söndag 28 maj 2017

En varm majdag i Falkenberg


Tar en dagstur elva mil söderut och hittar Falkenberg 26 grader i skuggan. Är mest rakt i solen dock. Bränner mig fint.

Falkenberg är sommarklätt

Den övergivna järnvägsbron fascinerar fortfarande

Hårda ord i sten. Pål Svensson

Tullbron från 1756

När nån kysser havet. Skrea strand. 

Vi hinner även med en avstickare till  Grimeton Radiostation

Ett världsarv. Här telegraferade de i luften redan på 1920-talet.

söndag 21 maj 2017

Ett veckoslut i Rockens anda


Det blev ett veckoslut i Rockens anda får man säga.  Jag som knappt aldrig går ut på lokal innan veckan blir Lördag alls annars hann denna torsdag-fredag se inte mindre än sju (!) band.så lite om det helt enkelt.

MaidaVale
Konsert, The Abyss, Göteborg, 18 maj 2017

The Presolar Sands
Konsert, The Abyss, Göteborg, 18 maj 2017

Alienationsklubben
Konsert, Restaurang Krakow, Göteborg, 19 maj 2017

Highrider
Konsert, lilla scenen, Sticky Fingers, Göteborg 19 maj 2017

Thick
Konsert, Top Floor, Sticky Fingers, Göteborg 19 maj 2017

The Order of Israfel
Konsert, Top Floor, Sticky Fingers, Göteborg 19 maj 2017

Abramis Brama
Konsert, Top Floor, Sticky Fingers, Göteborg 19 maj 2017

En rejäl vända alltså.


MaidaVale

Först på torsdagen tittar vi till läget på rockklubben The Abyss på Andra Långgatan i Göteborg. Där ser vi inledningsvis härliga MaidaVale som står stadigt i skarven 60/70-talet med sin groove-Hendrix-rock. Ett och annat Zeppelin-riff produceras också.

The Presolar Sands

Lite senare på samma scen dyker The Presolar Sands upp. En lite styggare psykedelisk variant av musik med inslag av både garage, postpunk, shoegaze och häxerier.

The Presolar Sands

Det funkar fint i den gamla vitlöksrestaurangen (Det här är i gamla restaurang Garlics lokaler) Det är en härligt varm stämning. En kväll god av förträfflig rock och skön glädje.

Alienationsklubben

Dag två tar vi oss till anrika Restaurang Krakow där man hystat ut borden på det översta etaget och byggt en scen där Alienationsklubben kan husera. Och det gör de bra. Självförtroendet har växt och bandet blommar ut fint på scen. De omfångsfulla texterna tas emot bra av en entusiastisk publik.

Highrider

Sen har det blivit dags att byta lokal. Vi dyker in lagom till att Highrider börjat spela på mellanvåningen på Sticky Fingers. Deras metal med lite vilset inslag av keyboard biter inte riktigt på mig men ölen i mellanbaren smakar bra.

Thick

Roligare blir det med Thick som strax efter spelar upp på översta våningen. Väldigt igenkänningsbar rock som Cream spelade den en gång i tiden. De drar sig inte heller för att göra en frisk cover på Jimi Hendrix Spanish Castle Magic. Bara en sån sak. Bara lite klen sång, annars är det guld.

The Order of Israfel

Efter Thick kommer de större banden igång. Först The Order of Isfrael som är rätt besynnerliga tycker jag faktiskt. De rena Doom-delarna som är olika sätt att vrida ut de mest demoniska delarna ur gamla Black Sabbaths låtkatalog fungerar fin-fint men när de växlar det med Iron Maiden-gojja blir det bara trist. Det är gott gry och mycket att lyfta instrumenten ovanför huvudet och spela på de och det.

Abramis Brama

Sen avrundas kvällen med Abramis Abrama som är klart mycket enklare att ta till sig. Fungerar bra med öl också. Abramis kör gammal hårdrock på svenska. Som om man skruvade upp Pugh Rogefeldt ett par varv till 1969 eller slängde in Björn Skifs i ett tufft band 1970. Bandet November kommer lätt på tanke också. Publiken är den äldsta jag nånsin sett på en sån här konsert. Känslan är lite att ha hamnat i åldringarnas del i Asterix och hans tappra gallers by men det är en grymt god stämning.

Abranis Brama

I slutet snålas det inte med koklocka. Man behöver inte be om "More Cowbell".
Ett par så härliga dagar. Mer sådana tack.

fredag 12 maj 2017

Utanför Old Point Bar


Thåström
Utanför Old Point Bar
Singel, 2017

Oj att man kunde bli så glad för en ny singel med ärke-rockstjärnan Thåström!
Men så tar också nya Utanför Old Point Bar en del nygamla och rent av nya steg också.

Dels är tempot lite högre än vad vi har vant oss vid från de senare årens släpp. Del pratar sig Pimme igenom låten likt Party från Imperiets  Tiggarens Tal från 1988 och dels är basen filtrerad genom samma filter som Revolting Cocks och PJ Harvey använde under tidigt 90-tal. Det gör inte eller ont att texten om betraktelserna av lågbudgetbarerna i New Orleans och analysen av utsikten mot motorvägen i Houston låter löjligt mycket berusad Ulf Lundell, nä det gör inte ont alls.

Lysande spelat av Hellberg, Ossler, Ivarsson, Hernestam och Nilzén också. Blybra.

Oj, vad jag vill höra resten av den nya skivan nu.
Fan, Fan, Fan, den skulle vart här.

fredag 5 maj 2017

Musikutvecklingen (Last.FM)


Jag fortsätter att ständigt fascineras över siten Last.FM. Sidan som Scrobblar, det vill säga räknar och listar upp all musik man lyssnar på. Sedan en tid har veckorapporterna utvecklats och kan numera ta del av en hel del matnyttig statistik i färgglada diagram och uppställningar.

I diagrammet ovan kan man se hur lyssnandet per genre förändrats under månaden april i år.

Andra bilder visar hur lyssnandet per dag ser ut:


Och man kan även få en bild om hur lyssnandet per timme under en dag ser ut, Vilka klockslag man lyssnar mest.

Sedan finns naturligtvis allt det andra kvar med listor på album etc. Den samlade statistiken är nu mycket mera avancerad än tidigare och man kan bryta ner i vilka tidsperioder och scenarier som helst.

Här ser man alla samlade scrobblingar. Databaserna med info från år 2004 är tyvärr borttappade, men från 2005 och framåt fint redovisade.

Vill man till exempel se vilka album man lyssnat på mest hittills i år går den infon att vissla fram direkt.


Utöver att ge bra tips på ny musik baserat på vad vad man lyssnar på så är den här själva statistik-delen fantastiskt rolig att förlora sig i. Det är synd och skam att Last.FM tappat så i popularitet i Sverige. Allt går ju att scrobbla, Spotify och alla tjänster, till och med Youtube vid sidan av mer traditionella digitala format som MP3 och liknande.