Påsken 2019 i backspegeln

Påsken sedd lite från framtiden några dagar senare.
(Jag har vart trött och sen började blogger i sig att mucka med mig och ville inte lägga upp bilder som det var tänkt)

Nytt försök då.

Inleder Långfredagen med en promenad mot den kommunala skogarna

Kollar till älgarna i deras egna Guantanamo

De verkar lite chill ändå

De grupperar sig komiskt iallafall

Maten är söt i smaken i skogen

Senare mot kvällen blir det utflykt i övärlden

Jag lämnar fastlandet och civil kultur som opera bakom mig

Lämnar även det organiserade småbåtslivet vid land

Snart är verkligheten bara en siluett

Så här ser det ut på ön Hisingen

Helt Freaky!

Jag umgås med urinnevånare och spelar brädspel från 80-talet

Påskaftonen inleds med samkväm med såna här

Och sen hänger jag vidare med såna här

Vi har hamnat på Crippas ölcafé 

Och ser PA Ericsons rock-cabaret. Bra grejer. Glad Påsk. 

Kärleksrevolutionen - Årets musikfestival i Frihamnen (2018)

Kärleksrevolutionen - Årets musikfestival i Frihamnen
Musikfestival, Götenborg, 7 april 2018

Det har blivit dags att gå på festival igen i den lite mer kärleksmysiga formen som är iordningställd av samma gäng som gav oss Skogsgläntans Musikfestival i november förra året.

Den här gången går festligheterna av stapeln i en lokal normalt avsedd för israelisk kampsport (Krav Maga) i Frihamnen på Hisingen. Om man skall vara petig är vi nog snarare på Ringön inte långt ifrån Blå Stjärnan men det spelar inte så stor roll. Vi är på Hisingen hur som helst, i ett område fyllt med småskalig industri som snart nog är borta från kartan om planerna på Göteborgs tillväxt följs. Tanken är att här snart uppförs rejäla bostads- och kontorskomplex som skall knyta ihop Göteborgs City till ett.  Än så länge är det dock småindustriellt och mest tom asfalt och refuger här. Känslan att gå av hållplatsen Frihamnen är lite som att stiga av ett tåg i en extra tråkig del av Skövde ungefär.

Inne i och utanför kampsportlokalen är det desto trevligare. Vid ingången puttrar det ur grytor ur olika foodtrucks och barn (och senare milt nyktra äldre) förlustar sig i en hoppborg. Det finns Segways att åka runt och skrämma folk med.  På insidan har musiken redan satts igång.

Jag kommer lite sent och missar tyvärr uppträdena med Alexander Strandell, William Olsson/Svensson, Anna Wild och Black Larsson. Hinner dock med ganska mycket av Philip Fritz set och framåt.

Philip Fritz har med sin vapendragare Olof på elektrisk gitarr och får även hjälp av en glad rastafarier på bongos ibland. Philip spelar som vanligt starkt och  mycket hamn- och älvinlopps-relaterat från sin senaste skiva. Ikväll drar det lite mer åt det flamsigare hållet där de introducerande snacken om de hårda åren på varven och på Volvo valsar iväg långt men samtidigt görs själva låtarna innerligt och tajt. Vi får även en improviserad blues om själva festivalen framförd för oss. Gott mos.

Efter Philip äntrar Jenny Almsenius scenen. Först själv bara med en elgitarr och ett stort fint självförtroende och senare även med han den glade bongo-rastafarin och även Anna Wild som bidrar med kompletterande sång, gitarr och munspel. Låtarna handlar mycket om kärleken som inte var så bra förr och den som är bra nu. Det är är rätt stillsamt men med mycket stark sång och gott humör.

Efter Jenny tar rockbandet Palace över. Jag sa lite på skoj att de låter som att de är fullt redo att bli omnämnda i Expressen fredag 1995 och det kanske låter lite hårt men det var ett tag sen man hörde något så stilistiskt hårt inom 90-talets ramar som det här.

Det är inte direkt dåligt och faktiskt ganska imponerande när man får höra att det är deras första spelning men det sitter väldigt fast i en ganska trött del av det där 90-talet. Sångaren har dessutom en del Bono-manér med sig som man inte hör så ofta nu för tiden. Om fem år låter de säkert som Coldplay.

Strax efter Palace är det Alienationsklubbens tur och de är raskt igång. Som det brukar bli på såna här festivaler är programmet försenat och publiken tillåts ingen rast. Klubben har denna kväll tur med ljudmixningen som är oceaner bättre än sist. Nu hör vi till exempel Jan Renqvists bas med bas i ljudet som det skall låta. Också roligt att höra nye medlemmen Jonas Haglund (värvad från Göteborgska Hjärtattack) och hans bidrag på gitarr och sång. Han lägger in en hel del nyheter i ljudbilden som wah-wah och såna saker. Gott.

Det är inte en enorm publik på plats under kvällen men de som är där är det gott gry i. En bit in i Alienationsklubbens set uppstår spridd dans framför scenen. Det man möjligen kan sakna sedan sist är rökmaskinen som gjorde upplevelsen mer skönt förvirrad och kaotisk men ljus och ljud är på topp i kväll som det är. Schysst.

Sist ut på scen är ap-rockarna Monkey Union som inleder sitt set som en scen ur Apornas planet. De har apmasker på sig som dock åker av efter nån låt eller två. Apunionen spelar regelrätt gladlynt power-pop/rock och de har också det fina ljudet med sig. Det låter lite som i trakterna av Caesars eller The Hives om än inte så taggat i melodierna. Inte dåligt alls men en bit kvar till storhet. Vid det här laget har publiken fått i sig många småburkar Norrland Export eller plastmuggar vin så vi har en fin euforisk feeling framme vid scenen. Gott så.

Det är roligt att gå på festival och det här var verkligen välordnat med aktiviteter utomhus och väl organiserad bar inomhus. Jag hittade även en konstutställning man kunde engagerat sig lite mer i men det var mycket att göra hela tiden. Ibland var man tvungen att gå ut och titta på folk som körde Segway i vårnatten hellre än bra eller bara känna på den bryska Hisingsluften. Roligt så, och stort tack till arrangörer och band!

Fet Kulturlördag - Record Store Day + Fina konserter

Skivrunda; Music Lovers Records, Dirty Records, Andra Långgatans Skivhandel, Bengans

The Kingdom of Evol
Konsert, Bengans, Majorna, Göteborg 18 april 2015

Mattias Hellberg
Konsert, privat galej, Kungstens Industriområde, Göteborg, 19 april 2015

Hisingen Island
Konsert, privat galej, Kungstens Industriområde, Göteborg, 19 april 2015


Fenomenet Record Store Day är här igen och över hela världen firas de stackars skivaffärer som fortfarande lever och har hälsan. Detta ger anledning till att ta upp traditionen med en skivaffärsrunda som man så ofta gjorde om lördagarna förr i världen. Det skulle i huvud taget komma att bli en dag och kväll och natt som förr i världen.

Jag inleder skivsafarin på Music Lovers Records som vuxit sig ur Auktionshallarna där de höll till förut och numera hittar på en gård till Kyrkogatan. Här lär jag mig att en Noice-singel som jag en gång i tiden gav en en-krona för begagnad nu i ungefär samma skick betingar ett pris på 250 pistoler. Den här marknaden är märklig.

Vidare till klassiska Dirty Records där jag förutom att fiska upp ett ex i fint skick av Nynningens För Full hals även får i mig en surdegsfralla, en riktigt sur grapefruktjuice och en stadig kopp starkt svart kaffe.

Jag vinglar vidare till Andra Långgatans skivhandel men känner att jag inte riktigt har kraften att bläddra i osorterade vinyler som i fornstora dagar. Det är dock väldigt roligt att se att grejen lever vidare med ungdomar i alla åldrar som frenetiskt går igenom alla lådor i jakt på sina heliga Graalar.

Allt är inte guld som glimmar i skivbackarna

 

 

En klassiker fångas in

Efter en kort paus går skivsafarin vidare till Bengans vid Stigbergstorget. den kanske mest välmående av alla de skivaffärer som funnits i Göteborg och här rullar det på som det alltid gjort även om som antagligen för Dirty Records också, att café-delen gör sitt för att stärka ekonomin för firmorna.

Här fiskar jag upp ett dagsfärskt ex av The Leather Nuns nya skiva som jag tänkte återkomma till i en en senare recension.  En stund senare är det dags för konsert inne i butiken och det är en riktig klassiker-uppställning på scenen. The Kingdom of Evol med Freddie Wadling i spetsen är för dagen förstärkta med Ebbot på positionen orgel.

Kingdom of Evol i full fart på Bengans

Det här skall ju höras på en svettig klubb vid midnatt egentligen och inte i en väl ljussatt affär mitt dagen men det är mycket gott gry i bandet. Freddie sätter sig på plats i mitten  och ömsom jollrar och driver iväg i darriga mellansnack (ett handlar om att han retat upp sig på Bob Dylans skiva med Sinatra-tolkningar) men sången sitter inledningsvis som ett spett.

Bandet inleder med min personliga favorit Circles från den andra skivan som kom i vintras och det låter riktigt snärtigt. Det är fint fuzz i gitarren, tung bas, exemplariska trummor, hallucinogen orgel och brutal sång.  Det fortsätter i samma anda och allt eftersom släpper Freddie sången mer och mer till förmån för gitarristen Per Svensson som får ta större ansvar på en del låtar sångmässigt.

Vi får även höra en klassisk Cortex-låt, Mind of Darkness som låter riktigt stygg fortfarande

Sen hem och landa något för vidare äventyr ut i natten och ett schysst kalas i Kungstens Industriområde. Det är Gary som fyller 50 och han ville inte ha något vanlig kalas. Han ville ha ett kalas som såg ut som svartklubbarna gjorde i skarven 1980/90-talet. Så han får det. 50 pix i dörren, burköl i näven över disk och några hundra glada klubbkonnässörer på plats. På scenen varvas poetry slam, acapella-hiphop och ett par högklassiga musikakter.

En stund efter midnatt går Mattias Hellberg på scenen och backar upp sig med en elgitarr. Kompisen Håkan Hellström står i publiken och hejar på. Det är en skön stämning. Mattias spelar utvalda stycken, grejer med Neil Young, Bob Marley bland annat och avrundar med fina favoriten Unlimited Sympathy som han körde med sitt gamla band Nymphet Noodlers i början av sin karriär.

Mattias Hellberg gör en stark spelning

Några timmar senare intar några för mig okända individer scenen. Det är  Hisingen Island som brakar loss i punkig garagerock av fint märke med sensationellt mycket eko på sången. Det låter alldeles förträffligt och precis rätt i det här läget. Kvällen fortsätter i euforisk dans till gammal indie och postpunk och det är verkligen en kväll utöver det vanliga.

Hisingen Island vräker på