Hjärtattack - Ny EP

Hjärtattack
Hjärtattack
EP, 2012

I dessa tider med ytlig och tunn underhållning på modet är det befriande att ta del av ett alster som handlar om någonting. Samtidens showbiz handlar mest om poser, utseende och saker som kostar mycket pengar. Men dagens alster fungerar på ett sätt som det ofta gjorde för några decennier sen senast.

Alstret i fråga är den självbetitlade EP'n med Göteborgsbandet Hjärtattack som släpptes förra helgen.

Skivan innehåller tre spår rak rock med bottnar i 80-talets alternativa rock med spår och smak av punk och postpunk i både den brittiska och svenska traditionen. Allt sjungs på svenska dock.

Först hör vi BB2, vad jag tolkar som en fri fortsättning av Stackars Båstad City Blues, ett stycke från förra skivan från 2010. Än en gång sjungs det om miljöförstöringen av staden under tennisveckan och de komplikationer som detta innebär för vanliga medborgare. I årets berättelse faller ett tungt vatten över semesterorten som för tankarna till Robert De Niros berömda replik från filmklassikern Taxi Driver, "Someday a real rain will come and wash all this scum off the streets..", om ni minns.

Det har hänt mycket gott sen den förra skivan. Produktionen är tight och instrument och sång sitter där det ska. I BB2 bjuds vi på några milt progressiva krumbukter innan versen tar fart och överlag uttrycks ett gott självförtroende och gott humör som är härligt att höra.

I efterföljande Fas 3 blir man mer tydligt politiska och tar upp den rådande situationen för landets långtidsarbetslösa. Det slår mig att ingen annan sjunger om sådana här samtida fenomen nuförtiden. Hade det vart 1976 eller 1982 hade det funnits många alternativ att lyssna på för att bearbeta livets alla faser men nu är det sorgligt tyst, både bland unga som äldre etablerade artister.

Hjärtattack har ett fint driv i sina låtar. Jonas Haglund sjunger lead på de två första spåren och andas in och ut i verserna som en ung inspirerad Magnus Uggla. Jag kommer även och tänka på det gamla kultbandet Stockholms Negrer, ett band som på några korta år gick från ren punk till pop/rock men med känslan kvar i sinnet. Vi hör dock inga raka stölder från svunna år utan snarare en färg- och smaksättning från ett hörn av 80-talet som jag själv har varmt om hjärtat.

Detta blir ännu tydligare när Tony Hall tar över mikrofonen i det tredje spåret Moralpanik där vi ljudmässigt hamnar i ett Killing Joke/The Cure-land med tidstypisk basgång, elgitarreffekter och luftiga trummor som river gott i låten. Tonys text om moralpaniken är mindre rakt i ansiktet och lämnar till lyssnaren att försöka tolka vad som avses.

Förutom Jonas på sång och gitarr och Tony på bas och sång hittar vi Nils-Edvin Troli bakom trummorna och Bo Larsson Wraae på gitarr och körsång.

I bandets begynnelse spelades mest covers men nu är det eget material som gäller och det håller. Där vissa frågetecken kunde noteras på den tidigare skivan är de uträtade på årets EP. Tre riktigt sköna låtar som gjorda för gårdsfesten i sommar eller i lurarna från mobilen på spårvagnen på väg hem i natten.

Skivan finns tillgänglig på Spotify och kan även laddas ner på Itunes hemsida. Man kan även ta del av mer information på bandets Facebook-sida.

Och just det, det finns ju ett band till som heter Hjärtattack som också håller på med en sorts punk-orienterad musik. De är Stockholmare men den här artikelns Hjärtattack var ju faktiskt först. Vill man jämföra hjärtattacker kan man göra det här.