Det blev ett veckoslut i Rockens anda får man säga. Jag som knappt aldrig går ut på lokal innan veckan blir Lördag alls annars hann denna torsdag-fredag se inte mindre än sju (!) band.så lite om det helt enkelt.
MaidaVale
Konsert, The Abyss, Göteborg, 18 maj 2017
The Presolar Sands
Konsert, The Abyss, Göteborg, 18 maj 2017
Alienationsklubben
Konsert, Restaurang Krakow, Göteborg, 19 maj 2017
Highrider
Konsert, lilla scenen, Sticky Fingers, Göteborg 19 maj 2017
Thick
Konsert, Top Floor, Sticky Fingers, Göteborg 19 maj 2017
The Order of Israfel
Konsert, Top Floor, Sticky Fingers, Göteborg 19 maj 2017
Abramis Brama
Konsert, Top Floor, Sticky Fingers, Göteborg 19 maj 2017
En rejäl vända alltså.
 |
| MaidaVale |
Först på torsdagen tittar vi till läget på rockklubben The Abyss på Andra Långgatan i Göteborg. Där ser vi inledningsvis härliga
MaidaVale som står stadigt i skarven 60/70-talet med sin groove-Hendrix-rock. Ett och annat
Zeppelin-riff produceras också.
 |
| The Presolar Sands |
Lite senare på samma scen dyker
The Presolar Sands upp. En lite styggare psykedelisk variant av musik med inslag av både garage, postpunk, shoegaze och häxerier.
 |
| The Presolar Sands |
Det funkar fint i den gamla vitlöksrestaurangen (Det här är i gamla restaurang Garlics lokaler) Det är en härligt varm stämning. En kväll god av förträfflig rock och skön glädje.
 |
| Alienationsklubben |
Dag två tar vi oss till anrika Restaurang Krakow där man hystat ut borden på det översta etaget och byggt en scen där
Alienationsklubben kan husera. Och det gör de bra. Självförtroendet har växt och bandet blommar ut fint på scen. De omfångsfulla texterna tas emot bra av en entusiastisk publik.
 |
| Highrider |
Sen har det blivit dags att byta lokal. Vi dyker in lagom till att
Highrider börjat spela på mellanvåningen på Sticky Fingers. Deras metal med lite vilset inslag av keyboard biter inte riktigt på mig men ölen i mellanbaren smakar bra.
 |
| Thick |
Roligare blir det med
Thick som strax efter spelar upp på översta våningen. Väldigt igenkänningsbar rock som Cream spelade den en gång i tiden. De drar sig inte heller för att göra en frisk cover på
Jimi Hendrix Spanish Castle Magic. Bara en sån sak. Bara lite klen sång, annars är det guld.
 |
| The Order of Israfel |
Efter Thick kommer de större banden igång. Först
The Order of Isfrael som är rätt besynnerliga tycker jag faktiskt. De rena Doom-delarna som är olika sätt att vrida ut de mest demoniska delarna ur gamla
Black Sabbaths låtkatalog fungerar fin-fint men när de växlar det med
Iron Maiden-gojja blir det bara trist. Det är gott gry och mycket att lyfta instrumenten ovanför huvudet och spela på de och det.
 |
| Abramis Brama |
Sen avrundas kvällen med
Abramis Abrama som är klart mycket enklare att ta till sig. Fungerar bra med öl också. Abramis kör gammal hårdrock på svenska. Som om man skruvade upp
Pugh Rogefeldt ett par varv till 1969 eller slängde in
Björn Skifs i ett tufft band 1970. Bandet
November kommer lätt på tanke också. Publiken är den äldsta jag nånsin sett på en sån här konsert. Känslan är lite att ha hamnat i åldringarnas del i Asterix och hans tappra gallers by men det är en grymt god stämning.
 |
| Abranis Brama |
I slutet snålas det inte med koklocka. Man behöver inte be om "More Cowbell".
Ett par så härliga dagar. Mer sådana tack.
