torsdag 28 februari 2013

Hjärtattack live på Henriksberg


Konsert: Hjärtattack och Rallarswing
Henrikbergs takterass, Göteborg 27/2 2013

Det är en lite otacksam uppgift att ruska upp Göteborgspubliken en kväll mitt i en arbetsvecka i slutet på mörkaste och ruggigaste februari när de flesta mest vill dra en filt över sig och inte titta fram förrän klockan slår April ungefär. 

Göteborgsbandet Hjärtattack gör ett gott försök på det gamla klassiska etablissemanget Henriksberg i Majorna i Göteborg. Detta ställe som i över hundra år dragit till sig hipsters, alkoholister, huliganer, poeter, författare och annat löst folk. Här har Viktor Rydberg, Fritjof Nilsson Piraten och Evert Taube krökat ner sig och roat sig. Nuförtiden spelas biljard i mittsektionen och på det översta planet finns en liten men trevlig scen nära den fina utsikten över Hisingen, älven och Stenas färjeläge ute på takterassen.

Föreställningen drar igång en stund efter utsatt tid då publiken har lite svårt att lämna tryggheten i baren en halv trappa upp men några ackord in i första låten valsar folk ner lite lojt för att se vad som bjuds på scenen. Hjärtattack blandar nytt från nya ej än utgivna EP:n och gamla hits. Det nya materialet låter lite enklare och rakare än spåren på förra EP:n som hade lite lite mer komplex struktur. En av de nya låtarna innehåller dock ett gott spaghettiwestern-moment med galopperande stränginstrument och trummor som skall bli kul att få lyssna lite mer noga på sen när skivan släpps. 

Gamla Fas 3 sitter som ett spett rent ut sagt, kalasversion, medan Moralpanik förlorar lite på att basisten Tony som sjunger just på den här har lite svårt att bestämma sig vilka register han skall sjunga i. Han sjunger här lite all over the place så att säga. Nyskrivna Ung & Bortskämd funkar fint.

Setet avrundas med en svensk översättning av Eddie & The Hot Rods Do Anything You Wanna do. En fin glad cover som rent av får spontan dans att uppstå i lokalen.


 Här är jag i full färd att leka Anton Corbijn och ta starka bilder på Hjärtattack. Det går sådär.


Här en bild på dansen som uppstått i slutet på setet. Riktigt så ödsligt som det ser ut här var det faktiskt inte. Skaran åskådare kan nog räknas i hyggligt stora tvåsiffriga valörer.


Efter Hjärtattack dyker orkestern Rallarswing upp. Jag hade ingen aning vad det var för nånting med det visade sig vara ett retroband som snöat in på glad dans-jazz från 40-talet och i stora drag såg ut som de kom från de tiden också. De bjuder på pigga versioner av Ain't misbehavin' och Swing it Magistern vid sidan av andra gladlynta toner. Speciellt starka insatser noteras på trombon, trumpet och tvättbräda. De avrundar med en stark version av temat ur Djungelboken. Hysterisk styrdans regerar på dansgolvet.

En onsdag kväll är också en kväll. Även om det är ett rent helvete arbetsdagen efter.

Mer info om Hjärtattack hittar du på FACEBOOK. Bandet är inte att förväxla med Stockholmsbandet med samma namn. Deras verksamhet hittar du info kring på deras FACEBOOK.

Rallarswing har också en FACEBOOK. Alla tycks ha fejsbok nuförtiden. Det är inte så många som upptäckt att Myspace faktiskt återuppstått och ser rätt coolt (om än förvirrat) ut.

tisdag 26 februari 2013

The Stars (Are Out Tonight)

Så där ja.

Det har vart en hård arbetsdag. Hård på det sättet att det dröjt så länge innan man fått komma hem och lyssna ordentligt på David Bowies andra singel The Stars (Are out tonight) från kommande nya plattan The Next day som snart, snart, snart snart är här (8 mars).

Jag har fått smita åt mig en titt och lyss i mobiltelefonen under dagen, eller på jobbskärmen när tillfälle getts. Med uselt ljud i jobbhögtalare eller i trötta microlurar.

Men nu är jag hemma och får bearbeta med riktigt ljud i lugn och ro.

Jag hör 66 år gammal Bowie ånga på förvånansvärt bra. I gott tempo med klassisk elgitarr och basgång och hummande saxofonstötar i bakgrunden. Någonstans i mellan 80-talet och det sena 90-talet i ljudet. Innerlig i sången, entusiastisk rent av. På väg någonstans i vanlig ordning, framåt i full fart, som alltid.

Videon är någon sorts blandning av kvalitetsfilm á a la David Lynch, ett queer-manifest och ganska spånigt 80-tals drama på samma gång. Det är dock Flora Sigismondi som gjort den,  känd för Marilyn Mansons video till The Beautiful People och Björks I've seen it All till exempel. Hon gjorde även Bowies Little Wonder 1996.

Även om det är fantastiskt roligt att se Bowie spatsera omkring i snabbköpsbutiken eller hänga hemma i TV-soffan i en härligt ful gul kofta tar filmen lite för mycket plats från låten.

Mitt tips är att bara först titta på videon en 10-20 gånger sådär i rask följd för att sedan mer hårdnackat fokusera på enbart musiken för sig. Och det kräver en HiFi-anläggning av någon sort. Spela högt. Försvinn. Försvinn in i dimman som är David Bowie.

Snart är det mars, snart.


lördag 23 februari 2013

Beehive Plains - Från Bisång till Sabbath



Beehive Plains
Metric Landmarks/Planet Caravan
Singel, 2013 (AD Inexplorata)

Det mesta av det jag brukar recensera här på bloggen går oftast att hårdra i uttrycket som någon form av rock. Visst har det slunkit med lite jazz och ljudkollage-baserade verk men det mesta är faktiskt ackord och vers & refräng-baserad populärmusik av det traditionella slaget. 

Idag tar jag tar jag mig dock en lyssning på lite mer transcendental experimentell elektronisk musik. En värld jag inte är särskilt bevandrad i ärligt talat. Nog för att den mer vidsynta populärmusiken låtit sig lämna den konventionella låtstrukturen genom musikhistorien mellan varven, men lite som att ge sig ut på djupt vatten känns det allt som.

Jag gör det lätt för mig och ger mig i kast med en ny singel med Göteborgsbandet Beehive Plains. Singeln innehåller två låtar varav den ena är en omarbetad gammal klassiker jag är bekant med sedan tidigare i sitt originalutförande.

Beehive Plains består av Peter Davidson, Olle Niklasson och Karl Gasleben. Tre herrar kända från en rad olika konstellationer både som ledande i spetsen för eller som gästartister. Vid sidan av egna band som Davidsons Weltwagen och Gaslebens Twice A Man har de och Niklasson en sammanslagen erfarenhet av bidrag på verk av Blue for Two, Union Carbide Productions och Anna Själv Tredje för att nämna några.

Det första av de två spåren på den nya singeln är betitlat Metric Landmarks och tar med lyssnaren ut på en resa i tid och rum och ljud. Det är lite svårt att avgöra vem som gör vad i bandet men man får ta del av ett möte mellan elektronik och filtrerade blåsinstrument. Ett stadigt beat av indisk modell håller tempot i faunan av ljud som presenteras. Det sorgsna ibland närmast mellan östern-klingande blåset skapar en fin kontrast till den elektroniska fonden av en mängd slingor som slingrar sig in i varandra och får lätt tankarna att vandra till minnen av gamla dystopiska science fiction-rullar såväl som till elektronisk musik av modernare snitt.
 
Beehive Plains är i farten
Det andra spåret är en version av Black Sabbaths gamla hippe-requiem Planet Caravan som de släppte redan 1970 på sitt klassiska album Paranoid. Originalet var kanske det mest psykedeliska verket som bandet över huvud taget gjorde under sin karriär. Sångaren Ozzy Osbourne sjöng in sin sång genom en för sin tid revolutionerande ljudteknik, en så kallad Lesliehögtalare som fram tills dess mest använts i hammondorglar och det bidrog till det gåtfulla ljudet som sången tillsammans med de för bandet här ovanligt tassande instrumenten skapade. Beehive Plains hyllar i sin tagning den gamla pionjärandan i originalinspelningen genom att utveckla stycket vidare. Sången är tolkad av ett manipulerat blåsinstrument som ödsligt och i fragment leder spåren av melodin över de syntetiska övriga ljuden. Här och där fladdrar det till i en mer jazzig inriktning. Rockräv som jag är hade jag kunnat tänka mig höra några manipulerade strängar med i kompotten också men faktum är att det låter bra som det gör. Sprött och ganska minimalistiskt och mycket stämningssättande. 

Singeln går att köpa antingen på ITUNES eller AMAZON till en billig peng. På bägge dessa sidor kan man även klicka sig vidare och få tag på fullängdsskivan Tape som kom ut förra året.

Ytterligare fördjupning kan göras på bandets HEMSIDA där man till exempel kan ta del av en remarkabel historia om hur Beehive Plains kom till, varför de heter som de gör samt titta på videos. Här länkas till sånger från förra året. Årets låtar kan man se väl genomarbetade videos på som ytterligare förhöjer stämning och sinnelag på Youtube, se här:  METRIC LANDMARKS | PLANET CARAVAN


onsdag 20 februari 2013

Min stad

Min Stad

Ett projekt kring en dikt av Marcus Edstam med musik av Lasse Fingal. Jag klippte lite film och foto i den regnsnöiga helgen





Marcus framträder på Cafe Hängmattan i Majorna i Göteborg nu på söndag 24/2. Missa inte det.

söndag 17 februari 2013

Göteborg i februari

Utsikt från Marieholmsbron

Utsikt från Färjenäs

Utsikt mot Älvsborgsbron

Färjenäs

Kampanilen

Angeredsbron

Sunkkrog i Majorna
Roligare än så här blir det inte

tisdag 5 februari 2013

Sundström tillbaka från exilen i Norge


Stefan Sundström
Under Radarn
Album, 2013 (Rötjut/United Stage)

Stefan Sundström fick nog av hemlandet, Trött på nedskärningarna, rasisterna, fildelarna och de hippa centerpartisterna. Drog till Norge. Rensade fisk. Odlade skägg. Bidade sin tid.

Nu är han tillbaka och han har en ny skiva med sig.


Tiden i Norge har gjort gott. Nog för att de två senaste regelrätta verken Ingenting har Hänt (2009) och 5 dagar i Augusti (2010) var sköna plattor så är den här ännu ett snäpp vassare. Det är ett lite annat sting i rösten, ett lite mjukare varmare gung. Lite stabilare helt enkelt.

Stefan har samlat goda musiker och spelat in sin skiva i en gammal kyrka i Helgeland i norra Norge. Vi finner till exempel den mystiskt benämnde norske artisten Æ på positionerna akustisk gitarr, naturljud och logistik. Vidare hittar vi gamla bekanta som Anders Hernestam på trummor och Ola Nyström på gitarr. Frugan Karin Renberg samt Stefans döttrar på körsång och Martin Hederos på Piano och orgel för att nämna några.

Tidigare har Stefan valsat friskt mellan Taube och The Rolling Stones i tonläget på sina skivor. På Under Radarn är upplevelsen dock mer mild och tankarna går ofta till TV-programs-jazz från tidigt 70-tal. Sådan där jazz som Cornelis Vreeswijk snubblade in i ibland på sina  mer orkestrerade alster.


Stefan hittar fina fisken

Jag åkte genom Sverige
Kunde aldrig kliva av
Alla knappar var låsta
Alltid på och aldrig av

---

Jag har skrivit brev till Twitter
Bett om hjälp mot svarta hål
Men jag möttes av ett stilla fnitter
Nu vill jag bara måla Moln.

ur Bakom Rutan

Texterna handlar mycket om Norges natur och ro och stillhet men vi hör även om tillbakablickar av livet på landsbygden och i städerna från förr som Stefan upplevde det. I Odlandets Glädje påminns vi av konsekvenserna av det radioaktiva nedfallet efter Tjernobyl-olyckan och dess konsekvenser för djurhållningen. Vi hör om hur fåglarna fungerar egentligen i Fåglar, en bearbetning av ett norskt original. (Lätt att förväxla med Cornelis sång Fåglar från 1970 som Stefan också tolkat) och vi får också en tolkning av Avstånd till min Käresta ursprungligen av Bernt Staf.

Det mer rent politiska står tillbaka något men finns ändå närvarande mellan raderna oftast.

Herr Svanberg kammar upp sin kotlett
Vaskar sin sista skumpaskvätt
I fickan en exklusiv biljett
Till Aniara och Helvetet

Ur Bye Bye Trondheim



Stefan spelar Under Radarn
Musikaliskt låter det både bekant och fokuserat som aldrig förr. Bandet spelar klockrent och varmt. Jag måste dock lyfta fram Martin Hederos pianospel som är helt briljant speciellt i just Odlandets Glädje och Bakom Rutan, dessutom lägger han en riktigt skarp Nick Cave-orgel i Bye Bye Trondheim. Ingen skugga på de andra, men det där pianoliret är som massage för en knäckt rygg bara det. I kombination med Stefans sånger och de andras stabila insatser har vi här ett riktigt gott vax.

Härligt att du kom tillbaka Stefan.

Plattan släpps den 13 februari och åtföljs av en turné Norge och Sverige runt med start dagen innan skivsläppet fram till slutet av april.

Stefans HEMSIDA | Stefans FACEBOOK