lördag 5 september 2015

Thåström på Liseberg (2015)


Thåström
Konsert, Liseberg, Göteborg 4 september 2015


Turnéavslutning för hjälten Thåström på Liseberg en fredag kväll i början på ett mörkt september.
Är vi där eller? Tjena

Jag har sett Thåström en gäng gånger live genom åren. Som soloartist eller med Imperiet eller Peace, Love & Pitbulls men faktiskt inte sett honom just på stora scenen på Liseberg sedan 1987 då just Imperiet lirade där. Tiden går men Thåström består.

Sist jag såg Thåström här var den här singeln aktuell. "19hundra80sju"

Det är bra med folk på plats men annorlunda än spelningar på stora scenen annars. Det vanliga scenariot vid spelningar här är att det är fullt med folk framför scenen vid start oavsett vad som spelar. Sedan efter hand börjar folk lämna platsen och ta sig mot sig för dom mer intressanta saker som spunnet socker eller radiobilar. Det är nackdelen med en konsert på ett nöjesfält. Det dyker oftast upp en massa karusell-åkare som inte har nån direkt koppling till musiken som tittar en stund och sen tar sig vidare. Av någon anledning skall de ta sig längst fram framför scenen innan de bestämmer sig för att ta sig bakåt vilket leder till att man måste släppa igenom folk och flytta lätt på sig hela tiden.
Så inte ikväll. Jag räknar till sammanlagt fyra individer som beter sig på detta viset i min närhet (varav ett par rymmer p.g.a.. en så höggradig berusning att de knappt kan hålla sig upprätt.)
Resten av publiken står kvar och lyssnar och ser som man skall göra på konsert.

Det är en koncentrerad stämning och lugnt och fint. En snubbe snett bakom ger skall och synpunkter på att han vill höra Var e Vargen? från början och ett par låtar in i spektaklet men han ger sig efter ett tag.


Jag har tjuvkikat lite på set-listorna från de senaste konserterna från Malmö stadsfestival, Stockholm Music & Arts och Dalhalla och det är ungefär samma upplägg denna kvällen.
Vi får en del såklart från senaste plattan Den Morronen och övriga senare solo-plattor. Imperiet-låtar som Jag är en Idiot och Rock n Roll är Död och även grejer som en omarbetad En Vacker Död Stad (utan The Clash/Sex Pistols-referenserna från skiva dock)

Det är ursnyggt förstås med busball ljussättning och fint ljud om än på för låg volym som det är överallt nuförtiden.


En del är bättre än annat. Det yngre stycket Kom med Mig växer monumentalt här (Se kort klipp längre ner). Beväpna dig med Vingar sitter som en smäck medans Samarkanda står och trampar mest.
Död Vacker Stad är lite för blodfattig arrangemangsmässigt för min smak men Höghussång och Ingen sjunger Blues som Jeffrey Lee Pierce slår till in i märg och ben på oss.

FanFanFan gör sitt inte minst för att den storhövdade publiken håller helt käft här och bara tar in


Pelle Ossler briljerar på skottskadad gitarr som vanligt


Sammanfattningsvis blir det naturligtvis en stor kväll. Thåström gör en sällan besviken. Sjunger lika bra fortfarande. Fantastiskt kompband. Visst fattas det en massa låtar och visst kunde det väl få dra på med någon käftsmäll som Miss Huddinge -72 men intrycket är ändå starkt och en kväll att minnas och ta med sig in den annalkande grishösten.

Här är 54 sekunder i film med ord som bet bra