fredag 28 september 2012

Galagos Bokmässefest 2012

Pustervik med ljusen från Järntorget utanför fönstret

 Galagos Bokmässefest 2012

Bokmässan  är i full gång i Göteborg men höjdpunkten nåddes redan igår i den årliga balunsen i form av tidskriften Galagos årliga kalas som i år hölls på Pustervik nära järntorget i staden

Enstaka läsare kanske kommer ihåg rapporten från förra året då Galago tillsammans med ETC invaderade Lagerhuset ett stenkast bort från årets val av plats. Då var undertecknad något sömnig redan från start, men med hjälp av alkohol och ett bättre humör togs starkare steg den här gången.

Pustervik har ju fått sig en rejäl upplyftning under året då den tidigare biograf- och teater-delen integrerats med det övriga nöjesetablissemanget. Resultatet är ett nöjespalats i tre steg, fyra barer och goda möjligheter till partaj och gott gamäng. 

I den resonabla entréavgiften ingick ett ex av senaste numret av Galago som ligger och väntar på att läsas men idag fokuserar jag på de musikaliska begivenheterna som bjöds på under gårdagskvällen.


God uppslutning på rökbryggan

Det fanns farhågor att stället skulle proppas igen alldeles av alla partyglada Galago-fans men det blev alldeles lagom befolkat och enkelt att röra sig i lokalerna. I början av kvällen gick det till och med för sig att få tag på ett bord i den gamla bardelen där småflickor DJ:ade gubbrock som var lite klurig att avgöra om den var ironiskt eller allvarligt menad. Det var hur som helt gott att höra The Stooges ljuda ur högtalarna på lokal igen.

Diskoteket

Först ut på stora scenen var det Uppsala-bandet Diskoteket. Ett band jag likt en del andra funnit på den utmärkta siten Lastfm.com och bekantat mig med innan. Diskoteket spelat hårdför 80-tals-mörk-rock med nihilistiska texter på svenska. Det här är ett musikaliskt hörn från 80-talet som man inte hör ifrån så ofta som de andra mer lättillgängliga hörnen. Det låter bitvis som halvvägs mellan Tant Strul och Siouxsie & The Banshees. Med inslag av Joy Division, Bauhaus och The Cure och sånt gött. Diskoteket gör det dessutom bra och självsäkert. De får ett ganska lamt mottagande av publiken som mest verkar sugna på att få börja dansa igen. Mellan varven är golvet i lokalen ett veritabelt dans-kaos.

Här skall sångerskan banka lite på en trumma också
Det är ett coolt band Diskoteket. De spelar inte så många låtar från sin självbetitlade debut från 2009 men det tidigare ohörda mullrar, gnisslar och blippar på bra. Jag skulle gärna hört Dödsstöten också, men setet är tight och direkt. Här och där i publiken ser man åhörare som är överraskat starkt berörda och nyfikna på fortsättningen.

Björn?
Efter Diskoteket togs det ton på den gamla scenen i den ursprungliga bar-delen också. Enligt obekräftade uppgifter kan det här ha vart ensemblen som hotats med tidigare. Ett coverband med inriktning The Misfits på ukulele alternativt någon som heter Björn. Det kan ha vart något annat också för det var flera personer på scenen och flera höll i andra saker än just ukulele. Förvirringen kan också skyllas på det accelererande intaget av honungs-Jack Daniels och goda flasköl men jag släpper det tills vidare och går vidare i programmet

Wild at Heart
Sist ut kom Wild At Heart, en orkester jag aldrig hört talats om innan. De ställde upp i den lite ovanliga formationen synt, laptop, bas, sång och två trummisar. Det såg bättre ut än det lät. Bandet hade stämningsfulla filmklipp med sig som de visade på storskärm bakom sig. Musikaliskt lät det som ett lite mer sansat Muse eller som danska Veto men utan den krispiga känslan mellan digitalt och analogt eller med starka verser och refränger. De kämpade på bra dock även om leden i publiken glesnade betänkligt mot slutet av föreställningen. 

Sen blev det dans igen och jag vacklade hem i septembernatten med en skrynklig galago under armen och ett helt diskotek i huvudet.


söndag 23 september 2012

Streetsmartfestivalen på Grönsakstorget


Grönsakstorget i centrala Göteborg är som namnet antyder en öppen plats som tidigare i historien använts för försäljning av frukt och grönt. Någonstans i den vilda stadsplaneringen under mitten av 1900-talet fick grönsaksförsäljarna maka på sig för den platskrävande bilismens skull. Torget blev helt sonika parkeringsplatser även om namnet fortsatt hänga med.

När andra platser och torg återerövrats från bilarna i en mer uppdaterad stadsplaneringstradition har man någonstans glömt av Grönsakstorget som fortfarande andas anno 1960 eller så med sin kvävande bilparkering. Fram tills igår då, då människorna för en dag fick ta tillbaka platsen under formen Streetsmartfestivalen.

Dagen anordnades av Göteborgs stad Trafikkontoret, Nya Vägvanor, Styr & Ställ (Göteborgs kommunala system med hyrcyklar), Västtrafik samt delar av näringslivet som Volvo och aktörer inom cykelbranschen bland annat. Under lördagen bjöds det på tal, musik, humor och allehanda aktiviteter som förevisning av el-cyklar och skateboard- och Segway-åkning. Allt gratis för stadens medborgare. Man kunde till och med lämna in sin egna medhavda cykel och få en gratis genomgång eller reparation av kunniga cykelreparatörer som fanns på plats.

Dagen leddes klockrent av estradören, konstnären och multiartisten Peter Apelgren som agerade konferencier och kommentator till evenemanget. Peter bjöd på presentation av aktivisterna, artisterna och talarna i sin sedvanligt respektlösa ton. Han förevisade även för dagen speciellt producerade kortfilmer på en storbildsskärm där han i formen av en karaktär av en mycket aggressiv bilist på ett roligt och överdrivet sätt poängterade vansinnet att låta bilismen styra stadens villkor. De som sett Peters reklamfilmer för DinEl kan ana ungefär hur det såg ut.


Moneybrother
Mycket och bra musik präglade dagen på en stor fin scen som riggats upp på torget. Augustifamiljen som annats mest är kända från SVT's På Spåret samt som kompband till Håkan Hellström agerade husband med den äran och lyfte fram en rad populära artister i olika sjok. De har en grym förmåga att anpassa sig efter respektive artists ljud och form och i sanning skapa ljuv musik.

Först ut bland artisterna var Moneybrother aka Anders Wendin som trots en svår utekväll dagen innan var på ett gott och lekfullt humör. Lite yrvaken som även publiken är såhär strax innan lunchtid en lördag fick vi även en bra stund med Anders som drog igenom såväl eget som andras material. En fin version av Mikael Wiehes Sakta lägger båten ut från land blir höjdpunkten. Låten skrevs från början av Bob Dylan med det är just Wiehes version som Moneybrother tolkar.

Peter Apelgren, Annelie Hulthén och Volvo-Björn
Näringslivet och kommunen var som sagt också representerat och i en mellanakt äntrades scenen av Göteborgs starka kvinna Annelie Hulthén och en högre chef från Volvo som hette Björn. De presenterade ett sponsringsprojekt från Volvos sida där ett antal elbilar skall användas av hemtjänsten i kommunen. En bil stod också i ett tält på området för den som ville ta en titt på den.


Bazargatan agerade festivalområde och här fanns en del utställare som förevisade hållbara lösningar på framtida kommunikationsproblem. 


Det är en bister dag vädermässigt. Apelgren hälsar skämtsamt oss välkomna till den 22 oktober som vädret mera påminner oss om men publiken är på ett gott och nyfiket humör. Det är inte fullpackat men väl något tusental åskådare på plats. Många stannar till en stund på väg någon annanstans egentligen och fastnar framför scenen med musik eller vid skateboardbanan där ungdomar ramlar och slår sig när de försöker göra svåra tricks med sina brädor.

Vad jag tycker så mycket om med en sådan här gratis-dag är mångfalden i besökarna. Sida vid sida hittar man rocknördarna, de unga rika med händerna fulla med shoppingkassar, barn och gamla, de mentalt utmanade och de helt utslagna missbrukarna. Alla är välkomna och inbjudna.

Maia Hirasawa
Nästa punkt på artistprogrammet är Maia Hirasawa. Den japansk-svenska artisten som på senare tid mest agerat artist i Japan men som planerar comeback här i landet. Maia växlar mellan piano och gitarr, öppnar publikbefriande med sitt eget epos Gothenburg och spelar sedan både Elton Johns Rocket Man och David Bowies Starman. Stabilt uppbackad av Augustifamiljen som ger ett självsäkert och spänstigt festivalljud på låtarna.

Ebbot
Efter Maia dyker en stor kille upp som Apelgren presenterar honom. Det är Ebbot, känd från orkestrar som Union Carbide Productions och The Soundtrack of our Lives. Ebbot gör ett storartat framträdande och hinner tolka Nine Inch Nails, Misfits och Alice Cooper i oväntat våldsamma versioner. Han axlar även den akustiska gitarren som han håller högt på kroppen på ett intressant sätt. Vi hör inte så mycket falsett idag men desto mera av djup baryton. Härligt.


Publiken kommer och går under dagen. Jag hinner själv äta lite lunch på ett café runt hörnet när en tävling i skateboard avgörs. Vinnaren fick en resa till Barcelona med uppehälle betalt. I pauserna blir det glest framför scenen men av och till dyker Apelgren upp och berättar några osannolika historier och då fylls leden igen.

Mera Ebbot

Ännu mera Ebbot

Idiot Wind
Efter Ebbot får vi bekanta oss med Idiot Wind. En artist som egentligen heter Amanda Matsson som har en stor hatt på sig och en stor röst med sig. Jag är inte så bekant med henne sedan tidigare men det låter tjockt och bra. Hon hinner även med att tolka Bruce Springsteen och The Waterboys.

Magnus Carlson
Dagen avrundas med Magnus Carlson. Han har ju en gedigen solokarriär igång sedan många år men är nog för de flesta förknippad med bandet Weeping Willows. Magnus sjunger med sällsam inlevelse och känsla. Han plockar fram både eget och andras material. Vi hör hits med Morrissey, Smokey Robinson och The Jam. Magnus är också den som leker mest med kompbandet och ändrar och har sig i framträdandets gång. Augustifamiljen är dock med noterna rent bokstavligt. Allt avslutas i en mäktig gospel.

För den som inte är så bekant med den rådande debatten i Göteborg gällande trafikpolitik så kan ju nämnas att den debatten präglas av en mycket hård ton annars. Göteborg står inför att både införa trängselskatt likt den som redan genomförts i Stockholm samt genomförande av ett gigantiskt projekt kallat västlänken som i korthet går ut på att gräva upp hela staden för att anlägga tåg under husen. Det här har föranlett ett aggressivitet av aldrig tidigare skådad art från vanebilisterna som inte är pigga på förändringar. Den här dagen kan om man vill ses som ett milt svar på kritiken från de mest argsinta bilisterna. Fast det är klart, de var ju inte där igår och kunde höra detta svar. Man kunde ju inte parkera på Grönsakstorget igår.

Relaterade videoklipp (snuttar)