Dra för draperierna, det är vår, med The Kingdom of Evol

The Kingdom of Evol featuring Freddie Wadling

Dark Passages * Nocturnal Incidents

Album, 2012

Det kom en platta med posten som jag närapå glömt att jag beställt härförleden. Plattan visade sig vara ännu ett projekt involverande den otroligt produktive Freddie Wadling.

Freddie har ju ganska nyligen lanserat en soloplatta och en skiva med Blue for Two som jag recenserade tidigare i år och här har vi nu tio låtar under flaggen The Kingdom of Evol featuring Freddie Wadling. Namnet till trots är det ett projekt vars kärna består av Per Svensson och just Freddie Wadling som författat de flesta låttexterna på skivan. Utöver Per och Freddie hittar vi bland musiker och ljudkonstnärer inte mindre än tre gamla delegater från kultbandet Union Carbide Productions (Henrik Rylander, Patrik Caganis och Ebbot), konstnären Leif Elggren, basisten Joachim Nordwall och punk-legendaren Henrik Venant (känd bland annat från Pojken med Grodan i Pannan) När man tagit del av banduppställningen som presenteras i bookleten, estetiken i omslag, teckningar och foton som skivfodralet bjuder på förstår man att det inte är karamell-pop som kommer att ljuda ur högtalarna vid den första provlyssningen.

Nä, det här luktar inte glass och karameller direkt. Dark Passages * Nocturnal Incidents är en grov, mörk, kantig och allt annat än en snäll kaka till kaffet. Det river och sliter i lyssnaren när den attackeras av infekterad elgitarr, sjösjuk bas, allsköns oväsen och en mässande Wadling någonstans i mitten av infernot. Musikaliskt tas det avstamp ungefär där bandet Cortex kapitulerade i slutet av 80-talet. Monumentala Cortex som också disponerade över Freddie Wadling på tjänsten sång släppte ett par plattor som inte liknande någonting 1981-1986. Postpunk, Bowie&Iggy-i-Berlin och en skvätt vansinne utgjorde delar som man ändå kan försöka likna det vid. Stora delar av årets skivsläpp följer den tidigare utstakade banan även om vi också hör mer av ren friforms-avant-garde, kryddat med lite blues.

Freddie och Per har ett band ihop, typ

 Skivan fungerar inte så bra i dagsljus märker jag. Den kräver ett mörklagt rum och något starkt i glaset för att komma till sin rätt. Men när den lite senare på kvällen kommer som bäst till sin rätt är den riktigt befriande i sitt konsekventa uttryck. Här finns inga kommersiella kompromisser eller något som liknar en singel lämplig för radio. Det låter vasst, glåmigt och svartvitt. Vi hör Freddie sjunga på alla spår men många gånger går tankarna till musik som gjord för en hårdkokt rulle som kanske handlar om sjömän som misshandlas i en gränd i Hamburg en sen höstkväll. Vid sidan av referenserna till Cortex ekar även konstant ljud från Union Carbide i högform en extra magsur kväll för många år sedan. Låtar som Blues Beast eller Beyond the Darklands hade kunnat passa in på just Union Carbides andra eller tredje platta med sina fuzzade gitarrpartier, skeva harmonier och stöddiga tilltal. 


Man behöver lyssna om och om igen. För varje lyssning hör man nya krumbukter i den mörka och vildvuxna produktionen. Effekter staplade på varandra, klockspel och manipulerad orgel, Freddie som sjunger som en sjuk Gud. Även om arrangemangen överlag är starkare än själva låtarna blir det aldrig ointressant. Bäst blir det i "titelspåret" Kingdom of Evol som rent av låter vacker mitt i allt det brutala. Referenserna haglar över mig men jag får hejda mig och bara ta in det jag hör. En helgjuten skiva som kommer ta lång tid att smälta och bearbeta. Men jag ser mycket fram mot det fortsatta arbetet med det.

Så dra för draperierna. Häll upp något starkt och beskt i ett glas och låt Freddie & hans vänner ta dig med till en plats du aldrig ser i några resebroschyrer. Jag kan inte lova att det är en nyttig och hälsosam resa men du kommer inte att ha tråkigt i allafall.