söndag 26 mars 2017

Säkert Jesus


Säkert!
Däggdjur
Album, 2017

The Jesus And Mary Chain
Damage And Joy
Album, 2017

Skivsäsongen börjar komma igång. Det är ju ändå mars, strax april och det börjar nästan likna vår ute i naturen och skivbackarna. Jag tar del av två vax som man skulle kunna tänka sig inte har så mycket med varandra att göra men som skall visa sig ha några beröringspunkter ändå.

Annika Norlin är tillbaka på skiva under sitt bandnamn Säkert! som hon växelvis har gett ut skivor med sida vid sida med det engelskspråkiga projektet Hello Saferide. För att förvirra lyssnarna ytterligare ger hon ibland även ut alster under sitt vanliga namn. (Som hon gjorde på samlingsplattan Sonja Åkesson Tolkad Av som jag recenserade för en så där sju år sedan)

Jag har inte riktigt kommit i hennes engelska alster så för mig känns det här mer som en återupptagning av det svenska som hon släppte i albumform senast 2010 då hon gjorde Facit.

Säkert! Aka Annika Norlin

Det är en darrigare och mer stillsam återkomst. De två gamla Säkert!-skivorna Säkert! och Facit präglades av en balans mellan tunga texter och oftast ganska gladlynt pop inte så jättelångt ifrån vad han Håkan Hellström spottat ur sig genom åren. Det är inte så mycket upp-tempo den här gången.

Man behöver lite mer tid att ta sig in i skivan men när man väl gjort det har man en fin samling stycken i högtalarna som man gärna återvänder till.  Enligt uppgifter från intervjuer var Annika less på att sjunga och hade rent av planer på att skriva en musikal-skiva istället. Nu blev det inte så, men det blev en hel del gäster på nya skivan. Folk från band som Vapnet, Könsförrädare, Loney Dear, Isolation Years och The Perishers. Jakob Hellman är med en låt också men det känns inte splittrat utan allas röster tar god plats med Annika som själv blir tyst mellan varven.

Hon är inte så tydlig den här gången. Man får lyssna mer noga. En låt som Snooza sitter rätt direkt i sitt rakt-på-tilltal men annat får man koncentrera sig mer för.

En skiva som kräver lite mer. Men som också ger.

Annika/Säkert! står i egen klass både ljud och textmässigt.

Födde barn till Björn Olsson                          
Solen bröt fram precis när mitt barn kommit ut
Låg i en pöl av svett och blod
Barnmorskan sa: Jag såg din spelning på Luleå Kulturhus
Hörde fåglarna sjunga om vår
ur Dian Fossey 


The Jesus And Mary Chain kommer från Skottland och skapade på 80-talet sitt egna speciella universum i prickiga skjortor, hysteriskt spretigt hår, ständigt med svarta solglasögon på sig (helst inomhus) och stora gammaldags gitarrer på magarna kopplade till enorma mängder rundgång. De tuggade i sig The Beach Boys, The Velvet Underground och The Stooges och spottade ur sig den mest oförskämt bitska Skott-popen man kan tänka sig. De liknande ingenting om man jämförde med allt det andra som hände då. De kunde komma undan med att att göra hysteriska Elvis Presley-covers sida med sida med närmast atonala väggar av elgitarrs-oväsen. En berömd spelning i Köpenhamn som Lars Aldman skrattande redovisade i radioprogrammet Bommen i P3 gick ut på ett långt utdraget intro av feedback utan någon större hänvisning till melodi samtidigt som den ene av bröderna Reid som är kärnan i bandet deklamerade, "Fuck you, Danish pigs!...".

Följde en konsert mer en konventionell form med låtar spelade bandet sällan längre än en halvtimme. Ganska otrevliga och snåla rackare kan man tycka men jag ägnade ändå ohälsosamt mycket tid med den andra skivan i deras katalog, Darklands och skulle nog inte tveka att utnämna Gimme Hell från den mer ojämna Automatic till en av de tre bästa låtarna som någonsin gjorts. Åtminstone vissa dagar.

Bandet tog sig in fint i 90-talet och ingen låt karakteriserade vilda svartklubbskvällar mer så där runt '92 än Reverence (då i maxisingel-versionen som erbjöd än mer fräsig gitarr än originalet) från den mer dansanta plattan Honey's Dead.  En modest hit fick de till lite senare också i duett med Hope Sandoval i din bitterljuva balladen Sometimes Always från 1994.

1998 kom senaste plattan Munki som tog väldigt på nerverna på alla inblandade och ledde till en paus tills nu, våren 2017 då nya skivan Damage And Joy finns ute, den dök rent av upp i fredags.

Bröderna William och Jim Reid - The Jesus and Mary Chain 2017
Det var ju som sagt ett tag sen sist och jag måste säga att jag inte har några större förväntningar alls. Några klipp från nån enstaka återföreningskonsert i ett sydamerikanskt land såg jättetrött ut. De väldigt enstaka solo-hyssen (av det som jag hört) som skett under tiden har vart rätt bleka. Jag trodde nog att den här sagan var rätt slut men oj vad kul att få ha fel ibland.

Det låter väldigt bekant allting. Om än inte indränkt i fuzz som förr så ligger riff och plock där det skall. Jims sång är lika sur som vanligt. Strängarna bänds på ett korrekt sätt. Tydligen är en del låtar återanvända från solo-grejer under mellantiden som få fått höra. De har bland annat släppt skiva i lillasyster Reids namn också. Grejer jag missat helt. Favoritlåten Facing Up To The Facts härstammar visst från en sådan session. Visst, några låtar står väl och trampar lite. Man hade kunnat sålla i listan men på det stora hela fungerar skivan oväntat bra. Blir bra att gå in i våren med. Nu är det ändå snart april då man regementsenligt spelar klassiska April Skies från 1987 på högsta volym under de höga tidiga vår-himlarna. Damage And Joy går bra att driva kvällen vidare med.


söndag 12 mars 2017

Det Goda Livet


Lever det goda livet nu. Börjar komma i ordning. Viva Majorna.

onsdag 1 mars 2017

Leaving Kungshöjd


Leaving Kungshöjd.

Igår: Ett lass med lite småpryttlar kvar så är det klart. Städat. Elen avbokad. Posten beställd sänd vidare för gott. Nycklarna snart lämnade. Tid för lite reflektion.

22,4 år räknade jag ut att tiden här blev.

När jag flyttade hit var Ingvar Carlsson statsminister. Estonia hade just gått till botten. Kurt Cobain hade skjutit av sig tidigare under året men det skulle dröja ännu några månader innan vi gick med i EU. Första avsnittet av "Vänner" hade just sänts på TV i Amerika.

22 år på gott och ont. Kalla vintrar och varma förvirrade efterfester. Högt i tak men smalt på bredden. Knas, glädje och ångest om vartannat men i bästa läget mitt inne i stan. Idioter till grannar men nära till krogar och välsorterade skivaffärer (så länge de fanns kvar)

Nu blir det livet i närförorten istället. Vi ses där eller överallt annars.


Let's roll