Franska Trion Konsert, Stora Teatern, Göteborg, 16 mars 2018
Kultgruppen Franska Trion börjar få rejäla framgångar nu och är på god resa från kultepitetet till något större. En utsåld Stora Teatern i Göteborg är större än ett glest indie-disco om man säger så.
Musikaliskt har trion inga problem med att fylla ut den härliga gamla lokalen. Det är dels utsålt så långt som jag kan se och dels tar bandet härlig full plats på scenen trots att de bara är just en trio.
En stor och fin flygel har möblerats fram till sångaren och pianisten Matti Ollikainen och i centrum på scenen har vi Viktor Turegård på bred kontrabas. Till höger lite vinklat inåt finner vi slagverkaren Thommy Larsson och alla bidrar stort den här kvällen som redan från första start är en ren segerfest.
Härliga Stora Teatern från parketten sett strax innan avspark
Det spelas mycket från de två senaste skivorna även om vi får en och annan äldre klassiker eller mer obskyr historia. Många fina låtar från bästa Som ett Spjut genom Dagarna betas av i grandiosa versioner. Bandet är riktigt taggat.
Ljussättningen är inte så pjåkig heller
Bandet spelar och sjunger förträffligt och det enda lilla att anmärka på är att det är svårt att få bredden av olika intensitet i ljudet att fungera mot oss i publiken. Bandet växlar ju fort mellan hysteriskt vackert och finstämt till mer brutala tongångar och då till exempel i det brutala är det svårt att få till till exempel Larssons härliga trumspel där det inte snålas med bank på virvlar och cymbaler. Samtidigt försvinner Turegårds mjuka kontrabas i det hela men det är en lite anmärkning i den här härliga showen så fylld av sköna krumbukter på instrument och i sång att det är svårt att inte le stort mest hela tiden. Publiken är också gott lugn men innerligt engagerad i föreställningen.
En stor kväll med Franska Trion
Mot slutet blir det förstås stående ovationer
Jag fångade min vana trogen en liten skvätt på video också. Missade förstås början, men stora delar av den fina En Forsande Flod kan man se och höra på här:
Kronhuset öppnar upp sig och visar sitt inre för allmänheten. Huset är Göteborgs enda ordentligt bevarande 1600-tals-byggnad. Här samlade Karl X ständerna för överläggningar 1659 strax efter den stora freden. Han drog dock på sig en svår förkylning i det bitska Göteborgsvädret och dog några veckor senare. Hans 4-årige son Karl XI fick ta över istället.
Jag hamnade i trubbel med en gång
Autentiskt våningsplan
En fönsternisch
En besökare som mopsade upp sig tillrättavisas
Ett golv till. Rent 1600-tal
Här och där finns utklädda individer posterade som viker ut detaljerna
Detalj på stadsplanen 1746 efter en stor brand
Åt sidan
Utsikt från den femte våningen
Solen leker
Göteborg Wind Orchestra spelade upp några nätta marcher i stora salen
Nä, han ger sig inte Ulf. Han tar aldrig slut. Knappt har smällen från ny-släppet nyss med 34 nya akustiska spår klingat ut innan Ulf släpper ut ett nytt Live-album på grönbete också.
Inspelat i Linköping sommaren 2015. Plattan kommer dock inte ut på en gång. Än en gång lägger han upp på siten Soundcloud fast nytt är han kör ut fem låtar i stöten. 5 i veckan fram till påsk är det tänkt. 25 låtar all-in-alles.
Denna veckan får vi:
Omaha
Tillsammans Vi Två
Ut i Kväll
Dagar Utan Slut
Snön Faller och Vi med Den
Nytt denna gången är att låtarna är nedladdningsbara och färdiga att ta hem direkt till datorn eller telefonen eller vad man vill. i .Wav-format då, men det går ju att omvandla till vad man vill. Just Snön Faller är inte nedladdningsbar men de andra fyra är det. Man kan streama på Soundcloud (se länk nedan) eller ladda ner på Ulfs hemsida.
Det är bra tryck i konserten. Omaha är en snygg avspark och redan i fjärde låten Dagar Utan Slut låter Ulf rätt genomkörd men ändå på ett härligt humör. I Snön faller hittar han dock tillbaka till finformen igen.
Ett stöd i grisvintern blir det här att få till sig 4-5 nya låtar varje vecka till Påsk. Och sen kommer live-uppståndelsen då? Fan vet. Man är så glad för det här ändå som det är.
Det har vart tyst så länge från Ulf. Man har bara hört rasslet från penslar och sett en och annan tavla på instagramkontot. Men Ulf sitter sällan stilla. I natten la han ut lite demos på sin sida. Eller ja, lite det är ju Ulf Lundell vi pratar om. Han la ut trettio-fyra (34) demos på sin hemsida i natten. Nya låtar alltihopa. Några olika versioner på några. Allt Akustiskt.
Jag har inte ens hunnit igenom alltihop innan jag skriver det här men det jag hör låter bra. En del låtar hör man som skelett som man lätt kan föreställa sig kläs i rejäla producerade köttmängder och kläder. In och låt Janne Bark yla, koppla upp hammonden igen etc. Andra stycken låter bra som de gör här.
Jag har lite å göra nu. Hej då så länge.
Ulf Lundell 2018
Man hittar grejerna utlagda på musikwebbtjänsten SoundCloud men inbäddade på Ulfs egna sida. De går inte att spela direkt från Soundcloud. På dator (och jag använder Chrome som webbläsare) kan man hoppa mellan låtarna och se vad de heter. På telefonen blir det dock en enda lång låt av alltihopa, mer som en podd.
Även om jag lyssnar på någon låt av Bowie i stort sett varje dag (9 321 stycken sen maj 2004 enligt Last.fm) så känns det ändå extra hårt varje år när födelsedagen kommer så här i början av året varje år. Strax före dödsdagen.
Ikväll gör jag gör mig en bus-stark Screwdriver av någon anledning på tre färska apelsiner och en stor skvätt vodka och så lyssnar jag in igen. Jag studsar mellan skivorna från 1969 och tills nu, eller då, när det tog slut 2016.
Blackout, Black Country Rock, Lady Grinning Soul.
Jag knappar på måfå mellan åren och hittar bara guld.
Move on, Right,Always Crashing in the Same Car
Det spelar ingen roll var jag hamnar. Allt slår in i bröstet som aldrig förr.
We Are the Dead, Word on a Wing, Criminal World
Jag drar mig framåt genom åren.
Never Let Me Down, Strangers When We Meet, I'm Afraid of Americans
Ramlar i o-ordning i åren, knappar, lyssnar
Fill Your Heart, Nature Boy, Slip Away
Går in på uddaspåren
Bring Me The Disco King (Lohner mix), Without You I'm Nothing
Allting skiner och fräser av guld som när man hörde det för första gången
Jag bryter av ibland. Ser livesändningen med Davids gamla musikanter på Facebook och ser den gamle pianisten Mike Garson bryta ihop i direktsändning. Han samlar sig och spelar variationer på synth-flygeln med en frenesi som jagad av vargar.
Sen ser jag på den här gamla intervjun från dansk TV från 2002. Det är en av de märkligare intervjuerna med David jag sett. Ofta intervjuar David mer än Vinterberg. De pratar mest om film och konstnärlig process. Sen förutspår David Donald Trump i rena farten i en kort utläggning om Amerika. Det är en mycket speciell intervju. Se den du också.
Världens bästa Berntsson.
Arbetar i IT-utbildningsbranschen,
Skrev oregelbundet kulturartiklar i pappersupplagan av Miljömagasinet 2010-2013 och här på bloggen recenserar jag oftast musik, film, mat & dryck samt bearbetar händelser ur historien och i samtiden
