Bandet WHY spelar för sista gången

 

Barn-, Progg- och Rockorkestern WHY kom i år med chockbeskedet att de lägger ner sin verksamhet efter nio år som en sällsam stjärna på musikhimlen.

Beslutet manifesterades med en avslutningsspelning nu i helgen i Bagaregården i Göteborg inför en hänförd grupp hårda entusiaster som fick höra låtar från bandets långa karriär.

WHY startade sin bana redan 2003 och har sedan dess skördat framgångar framförallt i de östra delarna av Göteborg. Bandet startade med utgångspunkt i att inte kunna spela, men att göra det ändå.

Med åren kom och gick bandmedlemmarna. En del mer semi-professionella musiker blandades ibland in i händelserna men känslan av hjärtlig snarare än skicklig musik fortsatte vara ledstjärnan i konceptet. WHY kom att spela både för barn som proggare som såväl till berusade åhörare.

 

Söndagens Le Grande Finale som skulle ha tagit plats ute på gatan egentligen flyttades in i en ändamålsenlig samlingslokal i hjärtat av Bagaregården. (För den okunnige är Bagaregården ett område i Göteborg som lätt påminner om mer riksbekanta Majorna, om än med mer Öst-Göteborgsk prägel då) Lite symptomatiskt i stundens allvar i nedläggningens tidevarv haltade uppslutningen något (ordinarie sångerska och trummis dök aldrig upp) men WHY lyckades väl i form av en trio att avsluta äventyret med flaggan i topp.

Gamla Hits både på svenska och engelska avlöser varandra med rikligt med förklarande mellansnack. Vi bjuds på sånger om bävrar och fyrar samt tar del av bägge styckena i eposet om Raggar-Janne som längre fram i tiden på lite snirkliga vägar kom att leda fram till musikalen "Janne" som framfördes på Redbergsteatern med stor framgång för några år sedan.

Stommen under kvällen består av Benedikta Cavallin på brutal sång samt omväxlande sprött piano, Lasse Fingal på ljuv elgitarr och Robert Lindberg på distinkt elbas och omväxlande solo- och körsång. Mot slutet av spelningen steppar Florino Cristian Ionita in som special guest på två låtar och styr upp rytmen på congas.

Publiken får en god stund med WHY på söndagskvällen medan ett stilla regn faller utanför lokalen. Någon enstaka närboende tittar in, ett barn skriker lätt. Det är en återhållsam stämning denna kväll när bandet lägger sina handlingar åt sidan.

Det bjuds på extranummer och sedan är det tack och hej under stillsamma former. Ett värdigt avslut för en era som högst troligen är en början på nya äventyr på helt nya sätt.

På spårvagnsresan hem redigerade jag en film direkt i telefonen. Den blev jättedålig och dessutom glappade ljudet ur i två scener. Så här nedan klipper jag in råkopior på de borttappade delarna.