Vi tar en liten höstresa till staden vid Vätterns södra strand, Jönköping. Går på museer och utforskar flera naturreservat strax utanför.
Smålands Jerusalem är på ett blåsigt och ganska regnigt humör. Staden i sig ganska trött och skogen blek, ännu inte klädd i höstens färger riktigt men med sommar lämnad efter sig med blicken åt ett annat håll.
Vi klipper Tändsticksmuseet som i stora drag är ganska deprimerande. Folk jobbade 11 timmar om dygnet sex dagar i veckan och drabbades av hemska åkommor av allt fosfor man bearbetade. Först tappade de alla sina tänder och sedan löstes till och med käkbenen upp och ramlade ur munnarna på de stackars anställda. Som om inte det var nog blev de hunsade för att de jobbade för långsamt eller var fulla på jobbet och därmed fick sparken när det minst kunde ana det. Utställningen som man tar i en viss ordning avslutas med en monter där en tidningssida berättandes om Ivar Kreugers självmord i Paris 1932 i detalj. Ändå lyser någon sorts stolthet igenom och någon lite otäck nyliberal agenda om friskt företagande och entreprenörskap vill göra sig gällande trots att allt verkar mest ha vart ett enda långt lidande för alla parter.
Länsmuseet är lite lättsammare. Vi är på jakt efter John Bauer men hittar först en rädd kanin som tar språnget i en separat med spräcklig utställning i ett eget rum.
John Bauers värld har man tryckt in i entréplanet i en utställning mycket riktad mot små människor, Såna som springer runt och skriker mest. Man ser sånt här ibland på museer fast oftast i något separat rum där småfolket får härja runt och klä sig i tidstypiska kläder och leka med bollar och så vidare. Här har man blandat ihop allting. Svårt att säga om barnen uppskattar föremålen från Bauers ateljé och de tyngre grejerna. Synd på fint tillfälle att visa en nationalskatt verkligen.
De kändaste målningarna som man sen hittar i museum-shopen på olika föremål finns dock inte här men en del troll har hittat hit och andra krumelurer från skogen från tiden för förra sekelskiftet.
Ett gott självporträtt på Bauer och hans hund finns dock här
Vi ägnar sedan en hel del tid ute i naturen. Först ut på myrarna i Dumme Mosse. Det är ett rejält naturreservat med märkligt väl tillvaratagna stigar och rastplatser.
Vi tar en halvmils länga och hittar fornlämningar och pärlande bäckar i kanterna på leden.
Skogen runt om är som sagt lite trött men ändå på ett kavat humör. Vädret har skrämt iväg de flesta andra besökare så delar av reservatet får man ha för sig själv.
Väldiga raksträckor uppenbarar sig med jämna mellanrum
Ute på myren som är som en sjö i sig skulle det finnas risk för att träffa på mindre Lom och Orre men eftersom det var lördag var alla inne i staden och roade sig istället.
Sen byter vi väderstreck och undersöker naturen i trakterna upp mot Gränna. I Smålands Toscana som de kallar det växer äppelodlingar vackert på sluttningarna ner mot Vättern. När vi är där är nästan inget öppet dock. Naturområdet Vista Kulle har helt och hållet för oss själva. På parkeringen stod bara en nystulen van i sin ensamhet.
På den första nivån av flyger ett stort flygfä ut från berget svävande med fransar i vingkanterna ut över dalgången mot sjön. Vi vill gärna tro att det var en örn.
Sen upp med telefonen som jag är blev inte bilden bättre än den ovan. Om man tittar strax till vänster om pinnen i mitten och zoomar in så ser man en siluett av monstret. Svär över att jag inte fick någon bättre bild
Vi hinner även med Brunstorps gård som faktiskt är öppet på en söndag och tittar på resterna av Varpa Skans som i sin tur byggdes på den gamla medeltidsborgen Rumlaborg. Här var visst ett visst tjohej sådär runt 1369. Nu är kaffe och kladdkaka det mest upphetsande här men det är fina omgivningar med en väldig massa olika äppleträd på parad i planteringarna.
Göteborgare som man är så envisas jag med att kalla det stora blåa platta som man ofta ser i förgrunden i den här trakten för havet men det är ju en sjö. En kall sjö som tog livet av John Bauer hösten 1918. Han färdades i ett skepp med felaktigt surrade symaskiner i lasten som fick farkosten att förlisa. Ingen ombord överlevde. Men vacker är den, sjön och nästan som ett litet hav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar