lördag 19 maj 2018

Smiter in på en lärarfest (Burgården)


Dogsmile
Marcus Edstam
Alienationsklubben

Lärarfestkonsert, Burgårdens konferenscenter, Göteborg 18 maj 2018

Vi smiter med på en intern lärarfest på Burgården i centrala Göteborg och tar del av av två mini-konserter och en spontan diktuppläsning.

Först ut är kultbandet Dogsmile. Bandet härstammar från klassiska band som Camouflage, Tapirerna och Easy men har faktiskt hållit på sedan mitten av 90-talet i ungefär samma uppställning som i kväll


Hundflinen kör ett tajt set med fint ljud och ljud. Jag kan låtarna lite för dåligt men i slutändan uppstår dans till deras lite molokna men fina låtar. Skall kolla upp de här lite mer, de släppte ju nytt så sent som 2017 som jag har dålig koll på.


Sedan tar en vildsint poet över scenen. Det är den för oss mycket bekante poeten Marcus Edstam som tar över showen. Han är dock inte helt lika bekant för delar av den förvirrade publiken men när de märker att han genomför ett professionellt framträdande lugnar folk ner sig och tar in Marcus ord på ett bra och sansat sätt. Marcus går helt på fri stil ikväll utan block eller minneslappar och tappar bort några trådar men på det stora hela går allt bra.


Marcus får också del av bra ljussättning.


Sedan är det dags för Alienationsklubben. De har inte riktigt med sig publiken som redan innan de börjat börja tänka på refrängen och lämna lokalerna. En del tappra är dock kvar och tar in klubbens framförande. Sångaren Tony Halls dramatiskt planerade entré på scenen en stund efter att bandet börjat spela (a la David Bowie i filmen Wir Kinder vom Bahnhof Zoo) kommer inte riktigt till sin rätt då rökmaskinen är satt på något av en sparlåga så här dags på kvällen. Annars är det gött mos rätt igenom.




De alienerade har en bra kväll på scenen med fett fint ljud och det låter riktigt bra. Framförallt fastnar jag för kvällens långsammare version på Joy som får låten att växa på ett sätt jag inte hört riktigt tidigare. Låtarnas allvarliga teman om framväxande nazism i samhället balanseras fint av Tonys mellansnack om livet som ensamkommande flykting från Jönköping till Göteborg på 80-talet.

Med ny telefon för dagen passade jag på att filma lite också. Det funkade ganska bra på Dogsmiles lite lugnare musik som ni ser och hör i klipp 1 nedan. Alienationsklubben har dock lite för friskt med elektricitet för att det helt skall fungera att göra vettig ljudupptagning på en smart telefon, men man får sig en bild iallafall.

Inga kommentarer: