Fet Kulturlördag - Record Store Day + Fina konserter

Skivrunda; Music Lovers Records, Dirty Records, Andra Långgatans Skivhandel, Bengans

The Kingdom of Evol
Konsert, Bengans, Majorna, Göteborg 18 april 2015

Mattias Hellberg
Konsert, privat galej, Kungstens Industriområde, Göteborg, 19 april 2015

Hisingen Island
Konsert, privat galej, Kungstens Industriområde, Göteborg, 19 april 2015


Fenomenet Record Store Day är här igen och över hela världen firas de stackars skivaffärer som fortfarande lever och har hälsan. Detta ger anledning till att ta upp traditionen med en skivaffärsrunda som man så ofta gjorde om lördagarna förr i världen. Det skulle i huvud taget komma att bli en dag och kväll och natt som förr i världen.

Jag inleder skivsafarin på Music Lovers Records som vuxit sig ur Auktionshallarna där de höll till förut och numera hittar på en gård till Kyrkogatan. Här lär jag mig att en Noice-singel som jag en gång i tiden gav en en-krona för begagnad nu i ungefär samma skick betingar ett pris på 250 pistoler. Den här marknaden är märklig.

Vidare till klassiska Dirty Records där jag förutom att fiska upp ett ex i fint skick av Nynningens För Full hals även får i mig en surdegsfralla, en riktigt sur grapefruktjuice och en stadig kopp starkt svart kaffe.

Jag vinglar vidare till Andra Långgatans skivhandel men känner att jag inte riktigt har kraften att bläddra i osorterade vinyler som i fornstora dagar. Det är dock väldigt roligt att se att grejen lever vidare med ungdomar i alla åldrar som frenetiskt går igenom alla lådor i jakt på sina heliga Graalar.

Allt är inte guld som glimmar i skivbackarna

 

 

En klassiker fångas in

Efter en kort paus går skivsafarin vidare till Bengans vid Stigbergstorget. den kanske mest välmående av alla de skivaffärer som funnits i Göteborg och här rullar det på som det alltid gjort även om som antagligen för Dirty Records också, att café-delen gör sitt för att stärka ekonomin för firmorna.

Här fiskar jag upp ett dagsfärskt ex av The Leather Nuns nya skiva som jag tänkte återkomma till i en en senare recension.  En stund senare är det dags för konsert inne i butiken och det är en riktig klassiker-uppställning på scenen. The Kingdom of Evol med Freddie Wadling i spetsen är för dagen förstärkta med Ebbot på positionen orgel.

Kingdom of Evol i full fart på Bengans

Det här skall ju höras på en svettig klubb vid midnatt egentligen och inte i en väl ljussatt affär mitt dagen men det är mycket gott gry i bandet. Freddie sätter sig på plats i mitten  och ömsom jollrar och driver iväg i darriga mellansnack (ett handlar om att han retat upp sig på Bob Dylans skiva med Sinatra-tolkningar) men sången sitter inledningsvis som ett spett.

Bandet inleder med min personliga favorit Circles från den andra skivan som kom i vintras och det låter riktigt snärtigt. Det är fint fuzz i gitarren, tung bas, exemplariska trummor, hallucinogen orgel och brutal sång.  Det fortsätter i samma anda och allt eftersom släpper Freddie sången mer och mer till förmån för gitarristen Per Svensson som får ta större ansvar på en del låtar sångmässigt.

Vi får även höra en klassisk Cortex-låt, Mind of Darkness som låter riktigt stygg fortfarande

Sen hem och landa något för vidare äventyr ut i natten och ett schysst kalas i Kungstens Industriområde. Det är Gary som fyller 50 och han ville inte ha något vanlig kalas. Han ville ha ett kalas som såg ut som svartklubbarna gjorde i skarven 1980/90-talet. Så han får det. 50 pix i dörren, burköl i näven över disk och några hundra glada klubbkonnässörer på plats. På scenen varvas poetry slam, acapella-hiphop och ett par högklassiga musikakter.

En stund efter midnatt går Mattias Hellberg på scenen och backar upp sig med en elgitarr. Kompisen Håkan Hellström står i publiken och hejar på. Det är en skön stämning. Mattias spelar utvalda stycken, grejer med Neil Young, Bob Marley bland annat och avrundar med fina favoriten Unlimited Sympathy som han körde med sitt gamla band Nymphet Noodlers i början av sin karriär.

Mattias Hellberg gör en stark spelning

Några timmar senare intar några för mig okända individer scenen. Det är  Hisingen Island som brakar loss i punkig garagerock av fint märke med sensationellt mycket eko på sången. Det låter alldeles förträffligt och precis rätt i det här läget. Kvällen fortsätter i euforisk dans till gammal indie och postpunk och det är verkligen en kväll utöver det vanliga.

Hisingen Island vräker på

Påsken i Stockholm

Firar påsken lite stillsamt i år. Några bilder till, där och ifrån.

På spåret igen - Strax förbi Vårgårda

Västerås i all sin prakt

Nybrokajen, Stockholm

Stockholmarna själva lämnar staden i Påsken. Kungsträdgården.

Nybrokajen igen.

Slottet

I Hallsberg fick vi 45 minuters fri tid på perrongen

Sightseeing i Hallsberg

Arbetarklasshjälte?

Bloggen lider
Det höll på att ta slut på mars utan ett inlägg.

Det är mycket "All Work and No Play" just nu.


Den sista versen sjungs i extra världsklass förstås. This is David Bowie för satan.

Stefan Sundström och Æ på Stadsbiblioteket i Göteborg 2015

Stefan Sundström & Æ
Eftermiddagskonsert, Göteborgs Stadsbibliotek 28 februari 2015

Jag har skrivit flera gånger tidigare om Stefan Sundströms tillfälliga landsflykt till grannlandet Norge och de skivor i hans namn som tagit prägel därav. Förra året lanserade Sundström sin bok Stefans Stora Blå som än mer redovisar upplevelserna där med fokus på vackra naturbilder, matrecept och tankar kring det politiska och industriella läget i världen. Just fiskebeståndet och det svåra läget för småskalig matproduktion är punkter Stefan resonerar kring i boken.

Nu i år åker Stefan landet runt och pratar om sin bok. Han har med sin fiskar/artist-kompis Æ som får chans att spela sina egna låtar som han fått hjälp av sin svenske kompis att få översatta till svenska språket. Stefan läser en del utvalda stycken ur boken och så varvar de med någon låt imellanåt. AE som han kallar sig i Sverige har precis släppt sin svenska platta och låtarna med sina texter ofta med innehåll präglat av havet och sjöfart ramar in högläsningen fint. Stefan stöttar även med en mystiskt falsettartad körsång och de får fram ett gott ljud för en gladlynt lite oväntad stor publik i bibliotekstrappan.

Mot slutet tar Sundström över gitarren (De reser lätt och har bara en med sig) och får dra några egna låtar också. Han klipper den fladdrigaste versionen på Amors Pilar som jag nånsin hört och följer upp det med en riktigt taggad Alla ska i Jorden. Jag fångade en minut av den som ni kan se i ett klipp längre ner.

Efter Stefans solo-urladdning kommer AE tillbaka och de gör en sista låt. Norrmannens  Låt Alla Gamla Drömmar Dö som så här som förstagångsintryck känns som den starkaste av hans verk. En senare genomlyssning av plattan visar dock att det finns mer gott att hämta på den om än att det behöver lite tid att sätta sig. AE har en mer försiktig sångstil än vad tex. Stefan har men besitter ett gott nordnorskt vemod och goda melodier. Den lite brutna norsksvenskan gör sitt till också.

Kolla upp plattan, den heter AE rätt och slätt och finns här| SPOTIFY

Mark Lanegan på Pustervik 2015

Sean Wheeler & Zander Schloss
Mark Lanegan
Konsert, Pustervik, Göteborg, 8 februari 2015

Kall februari kräver kall men ändå varm konsertmusik. Så lämpligt då att legenden Mark Lanegan förärar Göteborg ett besök och man med lätta steg kan ta sig ner till Pustervik vid Järntorget och få sig en tung dos ren kultur.

Mark är ute på en en rejäl turné kors och tvärs över Europa och med sig har han förbandet Sean Wheeler & Zander Schloss som visar sig vara ett par rejäla spelevinkar som inleder kvällen på ett mycket gott sätt. Herrarna är kända från äldre orkestrar som Throw Rag, Circle Jerks och The Weirdos. Schloss har dessutom lirat gitarr på det mesta med Joe Strummers soloplattor inklusive the hispiga soundtracket till den sevärda filmen Walker som även hade en mindre roll i och han spelade även i den gamla kultrullen Repo Man från 1984.

Sean Wheeler & Zander Schloss knasar loss gott

Sean & Schloss går ut med gott självförtroende trots en avvaktande publik som förstrött dricker öl och väntar på huvudakten. De ber inte om ursäkt utan drar med oss på en resa genom rock, gospel, blugrass och andra djupt amerikanska musikaliska företeelser. De drar sig inte ens för att leka med publiken och tvinga oss att sjunga med på olika dirigerade sätt som oftast bara större artister mäktar med och kan komma undan med. Jag har inte hört någonting innan men det mesta låter fint någonstans imellan o brother where art thou och lindrigt nykter punk-country. Det passar alldeles utmärkt med en Pripps Blå i plastfat till.

En stund senare äntrar Mark scenen och stämningen och leden på golvet framför tätnar. Det är en sammanbiten och koncentrerad feeling i publiken när Mark endast kompad av en elgitarrist tar lokalen i besittning.

Det blandas friskt redan från start med gamla såväl som nyare tongångar. Jag måste erkänna att jag tycker att de senaste LP-släppen med Lanegan bitvis inte gnagt så stora hål i själen som de gamla klassikerna gjort men Live funkar fan varenda låt förträffligt.

Allting är lite tyngre.

Redan efter några spår spelas en av de stora favoriterna One Way Street och inte långt efter den monumentala Low.  Det är sanslöst bra. Mycket är inte bara tyngre utan ganska annorlunda. Där man från skiva är van att höra plockande akustisk gitarr får man här taggtråds-lir men mycket elektricitet och när syntarna klockar in är det en hel vägg av ljud som i Joy Division-aktiga Torn Red Heart som stjäl hela bakgrunden från just deras verk Atmosphere.

Det är mycket på en gång. Lakoniskt som Nick Cave/Tom Waits/Leonard Cohen förstås men även med djupdyk i mer udda amerikansk root-musik och kryddat med gester av brittisk postpunk. 

Efter hand blir det bara tyngre och tyngre och ett gammalt stycke som Sleep With Me har aldrig låtit så bra som här. Sensationellt bra.

Blå scen, Mark Lanegan i rött sken. Här behövs inga filter

Han bjuder inte på så mycket danssteg Mark, lämnar sällan mikrofonstativet och pratar inte med oss förrän det är dags att presentera bandet. Men det det tillför nästan mer show på något sätt och får publiken att koncentrerat följa sång, ord och grymt stark spelad musik. Ordinarie Basist hade visst skadat sig och då har på kort varsel gitarristen Schloss som spelar i förbandet kallats in på den positionen. Han hukar lite bakom ett notställ med fusklapp och ser lite rolig ut men han spelar alldeles klanderfritt. Snubben som pendlar mellan piano, orgel och sittspelande gitarr sköter sig också och är framme och tar basen på en enstaka låt som har gott mycket dist i sig. (kan ha vart i Riot in my House som jag bara minns som ett blytungt mangel) Trummisen får vid några tillfällen samsas med några förinspelade trumtakter av en maskin men löser detta också. Vid något tillfälle blir det rena gotiska diskot av det hela för att snabbt varvas om något mer finstämt och hela setet är grymt snyggt arrangerat.

Svårt att säga om Mark själv är nöjd i och med att han står mest still och har ansiktsuttrycket "Sten" fastnaglat hela kvällen. Men sjussatans bra låter det.

Vinter i Uppsala

Vi tar en resa till sköna Uppsala. Det är frost och dimma och staden väntar på stormen Egon som är på väg. Innan han dök upp han vi ta en bra titt på Carolina Rediviva och Gustavanium. Historiska byggnader som bjuder på artefakter och skatter.

Gustavanium

Silverbibeln

Resebroschyrer från Aztekernas lans. 1500-tal

En detalj från Olaus Magnus Carta Marina. (1539) Här ses det gåtfulla Thule strax väster om Färöarna

Domkyrkan med tornen i dimman

Fynd från den vendiska tiden. Påminner om Wall-E

En till Vend

I mitten, Sveriges äldsta tryckta bok. 1400-tal

Olika typer av Uppsalakonst

Det Augsburgska konstskåpet, 1630-tal

Ett blogginlägg från det gamla Egypten

Så här mysigt gjorde man i ordning sarkofager

Möte med en Sarkofag

Annan typ av Sarkofag

En mer färgglad sarkofag

En sarkofag-åkare och sjusovare

Skiv-året 2014

Det har blivit dags att summera skiv-året 2014 och jag spaltar här upp de viktigaste stunderna på skiva som jag kommer ihåg just nu. En del är recenserat sedan tidigare, annat dyker upp först här nu.
Där det finns länkas det till enskilda goda spår i ljud eller video-form. Så utan inbördes rankning..

Årets Obelix-rock:

David Crosby - Croz

Den gamle spillevinken Crosby samlade ihop sig i år och fick ihop sin fjärde soloskiva. Crosby så välkänd annars genom The Byrds och alla varianterna på Crosby-Stills-Nash-Young som går att föreställa sig. Plattan är inte tokjämn men ett klart gott fall framåt från new age-hyssen på 80-talet.

Bästa spår: Set that Baggage Down. |  YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Protest-rock:

New Model Army - Between Wine and Blood

2014 blev året då jag allvar tog tag i fenomenet New Model Army och till och med kom iväg och såg de på konsert. I anslutning till turnén släppte de en halv-LP som jag trivts gott med under året.

Bästa spår: Happy to be Here. | SPOTIFY |

Årets Hårdrock:

Pet the Preacher - The Cave & The Sunlight

Utlurad som jag blev i somras till Styrsö till en märkligt arrangerad spelning på Pizzerian blev jag inte besviken när jag fick ta del av den finaste danska hårdrocksmetal som man kan tänka sig.

Bästa spår: Remains. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Soul-Grunge-Indie-Rock:

The Afghan Whigs - Do the Beast

2014 års återförening av den klassiska orkestern med Greg Dulli i spetsen gav oss en mäktig kaka. 

Bästa spår: Algiers. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Jönköping-Gubb-Punk-Rock:

Alienationsklubben - Alienationsklubben EP

Produktive Tony Hall är inblandad i två viktiga släpp i år. Här är det första med årsfärska Gubbpunksensationen Alienationsklubben. Tre jämnt goda låtar men väljer en då det finns en promotionvideo till den.

Bästa spår: Drömmar. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Hjärtattack:

Hjärtattack - The United States of Läppland

Här dyker Tony upp igen i här Göteborgsbaserade Hjärtattack som släppte ett gott alster i år också.
Bandet går från klarhet till klarhet och grottar här ner sig djupare i det sena 70-talets brittiska rockprovinser men även ekon från svenska förorter klingar in fint.

Bästa spår: Läppland. | SPOTIFY |

Årets Goth-Gospel:

Sivert Høyem - Endless Love

Bitvis tangerande det bästa han gjort, den gode Sivert. Öppnande titelspåret är en härligt rivig gothig sak och plattan innehåller mer klassisk nordnorsk bitter rock.

Bästa spår: Endless Love. | DAILY MOTION | SPOTIFY |

Årets Ångest-Fylle-Rock:

Gallon drunk - The Soul of the Hour

Jag är inte helt överens med hela plattan. Ibland blir det så primalt att ingenting blir kvar liksom. Men över nio minuter långa inledande Before the Fire är ren rockhistoria.

Bästa låt: Before the Fire. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Posör och Vivör:

Bryan Ferry - Avonmore

Jag sågade Bryans förra skiva, Olympia så hårt att jag nästan skäms. Men den var vanvettigt usel. Den här är bättre. Allt är fast positionerat i Bryan och Roxy Musics 80-tal snarare än det mer coola 70-talet, men det är stilfullt gjort.

Bästa låt: One Night Stand. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Skönsång:

First Aid Kit - Stay Gold

Antagligen det bäst säljande av det som jag valt ur som guldet ur årets skivskörd men det biter friskt ändå. Tyckte först att det lät lite för hårt producerat men ändrade mig raskt.

Bästa låt: Cedar Lane. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Tyska Sago-Avante-Garde-Knas:

The Ministry of Wolves - Republik Der Wölfe

Bröderna Grimms värld genom alternativrock, Långt ifrån Walt Disney om man säger så. Alexander Hacke från Einstürzende Neubauten och Mick Harvey från Nick Caves Bad Seeds är hörnstolparna i projektet. Ibland totalt knas, ibland lysande. Aldrig tråkigt.

Bästa spår: Snow White. | SPOTIFY |

Årets mest Sinnesvidgande: 

Mogwai - Rave Tapes

En besvärlig platta som bråkar med en. Dels skir och vacker och dels som ren migrän. En resa är det hur som helst.

Bästa spår: Remurdered. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Morrissey:

Morrissey - World Peace Is None of Your Business

Mer förvirrande än någonsin och kanske inte helt 100 på alla rimmen längre men det funkar ändå inte helt oväntat.

Bästa spår: The Bullfighter Dies. | YOUTUBE |

Årets Cover:

Gonga - Black Sabbeth

Ibland vill man att en cover på världsbäst låt skall låta som den gör men med en lätt tvist. Det får vi här i Gongas tagning på Black Sabbaths Black Sabbath. Och vi får det med Beth Gibbons (Mest känd som vokalissa i Portishead) vid mikrofonen.

Bästa spår: Black Sabbeth. | YOUTUBE |

Årets 80-tals-ångest:

Diskoteket - Jag ser över Mitt Liv

Få yngre band får ihop det här med de mer depraverade delarna av 80-talets musikproduktioner. Oftast blir det för glättigt och utan det där bottenlösa allvaret som är direkt nödvändigt för att få till känslan som behövs för att göra grejen igen. Diskoteket fattar.

Bästa spår: Slit ut ditt Hjärta. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Schweizare:

Malia & Boris Blank - Convergence

Den ena halvan av Schweiziska duon Yello heter Dieter Meyer, Han sjunger. Den andra halvan heter Boris Blank. Han gör i princip allt det andra. Här gör han det med svala Malia vid mikrofonen istället. Soft. Snyggt, Faktiskt bättre än Yellos senare vax.

Bästa spår: Raising Venus. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Politiska:

Stefan Sundström - Nu var det 2014

Stefan gjorde oss inte besvikna i år heller. I år uppbackad av Franska trion. Lite lugnare, lite sorgsnare.

Bästa spår: Grön Grön Grön. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets Gubb-Psykedelia-Boogie:

The Kingdom of Evol - Second coming of Pleasure & Pain

Andra släppet från The Kingdom of Evol med Freddie Wadling i spetsen och istället för att veckla ut vingarna mot något lätt-tillgängligt gräver bandet ner sig djupt i myllan av tung illasinnad klassisk Göteborgsrock. De gräver som Satan självt. Det glöder och fräser hur som helst. Liken lever. Union Carbide och Cortex dansar igen. Det här är årets skiva. De andra får ursäkta.

Bästa spår: Circles. Edit. Finns nu på | SPOTIFY |

Årets kontemplation:

Peter Davidson - Samsara

När du behöver rensa huvudet från mull och pop. Eller när du behöver musiken till en fiktiv film en produktiv dagdrömmardag. En fiktiv film som utspelas i en svårbestämd dystopisk miljö där huvudpersonen som spelas av Klaus Kinksi konstant jagas i futuristiska korridorer av sin antagonist spelad av Rutger Hauer beväpnad endast med en vässad bandlös bas.

Bästa spår: Starfish Cycle. | SOUNDCLOUD | BANDCAMP |

Årets finstämdaste:

Weeping Willows - The Time Has Come

När Weeping Willows är på humör är de frukansvärt långtråkiga och dötrista. och tråkiga och alldeles alldeles underbara. Ibland gör de sin allra bästa låt igen. I år kom den i form av titelspåret.

Bästa spår: The Time has Come. | YOUTUBE | SPOTIFY |

Årets försmak:

The Amazing - Picture You

Jag avslutar med en platta som inte släpps förrän i februari nästa år men där vi kan höra titelspåret redan nu och det är 9 minuter och 27 sekunder som vi alla behöver.  Vet inget om resten om låtarna än men det här blir bra, det vet jag.

Bästa spår (so far). Picture You. | SOUNDCLOUD |