lördag 28 februari 2015

Stefan Sundström och Æ på Stadsbiblioteket i Göteborg 2015


Stefan Sundström & Æ
Eftermiddagskonsert, Göteborgs Stadsbibliotek 28 februari 2015

Jag har skrivit flera gånger tidigare om Stefan Sundströms tillfälliga landsflykt till grannlandet Norge och de skivor i hans namn som tagit prägel därav. Förra året lanserade Sundström sin bok Stefans Stora Blå som än mer redovisar upplevelserna där med fokus på vackra naturbilder, matrecept och tankar kring det politiska och industriella läget i världen. Just fiskebeståndet och det svåra läget för småskalig matproduktion är punkter Stefan resonerar kring i boken.

Nu i år åker Stefan landet runt och pratar om sin bok. Han har med sin fiskar/artist-kompis Æ som får chans att spela sina egna låtar som han fått hjälp av sin svenske kompis att få översatta till svenska språket. Stefan läser en del utvalda stycken ur boken och så varvar de med någon låt imellanåt. AE som han kallar sig i Sverige har precis släppt sin svenska platta och låtarna med sina texter ofta med innehåll präglat av havet och sjöfart ramar in högläsningen fint. Stefan stöttar även med en mystiskt falsettartad körsång och de får fram ett gott ljud för en gladlynt lite oväntad stor publik i bibliotekstrappan.



Mot slutet tar Sundström över gitarren (De reser lätt och har bara en med sig) och får dra några egna låtar också. Han klipper den fladdrigaste versionen på Amors Pilar som jag nånsin hört och följer upp det med en riktigt taggad Alla ska i Jorden. Jag fångade en minut av den som ni kan se i ett klipp längre ner.

Efter Stefans solo-urladdning kommer AE tillbaka och de gör en sista låt. Norrmannens  Låt Alla Gamla Drömmar Dö som så här som förstagångsintryck känns som den starkaste av hans verk. En senare genomlyssning av plattan visar dock att det finns mer gott att hämta på den om än att det behöver lite tid att sätta sig. AE har en mer försiktig sångstil än vad tex. Stefan har men besitter ett gott nordnorskt vemod och goda melodier. Den lite brutna norsksvenskan gör sitt till också.

Kolla upp plattan, den heter AE rätt och slätt och finns här| SPOTIFY


måndag 9 februari 2015

Mark Lanegan på Pustervik 2015


Sean Wheeler & Zander Schloss
Mark Lanegan
Konsert, Pustervik, Göteborg, 8 februari 2015

Kall februari kräver kall men ändå varm konsertmusik. Så lämpligt då att legenden Mark Lanegan förärar Göteborg ett besök och man med lätta steg kan ta sig ner till Pustervik vid Järntorget och få sig en tung dos ren kultur.

Mark är ute på en en rejäl turné kors och tvärs över Europa och med sig har han förbandet Sean Wheeler & Zander Schloss som visar sig vara ett par rejäla spelevinkar som inleder kvällen på ett mycket gott sätt. Herrarna är kända från äldre orkestrar som Throw Rag, Circle Jerks och The Weirdos. Schloss har dessutom lirat gitarr på det mesta med Joe Strummers soloplattor inklusive the hispiga soundtracket till den sevärda filmen Walker som även hade en mindre roll i och han spelade även i den gamla kultrullen Repo Man från 1984.

Sean Wheeler & Zander Schloss knasar loss gott
Sean & Schloss går ut med gott självförtroende trots en avvaktande publik som förstrött dricker öl och väntar på huvudakten. De ber inte om ursäkt utan drar med oss på en resa genom rock, gospel, blugrass och andra djupt amerikanska musikaliska företeelser. De drar sig inte ens för att leka med publiken och tvinga oss att sjunga med på olika dirigerade sätt som oftast bara större artister mäktar med och kan komma undan med. Jag har inte hört någonting innan men det mesta låter fint någonstans imellan o brother where art thou och lindrigt nykter punk-country. Det passar alldeles utmärkt med en Pripps Blå i plastfat till.

En stund senare äntrar Mark scenen och stämningen och leden på golvet framför tätnar. Det är en sammanbiten och koncentrerad feeling i publiken när Mark endast kompad av en elgitarrist tar lokalen i besittning.

Det blandas friskt redan från start med gamla såväl som nyare tongångar. Jag måste erkänna att jag tycker att de senaste LP-släppen med Lanegan bitvis inte gnagt så stora hål i själen som de gamla klassikerna gjort men Live funkar fan varenda låt förträffligt.

Allting är lite tyngre.

Redan efter några spår spelas en av de stora favoriterna One Way Street och inte långt efter den monumentala Low.  Det är sanslöst bra. Mycket är inte bara tyngre utan ganska annorlunda. Där man från skiva är van att höra plockande akustisk gitarr får man här taggtråds-lir men mycket elektricitet och när syntarna klockar in är det en hel vägg av ljud som i Joy Division-aktiga Torn Red Heart som stjäl hela bakgrunden från just deras verk Atmosphere.

Det är mycket på en gång. Lakoniskt som Nick Cave/Tom Waits/Leonard Cohen förstås men även med djupdyk i mer udda amerikansk root-musik och kryddat med gester av brittisk postpunk

Efter hand blir det bara tyngre och tyngre och ett gammalt stycke som Sleep With Me har aldrig låtit så bra som här. Sensationellt bra.

Blå scen, Mark Lanegan i rött sken. Här behövs inga filter
Han bjuder inte på så mycket danssteg Mark, lämnar sällan mikrofonstativet och pratar inte med oss förrän det är dags att presentera bandet. Men det det tillför nästan mer show på något sätt och får publiken att koncentrerat följa sång, ord och grymt stark spelad musik. Ordinarie Basist hade visst skadat sig och då har på kort varsel gitarristen Schloss som spelar i förbandet kallats in på den positionen. Han hukar lite bakom ett notställ med fusklapp och ser lite rolig ut men han spelar alldeles klanderfritt. Snubben som pendlar mellan piano, orgel och sittspelande gitarr sköter sig också och är framme och tar basen på en enstaka låt som har gott mycket dist i sig. (kan ha vart i Riot in my House som jag bara minns som ett blytungt mangel) Trummisen får vid några tillfällen samsas med några förinspelade trumtakter av en maskin men löser detta också. Vid något tillfälle blir det rena gotiska diskot av det hela för att snabbt varvas om något mer finstämt och hela setet är grymt snyggt arrangerat.

Svårt att säga om Mark själv är nöjd i och med att han står mest still och har ansiktsuttrycket "Sten" fastnaglat hela kvällen. Men sjussatans bra låter det.