67 Purple Fishes - Ett varmt sväng

67 Purple Fishes
67 Purple Fishes
Album, 2012

Som jag vart inne på tidigare så trivs jag gott i populärmusiken som utvecklades när 60-tal blev 70-tal och trots alla turer och utflykter rockmusiken har tagit sedan dess är det alltid med lätta steg man tar sig bakåt i kronologien till denna guldålder av musikalisk kultur. Bara synintrycket av skivomslaget till 67 Purple Fishes självbetitlade debut deklarerar prompt att det inte direkt är 1987 som vi skall återbesöka nu. Nä, den sirliga hippie-logotypen talar sitt egna språk om en helt annan ljudbild som väntar lyssnaren när skivan sätts i läge play.

67 Purple Fishes sparkar igång sin skiva med ett sällsamt sydstats-rocks-gung inramat av riktigt piano-klink och gospel-sprakande körsång som säkert för många för tankarna till just sydstats-rockbandet The Black Crowes och framförallt när de gynnarna uppfann 60/70-talet igen i början av 90-talet, men låt oss släppa den jämförelsen för ett tag sedan och koncentrera oss på verket för idag.

Skivan är konsekvent bakåtsträvande bak till en tid av långt hår, sol, flasköl och grillad mat utomhus. Sång sjungs och instrument trakteras i stora drag som det gjordes förr. Det pendlas mellan gung och groove samt milda progressiva idéer och blues-bottnar. Vi får 8 låtar på en kaka, också som man ofta fick förr, 35 minuter solstänkt rock 'n 'roll, som på en klassisk LP.

Ändå blir det ju aldrig riktigt precis som det var förr, och det vore väl konstigt det. De sextiosju lila fiskarna rör sig i ett landskap inte långt från Graveyard som fick ett så fint genombrott förra året och man hade lätt kunna tänka sig de bägge banden dela på ett konsert-set, men där Graveyard har mer klassisk hårdrock med sig kör 67 P F mer på renodlad rock i sig. Detta till trots hämtas många riff och hyss från samma amerikanska varma källa.

Det är en bra skiva i en ganska svår genre. Svenska band låter oftast lite för försiktiga i sitt anammande av äldre musikaliska utländska strukturer. Det låter ofta ändå  "svenskt" på något sätt, utan de starka kännetecknen som svenskt ursprung utgör som kyla, mildhet och ordningssinne. Just därför blir ofta svensk retrorock varken hackad eller malen så att säga.

Något jag gillar skarpt med skivan är att låtarna spelas klart. När ett gitarrsolo uppenbarar sig får det dansa sig trött så länge som faktiskt behövs istället för som ofta annars hackas av för att låten skall passa i modern radio eller liknande. Vidare tassas det ett par gånger djupt in i Jim Hendrix-land och det är något man hör väldigt sällan nuförtiden i ny musik. Giganten Hendrix som var och annan gitarrbaserad artist skulle låta som förr ända långt in på 90-talet känns plötsligt lite bortglömd och därför känns det gott att ta del av den speciella tonen som 67 Purple Fishes plockar fram i till exempel Hush.

67 Purple Fishes lever kvar i 1970, typ, och det gör de rätt bra

När det skall spelas mer regelrätt blues blir det dock lite trött och bandet förvandlar sig tillfälligt till interiören av en sunkig pub. Men även här förevisas goda kunskaper i elorgel och övriga instrument så något helt platt fall blir det aldrig om än att det ibland sjunker något i intensitet och intresse för lyssnaren. Roligast blir det när det ångar på något eller när produktionen får lite solsting och en svettig, varm feeling sätter igång. Love or an Illusion är ett stycke som drar åt en del olika roliga håll på samma gång. Lite väldigt tidig Deep Purple, en skvätt The Who och bitvis frilagt gott trumspel som andas lite jazz och fantasi samt en avrundande mild kakofoni av ringlande bas och gitarrer. Här låter det rent av riktigt bra. When I'm Down bjuder in brodern Soul till rockföreställningen och här excelleras det framförallt på klaviaturer i en melodimässigt stark historia i soft men skönt tempo.

En välspelad glad rockplatta alltså för att summera upplevelsen. Jag hade gärna hört lite knas och ren psykedelia ta plats också, åtminstone på något spår, men som sagt i stora drag en skön tidsresa. Kapaciteten att göra än intressantare musik än den som presenteras på 67 Purple Fishes finns här helt klart och jag är övertygad om att det kommer att hända kul grejer med det här bandet framöver.

Jag hittar ett videoklipp på bandets Myspace-sida som tar upp en mer lösryckt Jam-session som just tar upp lite sån utflippad känsla som bandet besitter men sorterade bort till albumsläppet. Klippet är uppdelat i två delar enligt nedan.



 Lite mer av den här grejen hade passat in på skivan också. Mer om bandet hittar du på bandets hemsida eller Facebook-sida