Historiska Förväntningar #3

Den medeltida gestaltningen av det mystiska djuret Pantern. Här i samspråk med sitt sedvanliga crew som exempelvis bestod av ett homosexuellt lejon och en drake som går i mellanstadiet.

Dagens avsnitt av artikelserien "Historiska Förväntningar" tar upp de förväntningar de medeltida människorna bosatta i Europa hade på de djur de hört talats om, men aldrig själva fått förmånen att träffa på.

Det säger sig självt att den genomsnittlige medeltida europén inte var så berest, mest höll sig på sin kant och i mångt och mycket fick förlita sig på enstaka beresta människors vittnesmål och kanske framförallt andrahandsuppgifter på dessa vittnesmål, eller i ännu längre kedjor längre bort från den ursprungliga känslan och källan

Efter att Christopher Columbus av misstag upptäckt resten av världen började de här missuppfattningarna att tyna bort och botanister och zoologer och andra sköna lirare dokumenterade, beskrev och avmålade djurvärlden mer eller mindre som den såg ut. Låt vara att de ibland trodde att ett träd var ett djur och att ett djur var en mossa, men de gjorde så gott de kunde. ( så sent som på 1700-talet trodde dock franska vetenskapsmän på fullt allvar att de bodde cykloper och andra abnormiteter i svenska lappland, men det är en annan historia som jag hoppas komma tillbaka till i ett annat inlägg.)

Det här med Apor blev svårgreppbart för den medeltida människan. De är som oss, men ändå inte. De påminner alltså om skådespelarna i den svenska tv-serien "Svenska Hjärtan"

Det som gör de här medeltida målningarna så skönt avslappnade är att konstnärerna måste ha känt på sig att de kunde måla på lite som de ville. Hur skulle en dräng i 1300-talets Lödöse på allvar kunna ifrågasätta hur en sköldpadda såg ut? Hade bondmoran i Rättvik bevakat dåtidens Discovery-proklamation på torget om exakt hur en krokodil betedde sig och satt sig till motvärn?

Nä, naturligtvis inte, på samma sätt som man på diffusa sjökort målade in fantasifulla sjödjur i kanterna med epitetet "Here be Monsters" tvingade man konsumenten in i en tankevärld som inte gärna kunde ifrågasättas. Hade man trott på att jorden var platt och vart nöjd med det kunde man lika gärna tro på ett djur kallat Ostron som valsade omkring på vattenytan som en ilsken frisbee.

Någon medeltida resenär måste uppenbarligen blivit uppäten av en Krokodil. Någon annan måste ha stått bredvid och sett på. Sedan har synen förvanskats något

Ändå upplever jag målningarna som magiska, vackra och helt förståeliga. Instruktionerna för Konstnärerna var nog ofta knapphändiga. Ta apan som jag visade lite längre upp. Konstnären fick i uppdrag att gestalta ett djur som i mångt och mycket likande människan, men som var ludet och lite larvigt. det är klart att han klappar i händerna på ett sarkastiskt sätt när frugan tar hand om ungarna. Han får inte hänga med ap-polarna och äta jästa bananer nere i kröken - den här kvällen heller.

Sköldpaddan är ju ett så obegripligt djur att förklara att det blev så här knasigt i den medeltida rapporteringen. "Den måste ju vara en fisk på nåt sätt"

Samtidigt är ju historien som den är. Hela tiden upptäcks nya djurarter som är så absurda så att vi knappt tror på dem. Jag skall villigt erkänna att jag själv inte erkände dolksvansen som ett riktigt djur förrän ca 1990 då jag via televisionen tog del av uppgifter på dess existens som gjorde att jag inte längre kunde förneka förekomsten av detta löjliga helt obegripliga djur som rasslar omkring i världshaven.

Kanske min personliga favorit, Ostronet. Här avmålat i färd att gå till attack. Mot vadå? Konstnären undviker skickligt frågan

Så vilka är vi att döma egentligen? Det man inte träffat på vet man inte riktigt hur det ser ut, om man bor i en förort till en by för så där femhundra år sen eller mer, eller idag, vad det gäller de där hemlighetsfulla djuren som gömmer sig i havsdjupen eller extra långt inne i skogen

Historiska Förväntningar #2

Förra året inledde jag en artikelserie kallad "Historiska Förväntningar" och i den första artikeln tog jag upp engelska farhågor på 1700- och 1800-talet angående flytande franska fästningar och deras förmodade ankommande attack mot det engelska moderlandet.

Idag fortsätter jag med historien om det albanska folkets historiska förväntning på att när man äntligen blivit ett riktigt land, få ha en flagga i lugn och ro utan drastiska förändringar genom framtiden.

Ja, det låter lite krystat, men jag tycker att historien är såpass intressant att jag lägger in den under den här etiketten.

1912: Albanien, ett nytt skönt land

Året var 1912 och Albanien blev efter 2000 år av ockupation av greker, Illyrier, Romare, Bysantiner, Bulgarer, Serber och Ottomaner äntligen ett eget fritt land. En flagga utvecklades och man valde ett motiv från det heraldiska vapnet till George Kastrioti Skanderbeg som hade gjort en kortvarig revolt mot det Ottomanska väldet på 1400-talet. Dubbelörnen kan ha sitt ursprung i Byzantium från början, men ingen vet helt noga

1912-14: Regeringen tar itu med flaggan

Den nya flaggan fick sig redan under den första provisoriska regeringen 1912-14 en ansiktslyftning och av någon anledning ansåg man att dubbelörnens inre struktur och benstomme behövdes belysas mer ingående. En stjärna lades också till.

1914-20: Första världskrigets tid kräver en tydligare flagga

Lagom till starten av första världskriget kände man att flaggan behövdes putsas på igen och den antog nu sin kanske mest bisarra form. Nu liknade dubbelörnen mest en dubbelkråka från en avantgardistisk serietidning, men landet Albanien kunde åtminstone nu trösta sig med att de erkändes som ett land av de flesta länderna i världen (Trots sin besynnerliga flagga)

1920-25: Efter 1:a världskriget får man snåla på måtten lite

När första världskriget var över städade Europa upp, och i Albanien tog man först och främst itu med sin flagga. Dubbelörnen krympte och stjärnan togs bort.

1925-28: Lattjolajban på flaggdesignavdelningen

Men bara några år senare var det dags igen. Nu gick man in för en mer art-deco-inspirerad historia och nu började örnen mer likna en drake i sitt mer siluettliknande mönster.

1928-39: En liten mössa skall in på flaggan också

Under resten av mellankrigstiden gick man sedan tillbaka till den ursprungliga idéen, men för säkerhets skull la man till en liten mössa ovanför örnens huvuden. Under den här tiden drevs Albanien som ett kungarike under regenten med det speciella namnet Zog I. Albaniens historia är verkligen lite som hitte-på.

1939-43: Italienarna ställer till det

Andra världskriget inleddes egentligen inte alls av att Hitler och Tyskland anföll Polen. Det inleddes av att Italien anföll och invaderade Albanien. Men det är nästan bara albaner som kommer ihåg det. Inte nog med att man gav sig på landet, man gav dessutom på flaggan. Dubbelörnen krymptes och stängdes in i en bur omgärdad av symbolen Fasces, verktyget med anor från romartiden som Mussolini valde som symbol för sin fascistiska rörelse och som också begreppet fascism uppstod ifrån.

1939-43: Italienarna ställer till det, med två varianter på samma tema, samtidigt

Italienarna lyckades också förvirra samtiden med att driva bruket av två olika flaggor parallellt för Albaniens räkning. På den andra av den har man infogat en kungakrona. Annars följer flaggan den vanliga fascistiska modellen.

1943-44: Dubbelörnen glider iväg åt vänster. Nazisterna har styrt upp saker och ting

Om det var illa med Italiensk ockupation så skulle det komma att bli ännu värre. När det gick som det gick i Italien, Mussolini avsattes, landet bytte sida och blev invaderade av Nazi-Tyskland så gick Albanien samma öde till mötes. Nazisterna våldförde sig å det grövsta på landet och som det inte räckte med det så införde man det gyllene snittet på albanernas flagga.

1944-46: Öronmärkt efter kampen mot fascismen

Men albanerna reste sig och kastade alldeles på egen hand ut nazisterna ur sitt land. Något de är ganska ensamma om. De flesta länderna i öst-europa fick hjälp, eller "hjälp" av Sovjetunionen att befria sig från naziockupationen. Albanien gick dock in i en liten Warszawa-pakt för sig själva, under Enver Halil Hoxha skapades den albanska republiken och under två år hade man franchisesymbolen för kommunism, hammaren & skäran fast fixerad på sin flagga.

1946-92: Stjärnklar flagga som höll i många år

För att markera sitt oberoende mot Sovjet togs hammaren och skäran bort för att ersättas av en mer modest stjärna som i albansk tradition centrerades ovanför dubbelörnen och denna version av flaggan skulle få leva kvar ända till 1992

1992- (pågående): Och vi är tillbaka igen..

Och här är vi nu, som det en gång började. Vi får hoppas att albanerna får behålla sin flagga. Den ser ändå mest konsekvent ut så här.

Ett förbehåll får göras för färgskalorna som flaggorna visas i. Källorna är i de mest skiftande format och upplösningar och ingen ser nog riktigt ut i färgen som de skall göra

Historiska Förväntningar #1

Idag inleder jag en ny programserie här på bloggen kallad Historiska Förväntningar där jag redovisar för märkliga skeenden i världshistorien och dess mest iögonfallande framtidsscenarier som inte var helt 100.

Dagens avsnitt behandlar engelsmännens förväntningar på den invasionsstyrka som Napoleon planerade att skicka över engelska kanalen i syfte med att erövra de engelska öarna 1798.

Som vi lärt av historiens facit så genomfördes aldrig invasionen och Napoleon fick tillbringa sina senare år som ö-luffar-flykting. Men i de mest febriga spekulativa kretsarna i London jagades det upp sig så dant att tryck enligt bilden ovan spreds de oroliga engelsmännen i mellan.

Som det står i underkanten på bilden uppskattades den flytande fästningen härbärgera 60'000 soldater samt 600 kanoner och drivas framåt av vindkraft. Det är ett imponerande missfoster av fantasins kraft.

I verkligheten umgicks fransmännen med planer att invadera England 1798, om än med hjälp av traditionella flytetyg. Dock ställdes operationen in då andra krigsskådeplatser utkristalliserade sig i Egypten och Österrike. Under perioden 1803-05 togs planerna upp igen och längs hela den franska och även holländska kusten (då landet för tillfället var ockuperat av Frankrike) byggdes överskeppnings-enheter för den planerade invasionen. Dessutom byggde man i förväg ett segermonument i form av en kollon i staden Boulogne över den ännu ej fullföljda triumfen.
Dock avbröts planerna vid den första storskaliga övningen då man råkade ut för dåligt väder och ådrog sig enorma förluster utan man ens siktat den engelska kusten eller något fientligt skepp.

Efter detta övergav man idéen om en erövring från havet och koncentrerade sig istället på att planera en attack från luften, i ett stort antal för övningen planerade luftballonger.

Denna sista planerade utfall mot England skrinlades dock då det visade sig att vinden generellt sett blåste åt fel håll.