Iggy & The Stooges klara för Slottskogen

The Stooges under prisutdelningscermomni i början av 2010

Glädjebesked!!

Iggy & The Stooges är klara för Way Out West i Göteborg i augusti.
I Raw Power-uppställningen med James Williamson på ledande gitarr
Det är bara för härligt, man blir tvungen att lista de 5 mest centrala Stooges-klassikerna som förändrade historien helt ut och in i det pussel vi kallar Rock 'n Roll

"Loose" (Fun House, 1970)
För mig den mest monumentala rocklåt någonsin skriven. En veritabel ångvält till sång som omfamnar en från alla håll. Två gitarrslingor, bägge signerade Ron Ashton, likt två varma stora sengångararmar som kväver lyssnaren mjukt till döds i en symfoni av fuzz, uppdaterad blues och skönt tight vansinne. En primal Iggy väser och skriker fram sin uppriktiga rocker-poesi och bas och trummor som ramar in och styr upp hela kakan

"Gimme Danger" (Raw Power, 1973)
Den stora trippen på Raw Power, den stora resan. Likt en rymdfärja i toppfart i horisontalt läge på full färd över Älvsborgsbron. Den akustiska gitarren, tydlig, skarp startar resan. Den elektriska slår följe. Ett piano som hakat upp sig. Suggestiv bas. Lätta trummor. Iggy tar ton. Vi har lämnat planeten ganska omgående. Efter blott två minuter är vi inne i crescendot som sträcker sig resten av detta epos ut. James Williamson slår kullerbyttor med sin gitarr och resten av ensemblen höjer intensiteten till 11 på alla mätare. Alla mätare.

"Open Up and Bleed" (Metallic K.O, 1973/74)
En låt som figurerar här och där på rena och semi-bootlegs i alla upptänkliga utgåvor men aldrig ordentligt inspelad i studio. Bästa versionen är dock från bootlegen Metallic K.O som sedermera blev en officiell utgåva och gavs ut på CD osv.
Bandet samlas kring en sorglig blues-slinga och låter ett drogat munspel leda vägen. Det är det vackraste munspel med drogproblem världen någonsin fått höra. Munspel ebbar ut, Iggy tar sig in i sången och hinner på kort tid förolämpa all församlad publik inklusive de motorcykelgängsmedlemmar som tagit sig enkom till konserten för att nita bandet. Som text på skivan också förtäljer:

"..the only rock album I know where you can actually hear hurled beer bottles breaking against guitar strings.."

"I Wanna Be Your Dog" (The Stooges, 1969)
Iggys signaturmelodi, javisst. Kanske den sång de flesta, även de med rudimentära Stooges-kunskaper känner till. Men annat vore konstigt. Nätt och jämt över tre minuter rockhistoria med riff och struktur som ständigt återkommer i alla efterföljande bands repertoar, vare sig de vill eller inte. Alla band av ansenlig karaktär skriver någon gång i sin karriär samma sång som de här slynglarna fick ur sig de sista skälvande minuterna av 60-talet. och Ron Ashton uppfann inte wah-wah-pedalen, men han visade en hel blek vit värld vad man skulle ha den till.

"Sick of You" (Sick of You, 1977)
Inspelad och menad för Stooges fjärde album som aldrig såg världens ljus. Ratad från resterna som plockades upp och förpackades om på "Kill City" som släpptes under bandnamnet Iggy Pop & James Williamson. Lämnad ensam och sammanbunden med utvecklingsstörda låtar som "Jesus Loves the Stooges" på obskyra samlingar i små upplagor. Ratad, undangömd, förpassad, men aldrig bortglömd. Det har aldrig skrivits en bättre låt om att älska att hata någon

Uppbackning

Jag har efter snart 25 år av handhavande av persondator installerat ett vettigt backup-system för viktiga filer. Nog har man backat upp filer förr i förvirrande och ologiska system, först på disketter, sedan på CD-ROM följt av oregelbundna uppbackningar på interna och externa diskar.
Med mitt senaste inköp av extern hårddisk har jag för första gången orkat sätta mig in i den medföljande programvaran och har nu ett enkelt och bra backup-system.
Ett klick på en ikon sätter igång en incremental uppbackning. En uppbackning som justerar filerna på den nya hårddisken i samband med att de förändras på moderdisken på utvalda mappar i mitt filsystem.
Så nu slipper man bygga mappsystem från början igen, eller fylla diskar med onödiga kopior på en och samma sak.

Disken jag kom över är en LACie 1TB designad av Neil Poulton.
Önskemålen jag hade på disken innan jag handlade var

• Minst 1 TB utrymme
• Vettig avstängningsknapp, egen ström
  
• Svart färg för att passa in till övrigt system
• Mått på höjden under 5 cm
• Kostnad under tusenlappen
• Fötter
  

Och Lacie klarar galant dessa önskemål. Jag kom över produkten hos Webhallen för 790 SEK vilket faktiskt var billigare än hos NetonNet, Pixmania och alla andra vanliga affärer.
Den har ingen fläkt i egentlig mening utan någon sorts egenutvecklat cooling-system som jag inte har en aning om hur det funkar, men när man pressar den hårt och dunkar in en 100 GB i stöten blir den på sin höjd lite ljummen.
Tyst och fin är den också, den säger "hej" när den startas upp, obetydlig ljudnivå och går sedan ned till i princip helt tyst. Designen är väldigt ren, ett lätt blått ljus lyser när den arbetar och är allt som syns på framsidan
En härlig ny medlem i Berntssons teknikprylfamilj.

LaCie 1TB Extern HD Design by Neil Poulton (USB 2.0) finns nu även i versioner med 1,5 och 2 TB (den senare är större och högre) Även i versioner med ethernet och som mediaspelare (man köper den med en mediabrygga och kopplar den med hdmi till TV:n) Men den här räcker gott för mig de närmsta åren och mediaspelare har jag redan, min WD som sköter det jobbet på sin kant.

Berntsson lagar mat - Söndagsmiddag

Här fräser morotsstavar och korv och pastavattnet har just börjat ta sig

Det är söndag och Berntsson lagar mat. Klassikern Korvgryta står på matsedeln. Jag kommer här i enkla steg att visa hur det går till.

Du behöver: (recept för 1,5 personer) ca 15min matlagningstid

3 varmkorvar eller motsvarande mängd annan korv
Pasta efter önskad mängd, i det här fallet Idealmakaroner, men annan pasta kan fungera
1/2 broccoli
3 små steklökar eller en halv vanlig gul lök
1 normalstor morot
1 burk krossade tomater
1 dl matlagningsgrädde
Salt & Peppar och lite av de mesta som står i kryddhyllan
Matolja

Här fräser det

Skala och hacka upp moroten i små stavar och fräs den i matolja med lite kryddor. Låt korven göra sällskap efter någon minut, skivad. Rör om och bevaka att ingredienserna sköter sig. Slå i broccoli, hackad i små platta träd. Samtidigt med detta slås idealmakorerna i och man får på så sätt maten färdig på alla kanter samtidigt.

Eldorados krossade tomater kostar mindre än vad man hittar i jeansen vid tvättdags, men fungerar utmärkt

När det frästa börjar få lite karaktär slår man på en burk krossade tomater och rör runt, låt bubbla runt en stund. Sedan tillsätter man grädde, tar ner värmen något och låter bubbla under tillfälligvis omrörning tills man uppnår grytegenskaper i stekpannan. Hela tiden häller man på olika kryddor och smakar av tills man är nöjd

Till bords

Färdigt att äta. I exemplet avnjuts rätten med en 33 cl Småland, 5,2% men det går lika bra med andra maltprodukter.

100 000 låtar

Så slog räkneverket om till den 100 000:e spelade låten på favoritsiten Last.Fm.
Det var ett för dagen egenskapat verk i genren minimalistisk spacerockelectro tillägnat H. som fick äran.

Jag var trogen idéen med Audioscrobbler redan från början. En sida som automatiskt listar vad man lyssnar på, skapar listor och statistik, rekommenderar liknande musik och skapar diskussionsforum till varenda låt på varenda skiva som någonsin scrobblats.

Genialiskt.

Och så är också Last.Fm den hemsida jag varit allra mest trogen de senaste sex åren. Visst har det varit kackigt mellan varven, sidan har legat nere, haft problem att scrobbla, ändrat design åt olika håll och kanter, men nu fungerar den sedan ett par år prickfritt och är en ständig källa till glädje och upptäckter av all denna musik man helt enkelt måste höra innan man dör

Liket Lever

Efter en veckas influensa är man inte sådär jättestöddig. Det känns som en vecka ryckt ifrån händerna från en. En dag försökte jag läsa tidingen, jag gav upp efter fem timmar då jag inte kommit längre än första raden i första artikeln på första sidan, jag minns fortfarande inte vad det handlade om.
Har vart hos läkaren och fått olika mediciner. Jag behöver inte botas från fågel eller fisk-influensa iallafall, jag har den mittemellan typ.
Hostmedicinen var som en resa till 70-talet. En smak man fick i munnen som parvel med ett ensiffrigt antal jordsnurr i bagaget. Märkligt, men jag tror på den.
Få se om det biter då. Jobbet väntar och växer i fjärran och allt annat jag lovat alla att göra, men det kommer, jag kommer tillbaka.

Scener från ett Stockholm i mars

Gustav III är fortfarande bakfull efter den där maskeradfesten

Gamla Stan, utan dubbelhakor

Så här klädde sig Gustav Adolf när han skulle på rockfestival i Lützen

Ett Folkmord är ett Folkmord

Vad är det med Turkiet egentligen? Det finns i princip inga källor någonstans runt om i världen som tillbakavisar det faktum att osmanska myndigheter medvetet hade ihjäl mellan 1 och 2 miljoner människor i nuvarande östra Turkiet och närliggande länder i början av 1900-talet.
I Jämförelse med gaskamrarna i Tyskland och nackskotten i gamla Sovjet är bara metoden annorlunda, man lät öknen göra grovjobbet.
Tvingar man ut en människa i en öken utan mat och vatten så dör den.

Resultatet blir inte annorlunda om man ökar proportionerna, en miljon törstar ihjäl lika lätt som en enstaka individ, och till detta läggs mer traditionella pogromer inte bara på armenier utan också greker och lite alla möjliga som inte passade in i en ny ungturkisk modell av land.

I det moderna Turkiet av idag kan en person riskera upp till sex års fängelse bara genom att prata och skriva om händelserna, eller erkänna att de ägt rum. Detta i en modern republik, anknuten till Nato och med aspirationer på EU-medlemskap.

Vad har Turkiet att förlora på att erkänna folkmordet? Likt andra har gjort genom historien. Tyskland står väl som en modell för efterarbete som går att klassa godkänt, eller som Australien och andra länder gjort mot sin ursprungsbefolkning (efter mycket om och men i och för sig, men ändå) Be om ursäkt, ta ansvar och gå vidare, vad kan man möjligen förlora på det, idag, 2010?

Om vi accepterar Turkiets hållning bereder vi väg för acceptens av utrensningar i leden närhelst det passar en regim, demokrati som diktatur.

Turkiet står såklart inte ensamma i denna belägenhet, det finns massor av massmord och fall som inte är erkända och uppmärksammade som den europeiska kolonialhistorian i Afrika och på andra platser, men vad spelar det för roll? Turkiet har ju en chans att visa sig vara den moderna stat det utger sig för att vara med ganska enkla medel.

Och jag vill å det kraftfullaste motsäga Carl Bildt som inte anser att det är riksdagars och motsvarandes roll att "politisera historien" Självklart skall det göras från regering och riksdag på samma sätt som vi gjort med förintelseprocesser i andra fall.

Folkmord är aldrig okej. Låter vi Turkiet få rätt ger vi Hitler rätt.

Jag har givit order till mina dödsenheter att utan nåd eller medlidande utrota män, kvinnor och barn av polskt ursprung och språktillhörighet. Det är bara på detta sätt vi kan få det vitala territorium vi behöver. Trots allt, vem kommer i dag ihåg utrotningen av armenierna?, Adolf Hitler 1939