det är borta.
Det kan dock fortsatt gå att hitta en del på arkivsidor som https://archive.org/web/ men det är oftast bara några få ögonblick från när sidorna legat ute. Någon enstaka dag vissa år. Några tomtebloss.
