söndag 14 oktober 2018

Svensk Kål-Rock x2


Les Big Byrd
Iran Iraq IKEA, Album, 2018

Viagra Boys
Street Worms, Album, 2018

Det är lätt att förlora sig i musiken från förr då bettet, viljan, fantasin och det konstnärliga uttrycket är så extremt frånvarande i 99% av den samtida musiken.

Visst, det är svårt att uppfinna ett hjul igen som vi sett så många gånger förut men man ju iallafall försöka. De flesta nya band och artister lägger mer krut på kreativa frisyrer och pressbilder än själva musiken. Det är ju ändå musiken det handlar om i det personliga uttrycket.

Det andra är ju bara lull-lull.

Så gott då att hösten 2018 ta del av två nya album som strävar mot hela skiten och kör över allt annat trams. Två skivor med två olika band med en del likheter och liknande förutsättningar men ändå i full fart fram i varsin egen fil på väg mot något roligare.

Bägge banden har fått i sig en rejäl dos av den där Kål-Rocken jag skojar till det i rubriken om.  Vågen av tysk experimentell rockmusik från början av 70-talet som snabbt blev populär även i den anglofila världen men ändå behövde näpsas något av brittiska journalister som benämnde fenomenet KrautRock,  (Enligt uppgift var det den legendariske radiojournalisten John Peel som först skall ha myntat uttrycket) Ett epitet tyskarna själva aldrig valde för sin musik. (Även om den tyska orkestern Amon Düül redan 1969 släppte låten Mama Düül und Ihre Sauerkrautband Spielt Auf som uttrycket kan tolkas att komma ifrån också)

Banden skiljer sig annars åt på en del punkter. Les Big Byrd gräver även mycket i den psykedeliska myllan från 60-talet medans Viagra Boys hittat vassa grejer från den dansanta och mest ilskna postpunken från tidigt 80-tal till sin grej.

Låt oss gå in på de nya vaxen ett och ett. Les Big Byrds nya alster dök upp igår och Viagra Boys dito har sett luft i ett par veckor ungefär men jag vänder lite på det hela.


Les Big Byrd har vart igång sedan 2007 ungefär och fick en ganska flygande start då medlemmarna var kända från gamla band som Teddybears, Fireside och Caesars (Caesars Palace). Med Jocke Åhlund i fronten skapades snabbt uppståndelse även om bandet konsekvent valt en smalare nisch och på mindre kommersiella villkor än tidigare.

En fullängdare har man fått ur sig tidigare, 2015 års They Worshipped Cats vid sidan av en rad singlar, EP's, kassetter och grejer utgivna endast i streamad form. Den förra LP'n var en sensationellt god kaka men det vetefan om inte årets verk är ännu starkare.

Det börjar rätt enormt och ökar allt eftersom. Inledande stycket Gerausche låter som en mycket varsam omdaning av det i Krautrocksvängen så kända stycket Hallogallo av gruppen Neu! från 1972. Les Big Byrd bygger om låten till en rättfram  poplåt som gjord att spelas sönder av en rock-radio-kanal som inte finns längre. Milda referenser till Kraftwerk kommer på köpet inramades den repetitiva basen, det march-aktiga trummandet och den djupt filtrerade sånginsatsen.

Sedan rullar det vidare och i påföljande I Tried so Hard så fälls elgitarrerna ut i mixen också. Ofta anfallandes från sidorna eller centralt placerade i evighets-riff hela låten igenom. Det låter ganska rätt underbart.

Det bubblar och surrar. Fräser och blippar och bloppar. Sanning att säga är att hos de gamla tyska banden från förr så får man sålla rätt hårt på skivorna för att hitta guldet. På den tiden drog man sig inte för att bjuda på 10-minutersstycken som lät som någon som dammsög samtidigt som någon skrek lätt i bakgrunden sida vid sida vid mer ordentliga stycken musik. Les Big Byrd destillerar ner grejen till något mer greppbart och tight.



Sedan drar sig bandet även av och till mot mer regelrätt Pop. de har vart inne på det innan som i Broder Daniel-osande balladen Two Man Gang härom året. På årets skiva hittar vi A Little More Numb och framförallt avslutande Mannen Utanför som utforskar det perspektivet. Även i de här låtarna får man dock inramning av det gamla tyska och i I Fucked Up I Was a Child ekar det fint från det gamla bandet Caesars.

Det är mer sång på skivan än man är van vid men en del instrumentala sinnesvidgande melodier ingår också. Mest finstämt är det dock i avslutande Mannen Utanför som jag var inne på tidigare. Här tar sig bandet in en mer kinematografisk värld. Som gjord att användas i en svensk feel-bad-rulle av modernare art. Xylofonliknande ljud och mycket pianon i olika bearbetad form får sju minuter att försvinna fort.

Efter Iran Iraq IKEA passar det bra att vräka på Viagra Boys senaste skiva Street Worms och även om den då funnits ute ett par veckor så blir det bäst i den här ordningen.



Direkt i inledande Down In The Basement kastas man in i samma tillstånd som just när den första groggen sätter sig, fast man inte tagit den än. Det är några mer snäpp intensitet än på skivan med LBB innan. Viagra Boys har inte riktigt samma tidigare produktion som tidigare diskuterade band utan kom igång 2016 och har hunnit med en EP, Consistency Of Energy (med den sensationella låten  Research Chemicals på sig) och några singlar innan årets LP.



Om man skall prata om de små rosa elefanterna i rummet när man pratar om sådan här ny-psykedelisk musik så får man ge Viagra Boys det att de inte är så otydliga i sina preferenser av otillåtna substanser som är rätt ofrånkomligt på den här sidan populärmusiken. Det kom liksom med badvattnet redan hos de gamla tyskarna. Ett smakprov på text från stycket Sports som låter som en skönt utflippad Flash And The Pan-låt:

Beach ball
Volleyball
Naked girls
And naked boys
Do the dance
Down on the beach
Smoking dope
Short shorts
Cigarette (Wiener dog)
Getting high in the morning
Buying things off the internet

Annars hör vi mycket fet postpunk i ljudet. Den rullande högt mixade basen för tankarna till mörka europeiska dansgolv runt 1982 men även till den amerikanska industriscenen runt 1989-93 med band som Ministry, Revolting Cocks och My Life with the Thrill Kill Kult. Speciellt i högst dansvänliga Shrimp Shack låter detta sig höras.

Sångaren Sebastian Murphy är en stor del i bilden också. Växelvis som aggressiv hulligan eller som en extraordinärt sliten Joe Strummer i tonen om än med mer nordamerikansk prägel då.  Här och där ramlar saxofon á la The Stooges på sin klassiska skiva Fun House från 1970 och precis som på den så leder den inte vägen direkt till jazz men in i något gott mellan vansinnigt och rätt driv.

Förutom den tidigare släppta Research Chemicals så var jag faktiskt inte så imponerad av de andra låtarna bandet fått ur sig på sina singlar. Den här fullängds-LP'n är dock en helt annan historia.  En riktigt bra skiva rätt igenom och låten Just like You har faktiskt potentialen att bli en hit för alla vanliga dödliga individer utanför den här scenen också.


Mer Info

Les Big Byrd | FACEBOOK | HEMSIDA |

Viagra Boys | FACEBOOK | HEMSIDA |

måndag 1 oktober 2018

Oktober

Jag glömde av att blogga under hela september. Sorgligt va?
Hade tänkt komma i kapp med en del av de musikaliska äventyren under sommaren men det bidde liksom ingenting.

Får se om oktober kan bli något mer produktivt.

Den 1:a oktober spelar jag förresten alltid den här. Oktobers låt. Camouflage.


tisdag 28 augusti 2018

Ögonblick från Semestern 2018 #8 Kolmården


Ögonblick från Semestern 2018 #8 Kolmården


När man ändå är i de här krokarna får man väl passa på att besöka Kolmården. Jag har aldrig vart där innan. Det är en stor park med djur i och barn, väldigt många barn.

Det är lite kluvet det här med att titta på instängda djur. De skall ju inte vara här egentligen. De skall ju gå fritt. Samtidigt är det speciellt att komma de nära. Speciellt de konstiga från helt andra delar av världen.

Huvudattraktionen för oss är en färske tapir-ungen Torsten. Han var dock inte på så våldsamt show-humör den dagen vi är här. Han visade sig snabbt och gick sen och la sig i ett litet hus inne på inhägnaden. Mamma tapir gjorde mer sin plikt och tog ett varv för publiken iallafall.

Vi tittar även på stora rådisar (Capybarer), Delfiner, Noshörningar och Elefanter bland annat

De här små har jag glömt av vad de hette

Här är Mamma Tapir och några störiga långhalsade rackare

Här ser vi tapiren Torsten strax innan han flyr in i sitt lilla hus

Capybarerna var mer väldresserade och gjorde entré i ett rakt led

Here be Tigers - eller nä, de var visst bortresta den här dagen

Vi går på delfinshow

De gör vad som helst för lite fisk

Den här gynnarn till vänster tror jag var med i ett avsnitt av Family Guy

Vi får även se synkroniserade övningar

Det är ett vackert däggdjur Delfinen

Vidare kommer vi till djuren som inte är så glada. Först en misstänksam apa

Och mängden sorg den här noshörningen har i ögonen är slående

Duscha är lite kul iallafall

Får man hoppas

Ögonblick från Semestern 2018 #7 Norrköping


Ögonblick från Semestern 2018 #7 Norrköping


I slutet av juli hamnade vi i en av Östergötlands större metropoler. Lite roligare än kompis-staden Linköping, Norrköping har mer karaktär och inbjudande känsla och spårvagnar.

Vi tar in på ett lätt hysteriskt lamp-designat hotell och fnattar runt en del på stan. De gamla arbetar- och fabriksområdet mitt i stan har kvar sin charm även om det nu är fyllt av museer, kulturarbete och halvtrendiga restauranger.

Samtidigt som det finns mycket fina hus bevarade i en konsekvent planerad stadsmiljö (med spårvagnar) är det alltid något lite sorgligt med feelingen här. Det är något i blicken hos folk. Det känns som att alla är arbetslösa och deprimerade. Heltatuerade småbarnsföräldrar dricker håglöst blaskiga stora stark på uteserveringarna samtidigt som deras yrsliga barn gör allt annat än äter maten som lagts på små tallrikar framför dem.  Parkerna befolkas i stort sett enbart av tiggare och djupt påtända individer. Men spårvagnarna är fina.

På vägen: Hallsberg. Sveriges egna grönare variant på Ruhr-området.

Norrköpingsfallen

Gamla industrier i kvällssolen

Hotellfrukost med det ovanliga tillvalet Tupp-ägg

På väg lite norrut från Norrköping längs med Bråviken

måndag 27 augusti 2018

Ögonblick från Semestern 2018 #6 Eksjö


Ögonblick från Semestern 2018 #6 Eksjö


Efter Falkenberg korsar vi smålanden och tar en grundlig titt på trästaden Eksjö.
Här har jag aldrig varit förut. Eksjö är en onormalt väl bevarad trästad med ovanligt många hus kvar sedan 1500- och 1600-talet. Det är en mycket fin liten stad. Närbelägna Nässjö som är ungefär lika stort men som knöts till järnvägen när den kom industrialiserades på ett helt annat sätt än Eksjö och därav ser den ut som en spya i jämförelse med grannstaden.

Det finns en gruppering sådana här akterseglade småstäder runt om i landet. Städer som aldrig knöts upp till järnvägsnätet och helt stannade i växten och i utvecklingen. Städer som längre i tiden tillbaka hade betydelse men sedan nästan glömdes bort. Mariestad, Arboga, Söderköping, Skänninge eller Hjo är andra sådana städer. Saken är den att man trivs så mycket bättre på sådana här ställen. Speciellt om sommaren då dessa städer kapslas in i grönska från träd som aldrig varit i vägen och har behövt huggas ner. Ofta rinner långsamt vatten genom små kanaler genom de centrala delarna och gatorna är utförda i gammaldags gatsten. Något så enkelt som att stilla dricka en pilsner på en tyst uteservering i sommarkvällen blir så mycket behagligare än säg, i Skövde.

Vi tar in på vandrarhem som är byggt i samma gamla stil som allt annat

Vandrarhemmet

Vi badar i en sjö alldeles intill stadscentrat och badet är helt okej. Gräsplatte-beach som det blir så här i inlandet. Campingen med tillhörande servering och minigolfbana och sight-seeing-tåg visar sig dock vara hysteriskt religiöst. Man provoceras av uppställda kors och jesus-citat uppspikade på träd överallt. Otäckt men fascinerande ändå på nåt sätt.

Om kvällen går vi på krogen. Det finns ganska många att välja på trots att staden inte är så stor. De stänger dock väldigt tidigt. Lite molokna blir vi när vad vi tror är sista anhalten Stadshotellets bar hänger upp stängt-skylten redan klockan 22. Vi hittar dock en fantastisk kvällsöppen brasiliansk bar som blir kvällens räddning. De blir så glada att se oss att de bjuder på starksprit till ölen. Vad som drivit den sydamerikanska familjen till att öppna en bar just här kan man ju fundera på. Eller så kan man bara sätta sig i den 30-gradiga kvällsvärmen och trivas.

Bakom vandrarhemmet rinner en kanal. Lågt vatten i sommarvärmen dock

Kanalen rinner vidare till en Småländsk-Kinesisk pub

Här hittade vi klassisk svensk kinesmat. Som den var förr i tiden

Så här ser det ut runt om

Här låg någon bar till

Goda trähus

Sjön var som sagt okej men området i övrigt var inget för oss satanister

Vi köpte billiga jordgubbar på torget - De smakade ingenting

En annan kanal-vy längre bort

Den bästa brasilianska baren i hela Småland - Rila's

Ögonblick från Semestern 2018 #5 Falkenberg


Ögonblick från Semestern 2018 #5 Falkenberg


Efter den intensiva veckan i Berlin gick resan till på alla sätt mildare Falkenberg.
Det blev lite av en kulturchock efter den hastiga vanan av miljonstad men framförallt naturen runt Falkenberg var trivsam att befinna sig i den här brända varma sommaren 2018.

Stomma Kulle alldeles utanför Falkenberg, Gravhög från järnåldern

En häst
En förfest-katt

Falkenbergs uteliv är mer Nik Kershaw än Nick Cave om man säger så

söndag 26 augusti 2018

Ögonblick från Semestern 2018 #4 Berlin


Ögonblick från Semestern 2018 #4 Berlin


Ett sista inlägg från resan till Berlin. De som följer min Instagram kan ha sett de här ögonblicken redan men jag tar ett inlägg med de också så är allt samlat på ett ställe.
Längre ner i posten finns även några videos.

Fönstret från mitt hotellrum mot en oftast lugn gård

Riksdagshuset. Mysigare här nu än våren '45

Den inhemska Colan heter Fritz-kola förstås

Tysk mat

Siegessäule, ett monument över segern i kriget mot Danmark 1864

Längs kanten på floden Spree ligger uteställena tätt

Runt om Potsdamer Platz och Hansastudion

Souvenirer, Tysk Vodka och Pepparmintslikör

Utsikt från Berliner-domen

Jag fick även löst falska resehandlingar. 

Ramones-museet var även mycket väl värt ett besök

Nattsudd i Kreuzberg. Tony dricker C.P. 


Avrundar med lite film också. Först från kvällen på klubben Wild at Heart där Richie Ramone gjorde ett starkt set av sina egna och många av Ramones stora låtar. Mest otippat var dock Depeche Mode-covern som jag fångade några suddiga sekvenser av nedan.

Det andra klippet visar ett band som heter Other Animals som spelade på Mauerpark den söndagen vi var där. Folk sålde stora öl för € 1,50 och livet var på det stora hela ganska bra.