Glädjen i en ny burk

HP Pavilion HPE H8-1122
Ny stationär bas-dator i Berntssons teknikfamilj


Min gamla stationära burk började uppvisa ålderstecken av den mer allvarliga sorten. En trotjänare som fungerat gott i ett antal år men allt oftare börjat uppvisa blåskärmen och börjat fundera i tankarna mot elefantkyrkogården.

Så det blev till att handla en ny som jag nu här testar om den är kompatibel med Blogger. Det är den. Det är skrämmande roligt med en ny burk. Man blir lika förvånad varje gång även om det dröjer sådär ett halvt decennium mellan varven. Det går ju så fort allting och den orkar så mycket. Det har man ju i och för sig alltid tyckt när man bytt tidigare, men ändå, glädjen är ändå lika stark.

Det blev en HP igen. Jag orkar inte bygga och pyssla själv utan köper färdigt. Bara att koppla in sladdar och köra igång. Konfigurationen tog kanske 4 minuter. (Sen sitter man kanske i 20 timmar och ställer in alla inställningar som man vill ha dem, men det är en annan historia.) Det finns gott om stöddigare burkar på marknaden men den här passar mig väl. 8GB ram gör en väldig skillnad mot 2 märker jag. Allt rullar på fint och jag vart särskilt imponerad av ljudet i lurar. Aldrig hört en dator som låter så bra i ljud innan. En fröjd att kunna dra på lite när man vill det.

Det är mycket pyssel kvar innan den beter sig helt som man vill ha den, men än så länge sköter den sig fint. Snabb uppstart, inga problem att göra ganska komplexa manövrar samtidigt, leverera bild på flera skärmar samtidigt, ladda upp och ner på nätverk, internet & lokalt samt installera en massa saker på samma gång, nädå, den tar det.

Under tiden som jag installerar nödvändiga programvaror slås jag ett kort tag av en digital överspänning. Jag mailar en grej till mig själv för att snabbt kunna plocka upp den på den nya maskinen och det plingar till. På fyra ställen inom en radio på fyra meter, ifrån den nya stationära, ifrån den gamla stationära, från laptopen i fönstret och från telefonen som ligger på bordet. Jag flinar till, en gång i tiden kunde man inte ha uppe en mail-klient på mer än en maskin i taget, nu finns det ingen gräns. Det är så ohyggligt onödigt men ändå så härligt på något sätt.