TV-tips: Fans - Familjen (SVT)

Fans - Familjen
Mini-dokumentär, SVT

Under stora delar av sitt vuxna liv har Anna levt isolerad i sin lägenhet, plågad av panikångest och depressioner. Genom sin kärlek till det brittiska bandet New Model Army och den nyfunna gemenskapen i den nätbaserade fangruppen The Family börjar hon utmana sig själv. En film om musikens kraft och förmåga att förändra liv.

Regi och manus: Ika Johannesson.

En stark liten film om sorg och sjukdom och att hitta tillbaka med hjälp av musiken och vännerna runt om och i den samma. Finns tillgänglig på SVT Play till Jul. Rekommenderas.

En bit av min hårman figurerar i en kort sekvens i en bar-scen mot slutet, bara en sån sak. Jag hamnade i förfestscenen till Göteborgs-spelningen med New Model Army härom året som också förevisas i filmen men det är förstås en film som handlar om Anna och hennes väg tillbaka.

| Filmen på SVT PLAY |

Snart på spåret igen

Den är lite ur spår, bloggen.

Men som precis som Lilla Torget i Göteborg på bilden ovan väntar på något gott så väntar bloggen på att kopplas ihop spårmässigt också. Mindre än två månader till semester. Snart så.

Fet Kulturlördag - Record Store Day + Fina konserter

Skivrunda; Music Lovers Records, Dirty Records, Andra Långgatans Skivhandel, Bengans

The Kingdom of Evol
Konsert, Bengans, Majorna, Göteborg 18 april 2015

Mattias Hellberg
Konsert, privat galej, Kungstens Industriområde, Göteborg, 19 april 2015

Hisingen Island
Konsert, privat galej, Kungstens Industriområde, Göteborg, 19 april 2015


Fenomenet Record Store Day är här igen och över hela världen firas de stackars skivaffärer som fortfarande lever och har hälsan. Detta ger anledning till att ta upp traditionen med en skivaffärsrunda som man så ofta gjorde om lördagarna förr i världen. Det skulle i huvud taget komma att bli en dag och kväll och natt som förr i världen.

Jag inleder skivsafarin på Music Lovers Records som vuxit sig ur Auktionshallarna där de höll till förut och numera hittar på en gård till Kyrkogatan. Här lär jag mig att en Noice-singel som jag en gång i tiden gav en en-krona för begagnad nu i ungefär samma skick betingar ett pris på 250 pistoler. Den här marknaden är märklig.

Vidare till klassiska Dirty Records där jag förutom att fiska upp ett ex i fint skick av Nynningens För Full hals även får i mig en surdegsfralla, en riktigt sur grapefruktjuice och en stadig kopp starkt svart kaffe.

Jag vinglar vidare till Andra Långgatans skivhandel men känner att jag inte riktigt har kraften att bläddra i osorterade vinyler som i fornstora dagar. Det är dock väldigt roligt att se att grejen lever vidare med ungdomar i alla åldrar som frenetiskt går igenom alla lådor i jakt på sina heliga Graalar.

Allt är inte guld som glimmar i skivbackarna

 

 

En klassiker fångas in

Efter en kort paus går skivsafarin vidare till Bengans vid Stigbergstorget. den kanske mest välmående av alla de skivaffärer som funnits i Göteborg och här rullar det på som det alltid gjort även om som antagligen för Dirty Records också, att café-delen gör sitt för att stärka ekonomin för firmorna.

Här fiskar jag upp ett dagsfärskt ex av The Leather Nuns nya skiva som jag tänkte återkomma till i en en senare recension.  En stund senare är det dags för konsert inne i butiken och det är en riktig klassiker-uppställning på scenen. The Kingdom of Evol med Freddie Wadling i spetsen är för dagen förstärkta med Ebbot på positionen orgel.

Kingdom of Evol i full fart på Bengans

Det här skall ju höras på en svettig klubb vid midnatt egentligen och inte i en väl ljussatt affär mitt dagen men det är mycket gott gry i bandet. Freddie sätter sig på plats i mitten  och ömsom jollrar och driver iväg i darriga mellansnack (ett handlar om att han retat upp sig på Bob Dylans skiva med Sinatra-tolkningar) men sången sitter inledningsvis som ett spett.

Bandet inleder med min personliga favorit Circles från den andra skivan som kom i vintras och det låter riktigt snärtigt. Det är fint fuzz i gitarren, tung bas, exemplariska trummor, hallucinogen orgel och brutal sång.  Det fortsätter i samma anda och allt eftersom släpper Freddie sången mer och mer till förmån för gitarristen Per Svensson som får ta större ansvar på en del låtar sångmässigt.

Vi får även höra en klassisk Cortex-låt, Mind of Darkness som låter riktigt stygg fortfarande

Sen hem och landa något för vidare äventyr ut i natten och ett schysst kalas i Kungstens Industriområde. Det är Gary som fyller 50 och han ville inte ha något vanlig kalas. Han ville ha ett kalas som såg ut som svartklubbarna gjorde i skarven 1980/90-talet. Så han får det. 50 pix i dörren, burköl i näven över disk och några hundra glada klubbkonnässörer på plats. På scenen varvas poetry slam, acapella-hiphop och ett par högklassiga musikakter.

En stund efter midnatt går Mattias Hellberg på scenen och backar upp sig med en elgitarr. Kompisen Håkan Hellström står i publiken och hejar på. Det är en skön stämning. Mattias spelar utvalda stycken, grejer med Neil Young, Bob Marley bland annat och avrundar med fina favoriten Unlimited Sympathy som han körde med sitt gamla band Nymphet Noodlers i början av sin karriär.

Mattias Hellberg gör en stark spelning

Några timmar senare intar några för mig okända individer scenen. Det är  Hisingen Island som brakar loss i punkig garagerock av fint märke med sensationellt mycket eko på sången. Det låter alldeles förträffligt och precis rätt i det här läget. Kvällen fortsätter i euforisk dans till gammal indie och postpunk och det är verkligen en kväll utöver det vanliga.

Hisingen Island vräker på

Påsken i Stockholm

Firar påsken lite stillsamt i år. Några bilder till, där och ifrån.

På spåret igen - Strax förbi Vårgårda

Västerås i all sin prakt

Nybrokajen, Stockholm

Stockholmarna själva lämnar staden i Påsken. Kungsträdgården.

Nybrokajen igen.

Slottet

I Hallsberg fick vi 45 minuters fri tid på perrongen

Sightseeing i Hallsberg

Arbetarklasshjälte?

Bloggen lider
Det höll på att ta slut på mars utan ett inlägg.

Det är mycket "All Work and No Play" just nu.


Den sista versen sjungs i extra världsklass förstås. This is David Bowie för satan.

Stefan Sundström och Æ på Stadsbiblioteket i Göteborg 2015

Stefan Sundström & Æ
Eftermiddagskonsert, Göteborgs Stadsbibliotek 28 februari 2015

Jag har skrivit flera gånger tidigare om Stefan Sundströms tillfälliga landsflykt till grannlandet Norge och de skivor i hans namn som tagit prägel därav. Förra året lanserade Sundström sin bok Stefans Stora Blå som än mer redovisar upplevelserna där med fokus på vackra naturbilder, matrecept och tankar kring det politiska och industriella läget i världen. Just fiskebeståndet och det svåra läget för småskalig matproduktion är punkter Stefan resonerar kring i boken.

Nu i år åker Stefan landet runt och pratar om sin bok. Han har med sin fiskar/artist-kompis Æ som får chans att spela sina egna låtar som han fått hjälp av sin svenske kompis att få översatta till svenska språket. Stefan läser en del utvalda stycken ur boken och så varvar de med någon låt imellanåt. AE som han kallar sig i Sverige har precis släppt sin svenska platta och låtarna med sina texter ofta med innehåll präglat av havet och sjöfart ramar in högläsningen fint. Stefan stöttar även med en mystiskt falsettartad körsång och de får fram ett gott ljud för en gladlynt lite oväntad stor publik i bibliotekstrappan.

Mot slutet tar Sundström över gitarren (De reser lätt och har bara en med sig) och får dra några egna låtar också. Han klipper den fladdrigaste versionen på Amors Pilar som jag nånsin hört och följer upp det med en riktigt taggad Alla ska i Jorden. Jag fångade en minut av den som ni kan se i ett klipp längre ner.

Efter Stefans solo-urladdning kommer AE tillbaka och de gör en sista låt. Norrmannens  Låt Alla Gamla Drömmar Dö som så här som förstagångsintryck känns som den starkaste av hans verk. En senare genomlyssning av plattan visar dock att det finns mer gott att hämta på den om än att det behöver lite tid att sätta sig. AE har en mer försiktig sångstil än vad tex. Stefan har men besitter ett gott nordnorskt vemod och goda melodier. Den lite brutna norsksvenskan gör sitt till också.

Kolla upp plattan, den heter AE rätt och slätt och finns här| SPOTIFY

Mark Lanegan på Pustervik 2015

Sean Wheeler & Zander Schloss
Mark Lanegan
Konsert, Pustervik, Göteborg, 8 februari 2015

Kall februari kräver kall men ändå varm konsertmusik. Så lämpligt då att legenden Mark Lanegan förärar Göteborg ett besök och man med lätta steg kan ta sig ner till Pustervik vid Järntorget och få sig en tung dos ren kultur.

Mark är ute på en en rejäl turné kors och tvärs över Europa och med sig har han förbandet Sean Wheeler & Zander Schloss som visar sig vara ett par rejäla spelevinkar som inleder kvällen på ett mycket gott sätt. Herrarna är kända från äldre orkestrar som Throw Rag, Circle Jerks och The Weirdos. Schloss har dessutom lirat gitarr på det mesta med Joe Strummers soloplattor inklusive the hispiga soundtracket till den sevärda filmen Walker som även hade en mindre roll i och han spelade även i den gamla kultrullen Repo Man från 1984.

Sean Wheeler & Zander Schloss knasar loss gott

Sean & Schloss går ut med gott självförtroende trots en avvaktande publik som förstrött dricker öl och väntar på huvudakten. De ber inte om ursäkt utan drar med oss på en resa genom rock, gospel, blugrass och andra djupt amerikanska musikaliska företeelser. De drar sig inte ens för att leka med publiken och tvinga oss att sjunga med på olika dirigerade sätt som oftast bara större artister mäktar med och kan komma undan med. Jag har inte hört någonting innan men det mesta låter fint någonstans imellan o brother where art thou och lindrigt nykter punk-country. Det passar alldeles utmärkt med en Pripps Blå i plastfat till.

En stund senare äntrar Mark scenen och stämningen och leden på golvet framför tätnar. Det är en sammanbiten och koncentrerad feeling i publiken när Mark endast kompad av en elgitarrist tar lokalen i besittning.

Det blandas friskt redan från start med gamla såväl som nyare tongångar. Jag måste erkänna att jag tycker att de senaste LP-släppen med Lanegan bitvis inte gnagt så stora hål i själen som de gamla klassikerna gjort men Live funkar fan varenda låt förträffligt.

Allting är lite tyngre.

Redan efter några spår spelas en av de stora favoriterna One Way Street och inte långt efter den monumentala Low.  Det är sanslöst bra. Mycket är inte bara tyngre utan ganska annorlunda. Där man från skiva är van att höra plockande akustisk gitarr får man här taggtråds-lir men mycket elektricitet och när syntarna klockar in är det en hel vägg av ljud som i Joy Division-aktiga Torn Red Heart som stjäl hela bakgrunden från just deras verk Atmosphere.

Det är mycket på en gång. Lakoniskt som Nick Cave/Tom Waits/Leonard Cohen förstås men även med djupdyk i mer udda amerikansk root-musik och kryddat med gester av brittisk postpunk. 

Efter hand blir det bara tyngre och tyngre och ett gammalt stycke som Sleep With Me har aldrig låtit så bra som här. Sensationellt bra.

Blå scen, Mark Lanegan i rött sken. Här behövs inga filter

Han bjuder inte på så mycket danssteg Mark, lämnar sällan mikrofonstativet och pratar inte med oss förrän det är dags att presentera bandet. Men det det tillför nästan mer show på något sätt och får publiken att koncentrerat följa sång, ord och grymt stark spelad musik. Ordinarie Basist hade visst skadat sig och då har på kort varsel gitarristen Schloss som spelar i förbandet kallats in på den positionen. Han hukar lite bakom ett notställ med fusklapp och ser lite rolig ut men han spelar alldeles klanderfritt. Snubben som pendlar mellan piano, orgel och sittspelande gitarr sköter sig också och är framme och tar basen på en enstaka låt som har gott mycket dist i sig. (kan ha vart i Riot in my House som jag bara minns som ett blytungt mangel) Trummisen får vid några tillfällen samsas med några förinspelade trumtakter av en maskin men löser detta också. Vid något tillfälle blir det rena gotiska diskot av det hela för att snabbt varvas om något mer finstämt och hela setet är grymt snyggt arrangerat.

Svårt att säga om Mark själv är nöjd i och med att han står mest still och har ansiktsuttrycket "Sten" fastnaglat hela kvällen. Men sjussatans bra låter det.