måndag 22 augusti 2016

Winnerbäck turnéavrundar i Linköping 2016





Lars Winnerbäck
Support: Anna Ternheim
Konsert, Linköpings Arena, 20 augusti 2016

Winnerbäck har vart ute på turné ett tag i år och vi passar på att se avrundningen av hela resan på hans gamla hemmaplan i Linköping. Arenan är dock helt nybyggd och här har aldrig spelats någon konsert innan. Trots att bygget inte är helt färdigt än går det bra att se spelning här. Allt är uppfört i den populära färgen betong och det hela ligger utslängt på en åker en bit ifrån själva staden. Jag har aldrig förstått vad det skall vara bra för att slänga ut såna här lokaler ute på vischan för när städer är utmärkta platser att ha de i men det tar inte så förtvivlat lång tid att ta sig hit. Om man har bil.

Det blir lite som en Östgötarnas version av Håkan Hellströms Ullevi-spelningar i mindre format. Femton tusen taggade östgötar i milt blandade åldrar har tagit sig hit och stämningen är som värsta hemvändarkvällen i en mellanstor svensk stad en bra lördagskväll.

Anna Ternheim inleder med sitt set. Jag var lite orolig att hennes del skulle blåsa bort något på en fotbollsarena men hon blir lite mer av allting i live-formatet. Dessutom sjunger hon ännu bättre än hon gör på skiva. Hon växlar mellan gitarr och piano eller bara mikrofon och gör bra ifrån sig. Hon är ju en av få artister som man inte behöver skrika "Spela Shoreline" till, för hon gör ju ofta det frivilligt som det är. Den får vi höra och en massa andra låtar som jag inte riktigt vet vad de heter. Mot slutet blir det rent av Rock'n'roll.

Många tittar på Anna men många står också i köerna till ölförsäljningen under hennes framförande. När hon slutat och mörkret lägger sig är det dags för Lars. Då tätnar folkmassorna på parkett framför scenen och köerna till barerna glesnar av. Vissa har jagat upp sig med för mycket dryck och blir utledda av vad som ser ut som ganska vänliga vakter men det är på det stora hela en städad afton.

Lars inleder med Lågsäsong från senaste plattan och det skulle man kunna tänka sig lägga sordin på stämningen men sanningen är den att de senaste låtarna växer fint i det levande formatet. Faktum är att alla nya låtar låter mycket starkare här. Det är en återvändelse som märks. Anekdoter om för utomstående okända förorter till Linköping mottags högljutt och välvilligt av publiken. Lasse hinner även med att ta lite politisk ställning för en gångs skull när han pratar om flyktingkrisen och tiggare. Han berättar om tiggare han möter på flygplatser som vill värva honom för American Express och frågar sig vilka vi borde göra oss av med först egentligen. Bra Lars!

Det blir en del material från senaste plattan men också oväntat mycket gammalt. Det är möjligt att östgötarna bjuds på en mer nostalgisk meny än vad andra fått den här sommaren men bra sitter det.
"Vi skall ju åt samma håll" säger han lite torrt och drar igång låten med samma namn. Vi hör grejer som Tätort på en Slätt, en naken men stark Elegi. Avslutningen innan första pausen Kom ihåg mig/ Solen i Ögonen/Hugger i Sten/Om du lämnade mig Nu (Med Ternheim som duettpartner)/Hosianna är ett fett parti minst sagt. Sen kommer Söndermarken och då får man ta sig till Motala för att hitta en torr näsduk. De är känslosamma, östgötarna.  Sen är det paus igen och stark nyöppning efter det med Elden och den personliga favoriten För dig.  Sen blir det några låtar till och ett rejält fyrverkeri.

Han har bytt band sedan jag såg honom sist på Läckö slott för några år sedan. Jag känner bara igen Hellacopters-trummisen som gör ett styvt bra jobb och Ulf Lundells basist från förr. De två gitarristerna har jag ingen aning om vilka de är. Den ena har en sällsamt trevlig hög volym på sin gitarr hela spelningen igenom. Schysst ljud.

Några låtar fattas, I Stockholm hade suttit fint också och Kom Änglar förstås men ändå mycket gamla klassiker. En fin kväll på slätten. Jag fångade en minut av när det höggs sten som man kan se längre ner.

Här mitt ute på ingenting ligger arenan

Anna Ternheim inlder

Sen kommer Lars










Här en darrig 1:45 på Hugger i Sten



Vi tar oss till Linköping





Vi gör en resa till det andra Götland, Östergötland och till tätorten på slätten, Linköping.

Vi bor i ett torn. Promenerar i parker och friluftsmuseer. Är inne och viftar lite i katedralen. Har det bra på stora hela.  På lördagskvällen går vi på konsert. Mer om det i en annan post.

Vi bor väldigt modernt den här gången men vinet smakar

Så här kan det se ut i Linköping

Vi hittar en katedral i grönskan

Här sköldas det upp sig

Det är högre i tak än i själva religionen.

30-tals charm. 1230-tal.

Så här kan det se ut ute på stan

Och här har vi hittat det lätt påhittade men ändå gamla Linköping

Här är allt lite Hedebyborna

I affärerna finns allt man behöver

Tvätt-dag

De gjorde stor grej av att V-Gurra drog vidare här

Det här vet jag inte vad det är, men jag vill ha en

Så här håller det på

Gata upp och gata ner

En transport dök upp. såg lite trött ut

De håller på reglerna här. Sicka regler sen

Hotellet låg lite apart

Här hände det grejer för sjuhundra år sen

Hur du lockar till dig getingar.

Nere i parken

Strax bakom en gräsmatta där jag kunde ligga och dricka öl i lumpen´'91

söndag 14 augusti 2016

P-Floyd i Dalhalla 2016

P-Floyd
Konsert, "Den åttonde dödssynden", Dalhalla 6 aug 2016

Vi tar oss till Dalhalla igen och den här gången tittar vi på Pink Floyd-tribute-bandet P-Floyd som tagit hela jättegrop-arenan Dalhalla i besittning.

Jag har sett de en gång tidigare på Lisebergshallen, det kan ha vart 2007 eller så. Man skulle kunna tänka sig att det skulle kunna bli lite larvigt med ett cover-band på en arena men det här är väldigt utstuderat, påkostat och faktiskt bitvis väldigt likt originalbandet. 

Föreställningen är uppbyggd kring dödssynderna som skaparna tycker ramar in Pink Floyds karriär som band. Det är frosseri och vrede etc genom åren. Saknaden efter Syd Barrett, kampen mellan Gilmour och Waters, förvirringen av de enorma framgångarna och så vidare.

På en mindre scen bredvid den stora scenen står en snubbe och pratar engelska och leder publiken genom storyn. Låtarna spelas dock av i sin helhet för det mesta på sin kant. Snubben som pratar påminner om en karaktär som Robert Gustafsson hittat på. Han har ett väldigt svengelskt uttal och hans grej är rätt onödig egentligen. Låtarna står sig bra som det är.  Det funkar dock utmärkt när han sträcker upp sig utklädd till militär och skriker "If you don't eat any meat you can't have any pudding." på rätt ställe i Another Brick in the Wall.

Låtmässigt är det väldigt brett från hela det klassiska bandets verksamma tid. Roligt att höra gamla grejer som Lucifer Sam sida vid sida med grejer från de mest kända plattorna på 70-talet.

Mest spektakulärt blir det i Goodbye Blue Sky från The Wall när i perfekt timing med texten det plötsligt flyger in ett flygplan över scenen. Ett propellerplan med rikligt med rök efter sig som sedan stannar kvar och cirklar, loopar och låtsas-störtar över scenen under hela låten. Det var rent av magnifikt och fantastiskt utfört.

Dödssynds-storyn håller hjälpligt så länge de håller sig till de gamla bekanta sju men när de kommer in på sin egenpåhittade åttonde synd så blir det riktigt jolmigt. Det är någon sorts synd som handlar om att glömma av sin bakgrund och sluta bry sig om de sina runt sig. De hela börjar likna ett jobbigt facebook-inlägg med någon präktig livsbejakande floskel mot en bild på en solnedgång. Synd faktiskt.

Bandet då? Jo utropstecknet är sologitarristen Jan Stumsner som är helt prickfri. Att sätta solot i Comfortably Numb som han gör är få förunnat. Han är värd hela entrépengen bara han. I övrigt sköter sig de andra bra. Mycket folk på scenen, bas, saxofon, dubbla uppsättningar på klaviaturer och trummor och tre körtjejer varav den ena varvar med lite akustisk gitarr ibland också. Och så till detta svengelsk-mannen och ytterligare en skådis som har i uppgift att röka cigarr och dricka sprit i en fåtölj på den lilla scenen.  Nä, trots det jolmiga en mycket bra kväll om än otur med vädret framförallt för det stackars förbandet Men on the Border som dessutom var förstärkta av delar av Sandvikens symfoniorkester. Det var lite svårt att höra vad de spelade. Vi passade på att äta lite korv och sänka en öl när de höll på, Men de gjorde en fin engelskspråkig hyllning till Olle Ljungström i hans Nåt för de som Väntar i lite proggig version hörde jag iallafall.

Arenan Dalhalla. Den gröna pricken representerar en ivrig konsertbesökare i regnkläder.

Här ser vi förbandet i hällregnet på den lilla scenen till höger.

Det är en väldigt speciell konsertarena

Så här får man spöka ut sig i regnet

Här ser vi duken på lilla scenen där det pratas igenom själva plotten

Och här ser man själva huvudgrejen.

Vi fick riktigt bra platser trots att vi handlade rätt sent

Här är flygplanet. Nu en bit bort, snabba ryck på det.

Have A Cigar med skådis som exemplifierar uppblåst på storskärm

Damerna tar i ordentligt i The Great Gig in The Sky

Mycket bra solo-gitarr

Sångaren hade lättare för att sjunga Waters än Gilmours partier

Bandet hade även med sig en stor Disco-kula

Mot slutet på en oväntat lång spelning. Mycket hanns med


Ögonblick från Semestern #5 Dalarna





Dalarna

Vi avrundar semestern 2016 med en resa till det djupaste av Dalarna. Spenderar dagar i Rättvik, Tällberg och Dalhalla (mer av det sistnämnda i post strax efter den här. )

Vädret är inte riktigt med oss men det kommer och går. Mellan varven träffar vi på en svag sol

Trakten är som man minns det. Rättvik lite nerdekat som så många platser i glesbygd. Tällberg som ett Båstad i norr som ett gated community för pengastinna turister i allmogemiljö. Bägge ställena är dock fina med Siljan och kullarna runt om ständigt omringande en.

Långbryggan i rättvik. Ingen trängsel i regnet och strax efter

Vasa-monumentet. Stor-Stenen för Gustav själv och de 20 små för medhjälparna

Stenen mer i detalj

Vid torget hade man skojat till det med färg och skum i fontänen

Rådhuset

Rättviksgården.

Inget kalasväder

Det lokala köket bjuder upp

Så här kan man bo i Tällberg

Vi valde dock ett vanligt hotell

Som hade en fin balkong med utsikt som så här

En veranda åt ett annat håll

Vi dukar upp frukost vid Siljans strand i Tällberg

Det är som ett litet hav ändå

Något lurigt vattnet medger badförbud överallt. Piraya-utbrott?

Man får spänna sig

Spankulerar runt i Tällberg. Allt är gammalt och gediget

Och överallt vill de ha pengar för olika saker och tjänster

Men fint är det

Lite mordid-turism är det allt. Här frös fattiga masar ihjäl förr.

Arkitekturen är speciell

Tavelvyer åt alla håll

En bit utanför Borlänge började allt likna Irland