lördag 4 maj 2019

Pugh Rogefeldt i Göteborg 2019


Pugh Rogefeldt med band
Konsert, Musikens Hus, Göteborg, 3 maj 2019

Vi skulle ju sett Pugh redan förra året då han tyvärr tvingades avbryta av sjukdomsskäl men nu i helgen togs nya tag och det blir en riktigt fin revansch för förra årets inställda arrangemang.

Den 72-årige Västerås-sonen firar 50 år som artist i år. Man skulle kunna tänka sig att entusiasmen hos artisten själv skulle ha mojnat lite vid det här laget men det här en Pugh i en fantastiskt fin form och vi får en riktigt härlig kväll.


Musikens hus är utsålt och den något ålderstigna publiken har helt klart försett sig med förfriskningar i den lätt tillgängliga baren inne i konsertsalen. Det är ett härligt sus och dus innan det ens börjat.

Och som det börjar. Pugh med band äntrar scenen och drar på med Grävmaskinen som första stycke i en suggestiv och tät version. Låten som är en kärleksförklaring till grävskopan Marion med alla sina kluriga textrader. Publiken är med på noterna direkt.

Grävmaskin, skakar av ljud, luktar av olja 
Grävmaskin, skakar av ljud, luktar av olja
Marion, väntar på mej, väntar på dagen
Marion, väntar på mej, väntar på dagen

Pugh har med sig ett rejält band. Han har ju spelat mycket i trio-form de senaste åren men nu har bandet växt ut till en kvartett med Pugh inräknad. Bakom trummorna hittar vi Mikael Lyander. På vild ståbas ibland spelad på tvären har vi Hasse Tholin och de två gitarristerna utgörs av Kasper Kvist och Pughs bror Ingemar "Iro" Rogefeldt. Det här ger Pugh möjligheter att inte behöva spela gitarr hela tiden som han måste göra i trio-formen då det bara är han som trakterar gura i det läget. Så han kan helt fokusera på sången i flera låtar. Lite ovant ser det ut för honom gitarrlös med armarna i turistläge längs med kroppen när han inte viftar, pekar eller leker örn mellan varven. Sången är dock sensationellt stark och inga hyss han hittat på tidigare i karriären sångmässigt är omöjliga att återskapa för Pugh.

Vi får i princip bara gamla klassiska hits. När Pugh pratar om att de skall lira en relativt "ny" låt så kan vi hamna på 80-talet typ. Lite nyare stycken hittar in i setet också från albumen Maraton (1999) och Vinn Hjärta Vinn (2008) men mest är det från perioden 1969-75 och publiken sjunger oftast med starkt i textraderna i Sången om Bo, Här kommer Natten eller Bolla och Rulla för att nämna några av Pughs många fina hits. 
Jag måste också ge en eloge för det precis lagom återhållna men informativa mellansnacket som Pugh står för. Det blir aldrig långdraget även om vi får en lång historia berättad för oss om en speciell turné Pugh gjorde med Bernt Staf i Norrlands inland i början på 70-talet till exempel. Vi får också en hel del fjäsk för att det är så trevligt att spela i Göteborg och att publiken är så bra här. Det här säger han naturligtvis överallt men både Pugh och hans bandkamrater verkar uppriktigt glada över publikresponsen. När nån låt spelats klart reflekterar Pugh över att det lät såpass bra från deras kant att det borde spelats in. 
Efter halva setet får vi en väl tilltagen paus och hinner justera vätskebalansen och gå ut och känna på den nu lite råare luften på Djurgårdsgatan utanför innan det är lagom dags att ta del av fortsättningen av konserten som fortsätter i samma goda anda. Vi får en fin tagning på Vår Kommunale Man som Pugh spelat in två gånger i karriären och som 90-talsvarianten fick stöd av ingen mindre än Thåström på sång. Låten skrevs från början av Woody Guthrie som då kallade den Vigilante Man. Låten har även tidigare tolkats fint av bandet Nazareth
I finalen får vi en episk tagning på Små Lätta Moln som framförallt damerna i publiken går bananas på och sedan följs det av en urtät Hog Farm som får alla farbröder att skrika i ren hänförelse. Just på den här känns det extra ovant att inte se Pugh gå loss på en gitarr men broder Rogefeldt och kollegan Kvist tillhandahåller all gitarr som krävs för ett lyckat resultat på den här dängan. Inledningen i låten är som att höra ett Rolling Stones-riff på högerkanten strax slå följe med ett AC/DC-riff på andra kanten. Underbart. 
Jag gjorde ett par filmande insatser som redovisas nedan men lånar även min polare Johnnys klipp på just Hog Farm.


Inga kommentarer: