lördag 15 januari 2011

Världen är din, och Motörheads


Motörhead
The Wörld is Yours
Album, 2010

Jag läste nyligen en intervju med Peter Flack, revystjärna från Örebro, född 1946 och hans tankar kring artistliv inför pensionsåldern. Åldern började ta ut sin rätt. Lösningen var att omvandla sin rullande revy till en årlig julrevy för att kunna slå av på takten något.

Lemmy Kilmister, sångare, basist och ledstjärna i det brittiska hårdrocksbandet Motörhead är född 1945.

Inget ont sagt om Peter Flack, men man kan helt klart åldras på olika sätt. Idag omgiven av två yngre förmågor (Phil Campbell f. 1961 och Mikkey Dee f. 1963) ångar Lemmy fortfarande på som om det inte fanns någon morgondag.

Till skillnad från andra gamla band som har hållit på så länge som Motörhead så har det verkligen inte slagits av på något takt. Under 00-talet släppte bandet ett nytt album vart annat år utan undantag. Jag kan inte på rak arm nämna något band som står för den regelbundna skivutgivningen så långt fram i sin karriär och nya plattan The Wörld is Yours följer tidigare utstakad utgivningsplan. Och då pratar vi om rent nyskrivna verk, inga live- eller samlingsskivor.

Motörhead har sedan starten 1975 bjudit lyssnarna på hårdrock med betoningen på rock. 80-talet som blev så förvirrande för många hårdrocksakter kunde inte rå på Lemmy och hans mannar och deras vision och ärligt talat, vad är hårdrock utan rock egentligen? rätt meningslöst om du frågar mig. Då andra band försvann i falsettröster och operaaktig eller popljudande produktion fortsatte motorskallarna göra kompromisslös rockmusik med tyngd och sväng.

Man kan knappast anklaga Motörhead för att ha utvecklat hårdrocken de senaste tjugo åren, men de har mutat in sitt område på rock-kartan och gjort det till sitt eget och man hör vid en lyssning inom mikrosekunder in på vilken låt som helst av dem vilket band det är frågan om som angriper oss genom högtalarna.

På senare års skivor har man ibland kunnat höra små avsteg från den ordinarie inriktningen, på titelspåret från albumet 1916 från 1991 chockade Lemmy en hel hårdrocksvärld genom att presentera en skönsjungande ballad försedd med stråkar och på skivan Inferno från 2004 samlades bandet i en lågmäld akustisk blues kallad Whorehouse Blues och däremellan spelade de in en cover-version på Sex Pistols God save the Queen. Några sådana här avsteg hittar vi inte på The Wörld is Yours.

Faktum är att varenda låt på plattan låter som tid för sista beställningen på vilken lokal hårdrocksklubb som helst. Det är fullt ställ från början till slut.

Inledande Born to Lose skall inte förväxlas med Johnny Thunders sång med samma namn utan är liksom allt material på skivan skriven av hela bandet i samförstånd.
När en skiva som den här ångar på i full fart blir det lätt tjockt och odynamiskt och en del av de senare skivorna som släppts lider en del av det, dock ej denna i så stor utsträckning. Det är helt enkelt roligare låtar på den här skivan än på till exempel föregående Motörizer.

Devils in my hand uppmanar till allsång och är i all sin tyngd rätt catchy och i Rock N Roll Music är man på på resa tillbaka till 70-talet igen.

Rock n roll music is my religion; I don't need no miracle vision.
I don't need no indecision, look me right in the eye.
Rock n roll music gonna set you free?
Know its gonna knock you outta your tree,


I Waiting for the Snake rullas snygga paralleller till Led Zeppelin upp i de stygga gitarrsticken och jag är övertygad, det här är mitt Motörhead. Men det blir ännu bättre. Skivans absoluta fjäder i hatten heter Brotherhood of Man och är ett stycke rock som är både tungt och roligt på samma gång. Här har man arbetat fram en mycket intressant produktion av Lemmys vokala insatser. Här får man höra hur döden som kunde döda verkligen låter för att travestera den gamla klassikern Killed by Death.

Några andra låtar går lite på tomgång, men i det stora hela är det här en klart bättre skiva än på länge av en av rockens största akter. I ett bitvis furiöst tempo och med ett gott humör och med en krispig fin produktion. Ja, krispig för att vara Motörhead är det, ja

Bonusinfo: Hur fick Lemmy sitt namn Lemmy?
Det härstammar från uttrycket "Lemmy a quid till Friday" när han behövde låna pengar av sina kompisar för sitt spelberoende av enarmade banditer.

Inga kommentarer: