I Jämförelse med gaskamrarna i Tyskland och nackskotten i gamla Sovjet är bara metoden annorlunda, man lät öknen göra grovjobbet.
Tvingar man ut en människa i en öken utan mat och vatten så dör den.
Resultatet blir inte annorlunda om man ökar proportionerna, en miljon törstar ihjäl lika lätt som en enstaka individ, och till detta läggs mer traditionella pogromer inte bara på armenier utan också greker och lite alla möjliga som inte passade in i en ny ungturkisk modell av land.
I det moderna Turkiet av idag kan en person riskera upp till sex års fängelse bara genom att prata och skriva om händelserna, eller erkänna att de ägt rum. Detta i en modern republik, anknuten till Nato och med aspirationer på EU-medlemskap.
Vad har Turkiet att förlora på att erkänna folkmordet? Likt andra har gjort genom historien. Tyskland står väl som en modell för efterarbete som går att klassa godkänt, eller som Australien och andra länder gjort mot sin ursprungsbefolkning (efter mycket om och men i och för sig, men ändå) Be om ursäkt, ta ansvar och gå vidare, vad kan man möjligen förlora på det, idag, 2010?
Om vi accepterar Turkiets hållning bereder vi väg för acceptens av utrensningar i leden närhelst det passar en regim, demokrati som diktatur.
Turkiet står såklart inte ensamma i denna belägenhet, det finns massor av massmord och fall som inte är erkända och uppmärksammade som den europeiska kolonialhistorian i Afrika och på andra platser, men vad spelar det för roll? Turkiet har ju en chans att visa sig vara den moderna stat det utger sig för att vara med ganska enkla medel.
Och jag vill å det kraftfullaste motsäga Carl Bildt som inte anser att det är riksdagars och motsvarandes roll att "politisera historien" Självklart skall det göras från regering och riksdag på samma sätt som vi gjort med förintelseprocesser i andra fall.
Folkmord är aldrig okej. Låter vi Turkiet få rätt ger vi Hitler rätt.
Jag har givit order till mina dödsenheter att utan nåd eller medlidande utrota män, kvinnor och barn av polskt ursprung och språktillhörighet. Det är bara på detta sätt vi kan få det vitala territorium vi behöver. Trots allt, vem kommer i dag ihåg utrotningen av armenierna?, Adolf Hitler 1939
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar