Lundells Trunk

 

Ulf Lundell

Trunk
Album, 2013

Om du inte vet var du skall gå... Gå på tvärs..

Orden är Ulf Lundells från stycket Gå på tvärs från färska nya skivan Trunk. En väl introducerande rad till mannens rocklyrik får man säga. När Proggen tog tag i landet som starkast på 70-talet och leden till stödgalorna var täta och uttrycken för solidaritet och kamp var starkt då valde Ulf att ta in Agneta Fältskog som sångpartner på en låt. Han kunde lika gärna tagit med Augusto Pinochet som duettpartner på Snön Faller och Vi med Den 1978, så på tvärs kunde han uppfattas då och förra året var det otippat Ulf som lyfte den rockpolitiska vänsterfacklan i text och ord och startade upp kampen på allvar mot högern på sin massiva dubbel-CD Rent Förbannat. Detta i en tid då ingen pratar om solidaritet och fler och fler överväger att lägga sin röst i nästkommande val på alternativet Järnrörsdemokraterna. På tvärs igen. Alltid på tvärs.

Trunk startar igång i avstamp från den förbannade plattan från förra året med Vi är inte Arbetslösa som ifrågasätter vår bild av de som står utanför arbetsmarknaden. När hörde du någon etablerad artist ta upp det ämnet senast? Av någon från de välbärgades provinser?

Anslaget är hysteriskt 80-tal. Från början kan man tro att det är en okänd baksida på Kär och Galen som lagt sig på skivtallriken men det är nytt från mäster Lundell och det är riktigt piggt och stussigt inledningsvis. De första två spåren, den första om de arbetslösa och efterföljande När Vi var Kungar har ett uttryck som ett skrålande Eldkvarn i högform för många år sedan kompletterat med rikligt med saxofon, detta nuförtiden nästan helt borttappade instrument. En gång i tiden skulle det vara med tut i luren nästan jämt när den breda rocken skulle spelas. Man har nästan saknat den. Nästan.

Det går Som Smort gör ett dopp i den lite skitigare sjön Ulf doppat sig i med jämna mellanrum och framförallt på 90-talet när hovgitarristen Janne Bark upptäckte Neil Young på allvar. Melodin är så där kantig och vit som bara Ulf kan få till den. Sen växlas det ner och det blir episkt med tändare i luften för de som fortfarande röker. Alla andra viftar med sina smarta telefoner. Som en fyr i natten är väldigt klassisk Lundell. Med frilagd sång mot nakna trummor på mitten, som gjort för en halvpackad medelårig publik att sjunga med och få tjoa lite så att de fastnar på en framtida live-upptagning på youtube

Ulf kan än

 Efter den minst sagt trygga inledningen finns det gott om utrymme att ta ut svängarna och det görs direkt i den mer suggestiva Poker i Karabien. Det ruggigt samspelta bandet ramar in Ulfs ord på ett stiligt sätt. En lite kackig casio-digital keyboardslinga förstör inte intrycket och Barken får lägga lite yl mot hammonden som äntrar arrangemanget en bit in. Sen blir det om möjligt ännu mer 80-tal.

L-bows & Kash låter så fantastiskt David Bowie/Rolling Stones sådär 1983-85 så det finns ingen hejd. Rena rama tidsmaskinsmusiken och svängigt, verkligen.

Efter dansen ljuder välbekanta avslappnade toner från pianot när Ulf och bandet leker med inledningen till sin gamla låt  I Kvinnors ögon från 1982. Det här är dock 63 i November där vi hör reflekterande över svunna år, svunna damer och svunna flaskor som druckits. Hoppet är dock närvarande i den nuvarande damen vid sidan som lovat att stanna.

63 i november
solen på väg ner
Långa skuggor
allt är stilla

Sommaren kom och gick
borta i en blink 
Som en syn- och
hörselvilla

Jag sköt luften full av hål
på min vilda fux 
Som Brazil Jack
i cirkustälten

Jag svingade min lasso
lät min svarta hund löpa fritt
Jag var den ultimata
actionhjälten

63 i november
solen på väg ner
Långa skuggor
långa dagar
allt är stilla

63 i november
månen är på väg upp
Djupa blåa skuggor
under träden

Fladdermöss och nattfjärilar
runt lamporna
Fåren går i ljungen
långt där ute på heden

Man måste tro på något
ha en uppgift
Betyda nåt för nån
eller några

Men ikväll känner jag mig
mycket äldre
Och jag vet inte hur jag ska kunna
tända en ny låga

63 i november
månen är på väg upp
Djupa blåa skuggor på gräset
under träden

63 i november
jag stannar här sa hon
Jag tar hand om dig
när du blir gammal

Det är sånt man säger
och menar det också kanske
När man har en dröm ihop
som man försöker famna

Vem som helst kan
vinna världen
Att ge upp den
är nånting helt annat

Vem som helst
kan flyga högt och långt
Men det är sen
när man har landat

Jag sa du har alla dagar kvar
som jag hade en gång
Jag var så slösaktigt
rik då

Jag sprätte bort mina år
som om jag hade hur många som helst
Jag var en vild ung man
som höll hov med min publik då

63 i november
jag stannar här sa hon
Det är sånt man säger när man har en dröm ihop
som man försöker famna

63 i november
månen på väg ner
Långa skuggor
långa dagar
Allt är stilla

Sju minuter och tjugo sekunder som får tiden att stå still. Oj vad han kan än den här farbrorn.

Efter dansen och den stora balladen får vi två rökare till. Först På Tvärs som jag var inne på inledningsvis. Lek med klassiska Deep Purple-riff och den där märkliga casio-synten skall vara med igen av någon anledning. Den drunknar dock bitvis i muskel-ackorden och sen hamnar vi i Fritt Fall. Plattans kanske tyngsta stund. Feta tjocka ackord och pulserande bas och trummor och en rockvarg vid mikrofonen.

Nästa dag är hon tillbaka, hon måste ha mer
Ska du till helvetet? Det är därborta, en trappa ner

Sjunger Ulf i en bit som bland annat tar upp vardagen för en prostituerad 13-årig heroinist.  Det är oväntat och sanslöst bra. Så oväntat TUNGT. Men det blir ännu bättre.

Vi självsadister som ibland trivs bäst mellan flaskan och högtalaren som spelar sånger som Bartender eller När duellen är över,  vi får en själv-ömkar-psalm till att lägga till samlingen.

Kom hem igen. Det är liksom hemma bara att läsa titeln. Men det går bra att trycka på play också. Mer suggestiv Ulf, lätt psykedeliskt inramad. Ensam, rädd och uttråkad på en samma gång. Något för nattradion att spela oavbrutet tills radiomasterna brunnit ner. Inget för förfesten direkt utan för den där eftertänksamma stunden på egen tu hand.

Förfesten ackompanjeras bättre av den semi-instrumentala El Perro. Speciellt om du planerar en förfest med lika delar Tacos och starksprit. Knasigt och mexikanskt groovy.

Sen avrundas paketet med Jag Vill Ha Fest och först här hör vi den klassiska akustiska gitarren i fokus när ännu en klassisk Lundell-melodi drar igång. Han vill ha fest och så vill han sparka på CD-växlaren. CD-växlaren? Det är bara Ulf som kommer undan med att sjunga om den nu precis som han kommer undan med att låta som Stones '84 eller att tycka synd om sig själv i sitt självvalda utanförskap trots att han är så älskad av så många. Undrar om han anar hur många hem som adventsstökar med hans nya skiva som sällskap just nu? Hur många hörlurar och högtalare som glöder runt om i konungariket just i detta nu och hur bra det går med den här Trunk-skivan.

Det finns en känsla som liknar den på David Bowies comeback The Next Day från tidigare i år. Återblickar, lek med det gamla. Kraft. Äldre man kan fortfarande, Så in i helvete.