Galagos Bokmässefest 2012

Pustervik med ljusen från Järntorget utanför fönstret

 Galagos Bokmässefest 2012

Bokmässan  är i full gång i Göteborg men höjdpunkten nåddes redan igår i den årliga balunsen i form av tidskriften Galagos årliga kalas som i år hölls på Pustervik nära järntorget i staden

Enstaka läsare kanske kommer ihåg rapporten från förra året då Galago tillsammans med ETC invaderade Lagerhuset ett stenkast bort från årets val av plats. Då var undertecknad något sömnig redan från start, men med hjälp av alkohol och ett bättre humör togs starkare steg den här gången.

Pustervik har ju fått sig en rejäl upplyftning under året då den tidigare biograf- och teater-delen integrerats med det övriga nöjesetablissemanget. Resultatet är ett nöjespalats i tre steg, fyra barer och goda möjligheter till partaj och gott gamäng. 

I den resonabla entréavgiften ingick ett ex av senaste numret av Galago som ligger och väntar på att läsas men idag fokuserar jag på de musikaliska begivenheterna som bjöds på under gårdagskvällen.

God uppslutning på rökbryggan

Det fanns farhågor att stället skulle proppas igen alldeles av alla partyglada Galago-fans men det blev alldeles lagom befolkat och enkelt att röra sig i lokalerna. I början av kvällen gick det till och med för sig att få tag på ett bord i den gamla bardelen där småflickor DJ:ade gubbrock som var lite klurig att avgöra om den var ironiskt eller allvarligt menad. Det var hur som helt gott att höra The Stooges ljuda ur högtalarna på lokal igen.

Diskoteket

Först ut på stora scenen var det Uppsala-bandet Diskoteket. Ett band jag likt en del andra funnit på den utmärkta siten Lastfm.com och bekantat mig med innan. Diskoteket spelat hårdför 80-tals-mörk-rock med nihilistiska texter på svenska. Det här är ett musikaliskt hörn från 80-talet som man inte hör ifrån så ofta som de andra mer lättillgängliga hörnen. Det låter bitvis som halvvägs mellan Tant Strul och Siouxsie & The Banshees. Med inslag av Joy Division, Bauhaus och The Cure och sånt gött. Diskoteket gör det dessutom bra och självsäkert. De får ett ganska lamt mottagande av publiken som mest verkar sugna på att få börja dansa igen. Mellan varven är golvet i lokalen ett veritabelt dans-kaos.

Här skall sångerskan banka lite på en trumma också

Det är ett coolt band Diskoteket. De spelar inte så många låtar från sin självbetitlade debut från 2009 men det tidigare ohörda mullrar, gnisslar och blippar på bra. Jag skulle gärna hört Dödsstöten också, men setet är tight och direkt. Här och där i publiken ser man åhörare som är överraskat starkt berörda och nyfikna på fortsättningen.

Björn?

Efter Diskoteket togs det ton på den gamla scenen i den ursprungliga bar-delen också. Enligt obekräftade uppgifter kan det här ha vart ensemblen som hotats med tidigare. Ett coverband med inriktning The Misfits på ukulele alternativt någon som heter Björn. Det kan ha vart något annat också för det var flera personer på scenen och flera höll i andra saker än just ukulele. Förvirringen kan också skyllas på det accelererande intaget av honungs-Jack Daniels och goda flasköl men jag släpper det tills vidare och går vidare i programmet

Wild at Heart

Sist ut kom Wild At Heart, en orkester jag aldrig hört talats om innan. De ställde upp i den lite ovanliga formationen synt, laptop, bas, sång och två trummisar. Det såg bättre ut än det lät. Bandet hade stämningsfulla filmklipp med sig som de visade på storskärm bakom sig. Musikaliskt lät det som ett lite mer sansat Muse eller som danska Veto men utan den krispiga känslan mellan digitalt och analogt eller med starka verser och refränger. De kämpade på bra dock även om leden i publiken glesnade betänkligt mot slutet av föreställningen. 

Sen blev det dans igen och jag vacklade hem i septembernatten med en skrynklig galago under armen och ett helt diskotek i huvudet.