Sean Wheeler & Zander Schloss
Mark Lanegan
Konsert, Pustervik, Göteborg, 8 februari 2015
Kall februari kräver kall men ändå varm konsertmusik. Så lämpligt då att legenden Mark Lanegan förärar Göteborg ett besök och man med lätta steg kan ta sig ner till Pustervik vid Järntorget och få sig en tung dos ren kultur.
Mark är ute på en en rejäl turné kors och tvärs över Europa och med sig har han förbandet Sean Wheeler & Zander Schloss som visar sig vara ett par rejäla spelevinkar som inleder kvällen på ett mycket gott sätt. Herrarna är kända från äldre orkestrar som Throw Rag, Circle Jerks och The Weirdos. Schloss har dessutom lirat gitarr på det mesta med Joe Strummers soloplattor inklusive the hispiga soundtracket till den sevärda filmen Walker som även hade en mindre roll i och han spelade även i den gamla kultrullen Repo Man från 1984.
![]() |
Sean Wheeler & Zander Schloss knasar loss gott |
En stund senare äntrar Mark scenen och stämningen och leden på golvet framför tätnar. Det är en sammanbiten och koncentrerad feeling i publiken när Mark endast kompad av en elgitarrist tar lokalen i besittning.
Det blandas friskt redan från start med gamla såväl som nyare tongångar. Jag måste erkänna att jag tycker att de senaste LP-släppen med Lanegan bitvis inte gnagt så stora hål i själen som de gamla klassikerna gjort men Live funkar fan varenda låt förträffligt.
Allting är lite tyngre.
Redan efter några spår spelas en av de stora favoriterna One Way Street och inte långt efter den monumentala Low. Det är sanslöst bra. Mycket är inte bara tyngre utan ganska annorlunda. Där man från skiva är van att höra plockande akustisk gitarr får man här taggtråds-lir men mycket elektricitet och när syntarna klockar in är det en hel vägg av ljud som i Joy Division-aktiga Torn Red Heart som stjäl hela bakgrunden från just deras verk Atmosphere.
Det är mycket på en gång. Lakoniskt som Nick Cave/Tom Waits/Leonard Cohen förstås men även med djupdyk i mer udda amerikansk root-musik och kryddat med gester av brittisk postpunk.
Efter hand blir det bara tyngre och tyngre och ett gammalt stycke som Sleep With Me har aldrig låtit så bra som här. Sensationellt bra.
![]() |
Blå scen, Mark Lanegan i rött sken. Här behövs inga filter |
Svårt att säga om Mark själv är nöjd i och med att han står mest still och har ansiktsuttrycket "Sten" fastnaglat hela kvällen. Men sjussatans bra låter det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar