Stjärndimmigt

Anders Berglund & Vänner
Stjärnklart
Julshow, 2010

Företaget bjuder in till julshow istället för det sedvanliga julbordet och er favoritskribent befinner sig plötsligt på ett ställe han aldrig tänkt sig att hamna på. Det är väl knappast någon hemlighet att hjärtat mitt inte klappar så hårt för schlager, cabaret och dansband av modern art, men nu sitter man här och det är ju en trevlig gest att få göra något innan juluppehållet tar över så istället för att skyffla galla över artisterna i största allmänhet försöker jag mer nyhetsmässigt rapportera händelseförloppet denna rätt besynnerliga kväll.

Kapellmästaren Anders Berglund har åkt runt i landet i 25 år och satt ihop en sorts krogshow i juletid i renodlade konsert- och konferenslokaler och tidigare fått med sig artister som Carola, Eva Dahlgren, Magnus & Brasse och Lill Lindfors för att nämna några.
Konceptet har alltid varit lite mat, lite vin och mycket "show".

Jag tar del av årets upplaga i en kongresshall på Svenska Mässan i Göteborg, en lokal som annars används till EU-toppmöten och andra mer seriösa spektakel. Eventet är helt uppbokat av olika företag som kommer i grupper om 10-100 individer och av vakter bryskt vallas in i garderob och sedan in i specialbyggda bås som varje företagsgrupp har tillgång till. I båset står personal och häller upp ganska surt mousserande vin och som skall drickas snabbt innan män med speciella klockor som de slår i börjar gå runt i lokalen och påtala att det är x antal minuter kvar innan showen börjar. Sedan åker man rulltrappa upp till konsertlokalen under barsk övervakning av vakter i slips och uniform som ser till att ingen har för roligt.
Inne i lokalen är det biografsittning och alla företagsgrupperna är tilldelade en sektion så de kan sitta ihop. Vi täcker upp en halv rad i mittsektionen av lokalen som tar in ett par tusen åskådare. Andra företag har kommit i större skaror. ICA Kvantum till exempel har en hel tårtbit av en sektion längst till höger i lokalen, som en tårtbit på en karta över en riksdagsfördelning ungefär.

På givet klockslag släcks det ner och dramatisk förinspelad musik tar sig ton. En allvarlig stämma berättar i högtalarsystemet att Sarah Dawn Finer har blivit sjuk, men att det finns andra som är på plats. Röstmeddelandet följs av ett powerpointspel på storskärm där loggor för deltagande företag som köpt biljetter swischar förbi. Sektionerna tjuter och piper lite håglöst när just deras logga dansar över skärmen. Förutom ICA finns i hallen representanter för underföretag till Volvo, några olika banker, el-grossister och bostadsbolag bland annat. Stämningen är till en början ganska sval och folk pratar lågt och inte fullt så inspirerat som man kan tänka sig vid det vanliga lokala årliga julbordet på plats på kontoret.

Så här knasigt kan det se ut på julshow

Så sätter det igång. En liten sminkad späd man med hatt hälsar oss välkomna på franska, tyska och engelska och brister ut i en cabaret. Det är Peter Jöback som leker teater med en grupp dansare och bakom honom utkristalliserar sig ett fullskaligt storband och en stråkkvartett. Det blir en del hopp och skutt och mer på olika språk om hur välkomna vi är och ett evigt budskap om att vi skall glömma livet utanför kongresshallen. I numret plockas även kort andra artister fram som jag återkommer till när de får utveckla sig i egna nummer.

Låtarna är arrangerade på så sätt att när en estradör är klar för stunden och lämnar scenen på ena kanten kommer en annan in från andra sidan och musiken glider vidare på nya äventyr. Ur en hög med cyber-gycklare framträder plötsligt Jerry Williams och börjar väldigt otippat framföra en tolkning av Tom Waits Jockey full of Bourbon. Det låter inget vidare, men låtvalet imponerar. Jerry avlöses av Charlotte Perrelli som Jöback innan presenterat som som så het ikväll att hon kanske inte vill ha sina kläder kvar på sig. Det går inte så långt som utlovat men när hon slänger av sig en rävboa slår hon till mikrofonstället så att mikrofonen åker i golvet och slutar fungera. Det dröjer åtskilliga minuter innan ljudteknikerna upptäckt detta och Charlotte ägnar sig åt nån sorts av improviserad dans under tiden. Ett diskret mummel sprider sig i bänkraderna. Spridda rop på hjälp hörs. I slutet av sången får Charlotte en ny mikrofon och kan sjunga av sången.

Efter Charlotte kommer Magnus Carlsson in på scenen, inte att förväxla med den mer etablerade Magnus Carlson, känd från Weeping Willows, utan dansbandspojken och han sjunger olika saker som man fort glömmer. Sen får Jerry komma tillbaka och göra en plågsamt långsam version av Vintersaga, en bra låt egentligen som både Jerry och Monica Törnell firat fina triumfer med förr i tiden.

Jerry Williams bryter ihop en stund i den välbekanta sången Vintersaga

Av och till avbryts det vanliga showandet av inslag av ren dans av gycklarna. De framför bland annat dansprogram utvecklade av Lady Gaga och man kan tänka sig att det är för att de i publiken som är under fyrtio inte skall somna. Men det är ingen som somnar för alla är jättehungriga och vill ha mat men Anders Berglunds vänner har jättemycket kvar att sjunga och dansa om innan det bli tal om paus. Magnus Carlsson sjunger om att han vill komma hem igen och Perrelli håller ett brandtal om vad en hjälte är, "Ni som jobbar på ICA och ni som jobbar i vården, ni är mina hjältar.." säger hon bland annat och det utbryter eufori på ICA Kvantum-läktaren innan Charlotte bryter ut i sin Hero. Hon passar även på att misshandla andra kända sånger med ordet hero i refrängen.

Sen kommer Anders Berglund och berättar att vi får 40 minuters rast och vi får tillfälligt lämna arenadelen och åka rulltrappor ner till mässhallen där maten väntar. I det bås vi blivit tilldelade står tallrikar med kallskuret och väntar på oss. Det finns ingenstans att sitta, men tallrikarna är sinnrikt utrustade med glashållare så man kan äta stående eller om man har tur så får man plats vid ett ståbord. Det kallskurna består av en liten hög med räkor, en rostad fiskboll, några bitar skinka, en ostskalk, något kläggigt som kan innehålla renkött samt ett litet glas med kräm och nötter. Strax innan vi hunnit äta färdigt kommer männen med klockorna som de slår i och berättar att vi skall tillbaka och uppleva mer show.

Charlottes klänningar blir kortare allteftersom kvällen fortlöper

Tillbaka på våra platser framför scenen igen tar vi del av Anders Berglund själv som drar av några låtar och även håller ett tal om hur bra Stjärnklart är. Han drar även en dålig vits.
Kvällens kanske mest bisarra inslag är ett långt mellansnack som Peter Jöback presenterar där han redogör för en rektoskopi han utsattes för då han blev sjuk efter att ha kommit näst sist i en melodifestival för några år sedan. Det är så ohyggligt bisarrt att man inte vet vad man skall ta vägen någonstans. Sen blir det mycket medleyn och 60-tals-låtar, men Jerry gör mitt i detta en kortfattad version av Amy Winhouse rehab som bryter av på ett fint sätt. Magnus Carlsson tolkar The Doors Light my fire på ett sätt som man aldrig kunnat föreställa sig kunna göras och Perrelli drar även av discodängor så ICA Kvantum-läktaren går fullständigt bananas.
Kvällen avslutas med alla stjärnorna på scenen som får konfetti på sig och blombuketter i händerna som ser synkroniserade ut och inköpta av Stjärnklart själva för detta ändamålet.

Grand Finale och se det snöar

Ja, det är ju inte riktigt min grej det här, det står väl ganska klart men med lite bättre mat och bättre utnyttjande av det riktigt duktiga musikerna hade det kunnat bli en helt okej kväll. Om man hade haft med sig nån roligare presentatör i form av en komiker som höll ihop kvällen och skippat de långsamma låtarna och hållit lite tempo hade mycket varit vunnit. Men hur som helst ändå väldigt intressant att ta del av.