lördag 25 januari 2014

Peter Davidsons Dazzle Woods






















Peter Davidson
Dazzle Woods
Album, 2014

Multiartisten Peter Davidson presenterade för någon vecka sedan sitt nya fullängdsalbum Dazzle Woods. Davidson som även verkar som skulptör och konstnär har inte legat på latsidan direkt vad det gäller den musikaliska grenen av sitt konstnärskap. Utgivningstakten ligger stadigt i tempo i storleksordningen en handfull album om året. Senast jag skrev själv om Peter var i februari förra året i form av konstellationen  Beehive Plains och deras singel Metric Landmarks/Planet Caravan där Peter bidrog med en tredjedel av den trions insatser på den skivan. Årets första verk Dazzle Woods är dock en total soloprestation av Peter där han låter oss ta del av sin musik genom möten mellan elektronik och klassiska ovästerländska instrument som Santoor, handtrummor och Melodica bland annat. Väl representerat är även stora inslag av bandlös bas som ger skivan en väldigt speciell touch.

Mycket av det som Davidson spelat innan har varit starkt meditativt och atmosfäriskt och det är detta också men vi är ändå inne på vad som jag uppfattar som ett nytt spår.

Skivan är alltigenom instrumental och svävande men med mer kontakt med klassiska melodimönster än vad jag tycker mig ha hört innan. Den bandlösa basen för tankebanorna bitvis i riktning med vad det engelska artrockbandet Japans bassist Mick Karn hade för sig under sin karriär och man kan även få förnimmelser av Talking Heads mest suggestiva stunder men i mötet med det asiatiska, afrikanska och karibiska framstår ändå en egen linje.

Stycken med ordet dub i slutet av sin titel indikerar det karibiska inslaget där just melodican tydligt markerar sinnesstämningen trots ett sparsamt användande. Ett av dem, Blueberry Train Dub  valsar milt fram i en varmkall blandning som i möte mellan frusna tyska elektronikpionjärer och mer varmblodiga  reggae-maskinister och musiker.

Det är en rolig skiva som leker mycket med tid och rum, platser och världsdelar och inte alls i fas med de senaste tjugo årens musikaliska utveckling men ändå på väg åt sitt eget håll.

Den där bandlösa basen som man inte hör så ofta nuförtiden gör mycket gott i det hela. Även om elektroniken ligger i mjuka lager händer alltid något när den möter det mer organiska och en reaktion sker i inneröronen.

Skivan finns utgiven på Bandcamp och man kan ta sig dit här och ta del av hur man löser en lös låt eller hela skivan till en modest peng.  Man kan också klicka sig fram nedan.

Mer om Peter och även hans konst hittar vi på hans hemsida.






tisdag 14 januari 2014

Frida Selander inleder skivåret




Frida Selander
Possible You
Singel, 2014

Januarimånaden har precis hunnit bli kall när jag nås av ett hej från Frida Selander som berättar att hon släppt ut en ny låt på grönbete. Ett föl utsläppt i snön i form av en pigg webbsingel.

Det låter starkt och sympatiskt som vanligt. Milt brittiskt i andan av Lloyd Cole/The The som jag vart inne på i tankar kring tidigare verk. Textmässigt tar vi dock del av det inre norrländska barnet som leker cowboy och lyssnar och stapplande tar ut tjocka ackord ur Nirvanas repertoar under ett svunnet 90-tal.

Grunge had reached the coast of Holmsund

En försmak på ett kommande album. Gott


Singeln finns på Spotify och säkert med på fysisk skiva sedan senare i år

HEMSIDA | FACEBOOKEN