Ulf Lundell Rent Förbannat

Ulf Lundell

Rent Förbannat

Album, 2012 (Rockhead/Capitol)

Ett dubbelalbum på tjugofyra låtar tar man inte in på kafferast direkt. Det kräver sin tid. Jag har under en veckas tid lyssnat på Ulf Lundells nya praktverk Rent Förbannat och och är nu redo att avlägga min röst.

Ikonen Lundells tjugosjunde album är väl värt den tid och kraft det tar att ta in det trots de tidevarv vi lever i då det mesta är lika flyktigt som ett reklaminslag på Spotify. Sin vana trogen levererar Lundell inte bara några låtar på en höft utan skapar i sedvanlig ordning ett dokument över vår era som den ter sig just nu. Han har ju alltid jobbat såhär, både på skiva och i bokform men då han förr om åren aktat sig för det rent politiska och snarare provocerat än hyllat vänsterrörelsen ställer han sig nu mitt i den och längst fram i främsta ledet. Han är dessutom förbannad.

Under 70-talet ställde sig Ulf en bit ifrån den då allmänrådande inställningen de flesta svenskspråkiga artister hade. Man hittade aldrig Ulf i några progressiva eller tydligt politiskt ställningstagande sammanhang. Ulf tittade mer vad som musikaliskt hände och hade hänt i USA och översatte det. Med stor framgång får man säga. Även om Ulf  kommersiellt sett nu för tiden är omsprungen av yngre och andra förmågor rister det ändå i musiklandet när han levererar en ny skiva, som ekon av forna tider när ett nytt steg av Ulf tydligt registrerades på geigermätare och kultursidor i dagspressen.

1993 kunde man ana en kursändring textmässigt i Lundells rock-prosa i och med sången Rött från skivan Måne över Haväng då ämnet var tillståndet i landet i stort snarare än tillståndet inne i Ulf. Ulf hittade ämne till sång utan vin, kvinnor eller Gud. 1996 togs än tydligare kurs med Folket bygger landet. En lite krokig resa senare är vi nu här, framme vid Rent Förbannat. En hel platta med samma fokus som de två nämnda tidigare låtarna. 

Ulf är heligt och rent förbannad

Allt jag ser omkring mej är rå girighet och vulgär kommersialism.
Människan hjälper människan för människans skull
så varför denna nakna egoism?

 Ur Gordon Gecko

Ulf är arg och uppgiven om vartannat. Råsopar mot statliga utförsäljningar, korrumperade tidningspampar och politiker varvas med utfall mot sociala medier och vad som visas på TV.  I ena stunden vill han leda oss i kamp för att i andra stunden ge upp och ifrågasätta om det är någon idé.

Jag kan inte andas här längre sjunger Ulf  kvävd av samhällsklimatet och tidens värderingar för att sedan prata mer klarspråk i stycken som Skiten Vinner eller 79%, den sistnämnda en uppgörelse med en politikers löneförhöjning som retat extra gallfeber på honom. Fenomenet överklassafari som började anordnas för något år sedan (Dagbussturer till Saltsjöbaden och liknande områden med inslag av konfrontationer med rikemansbarn som kastar ägg) avhandlas i Här kommer Pöbeln. Ulf delar ut verbala attacker mot en hel del. Även Socialdemokratin får en del kängor så även om skivan inte direkt är alliansen-vänlig så är det ingen rak pamflett för den nuvarande oppositionens räkning. Någon enstaka gång tas det paus från de stora frågorna och i titelspåret Rent Förbannat tar Ulf  upp besvikelsen med en bil han köpt som inte helt motsvarat hans förväntningar. Sången avslutas dock med en slägga mot riksdagsledamöter med förståelse för Pinochet, Thatcher och Ayn Rand.

Textmässigt är det mesta klockrent. Ord, åsikter och angrepp rinner som en frisk flod genom högtalare och med skivan medföljande texthäfte. Det som slår en är hur ensam Ulf är på den här banan nuförtiden. När tog du själv del av en skiva med texter som rent bokstavligt handlade om någonting? Ulfs generationskamrater och branschkollegor myser numera mest över en flaska vin eller minns hur det var förr. Man får gå till obskyr samtida punkmusik för att hitta ett liknande engagemang. Eller till brunhögerns rock förstås, men det är ju en helt annan historia, ett instrument i en politisk agenda på högerkanten. Ulf ingår mest bara i sig själv.

Musikaliskt är det inte lika glänsande tvärsöver även om skivan låter som den bästa Lundell har gjort på många år. Ur tjugofyra spår vaskar jag fram elva bra låtar och det är inte dåligt faktiskt. Bruce Springsteen-standard-upplägget som vi hörde på första singeln Är vi lyckliga nu? lyser med sin frånvaro på övriga spår på skivan. Gott så. Men Boogie-Woogie-rocken på De fyras gäng var inte ens rolig 1976. Desto bättre låter Arbete och Bostad. En mycket snyggt uppbyggd rocklåt som inleds tassande med akustisk gitarr och sedan får blomma ut på klassiskt manér med en patenterad Janne Bark på gitarrsolo i slutändan. Moln utan Minnen låter som många låtar Ulf gjort tidigare men det är en bra låt med härlig igenkänningsfaktor i hammondorgeln som dykt upp förr om åren och satt pricken över i. Reggae-fasonerna i 79% har skapat vis förvirring i kultursverige men faktum är att det inte alls låter så illa som man skulle kunna befara. Han lyckas mycket bättre än vad till exempel Stefan Sundström gjorde i Korinterbrevet för några år sedan. Det låter snarare ungefär som Dag Vag i sin glans dagar.

Vi får två covers i paketet också. Eldkvarns Fula Pojkar spelas av lite mest på skoj låter det som och Kurt Weills Sjörövar-Jennys sång låter ganska exakt som när Imperiet 1988 tolkade samme Weill, fast då låten Kanonsång. Lite apart och ur led med tiden på olika sätt.

Riktigt bra blir det i Gordon Gecko . Här hör vi en framåtrumlande skön låt med härligt driv i sin effektiva enkelhet. Efter den i låtordningen hittar vi den än mer monumentala FBL II. Den fristående fortsättningen på Folket bygger landet från 1996. Orkar du bara lyssna på en låt från den här skivan skall du lyssna på den här och du skall lyssna högt. Här faller allt på plats. Den åldrande Lundell får ordning på alla delar och snålar inte med saltet och svärtan. En stark historia i instrumentering, pratsång och melodi. Om några spår på skivan är lite jolmiga har man snart glömt det när man vräker på den här.

Sexti Miljarder på reklam varje år
Vad säger ni om det, min kära folkliga dam?
Lika mycket som skolan kostar för att göra små kuggar av barn
snart snärjda i kommersens garn

Ur FBL II