Masthuggsgunget 2019

Masthuggsgunget 2019

OCEAN
Hannah Tolf
MANX
Simon Alexander
FunkMachines ft. M-Rocks World
Simon Ljungman

Minifestival uppe på Masthuggsberget, Göteborg, 25 maj 2019


Det är ett lotteri att gå på en minifestival på ett berg i Göteborg i slutet av maj månad. Lika väl som det kan vara vindstilla och högsommar kan det lätt vara en mer Murmansk stämning och då är man extra utsatt just uppe på ett berg. Det här hindrar inte gruppen bakom fenomenet Masthuggsgunget att år efter år arrangera den här trevliga tillställningen.

Årets upplaga är kanske inte riktigt i Murmansk-klass men en väl en bit upp på Kola-halvön får man säga. Det blåser något väldigt och hotfulla gråtunga moln virvlar förbi dramatiskt ovanför festplatsen.

Vi klarar oss dock från regnet och med en kortare paus under kvällen med tillflykt till en närliggande bar med centralvärme och Irish Coffee så klarar vi av hela kvällen. Eller ja, några akter har redan hunnit spela när vi dyker upp lagom till att OCEAN drar igång.

Det är väldigt humant upplagt. Man tar med sig det man vill hälla i sig. Det finns mat att ta till från tre olika food-trucks som parkerat sig lite här och där. Det är inget inträde men man kan vara med på en insamling till ett gott syfte om man vill. Årets utvalda välgörenhet går till Rosenlundsgruppen och till prostituerade kvinnor i utsatt läge och liv. Moderna unga människor använder sånt där swish-swosh men jag föredrar att lägga en sedel i en tunna framme vid scenen i stället.

Först ut som vi ser det är bandet OCEAN som jag aldrig hört tidigare. De spelar en sorts bekymrad folk-psykedelia inte jättelångt från så som Stockholmarna i The Amazing får till det ibland. Trots blåsten har ljudteknikerna fått till ett fantastiskt gott ut-ljud. Riktigt imponerande. Var man än sitter på klippor och bänkar och gräsplättar hör man högt, bra och tydligt från scenen. Bandet är också bra det är bara sångerskan som inte riktigt hittar in i rätt ton under kvällen. Lite otur med dagsformen kanske bara, det kommer nog att ordna upp sig med tiden.

Det hade nog varit proppfullt här vid helt god väderlek men det är en bra mängd människor som dykt upp. En viss rotation i publiken blir det dock för de för optimistiskt lättklädda.

Sen dyker Hannah Tolf upp. Även hon helt obekant för mig sedan innan. Hon har med sig en mindre ensemble som kompar upp med keyboards, trummor och bas. Hannah sjunger och har även en del för sig med en liten maskin framför sig. Det skall även bankas på små klockor och annat. Hannah har ingen dålig dag med rösten utan hittar rätt på en gång. Svårdefinierad men spännande musik får man säga. Ibland bitvis i faggorna av det som Anna Von Hausswolff håller på med för att ge en någosånär liknelse.

Nästa programpunkt är MANX som jag faktiskt lyckats lyssna på innan konsertkvällen. Om det är ett band eller projekt runt sångerskan Maria Nyström är lite oklart men i mitten står hon iallafall och tar ton och även hon har en liten maskin framför sig som det tas olika grepp på av och till. Kompet här består av en digital trummis, mer keyboards och en elbas. Polarn Leif undrar vid det här laget var de sex-strängade gynnarna tagit vägen men de kommer fram hos andra akter sedan. Musikaliskt låter det modernt och fett och ganska märkligt. Tankarna går till Björk på äventyr och något nytt amerikanskt som jag inte har någon koll på alls.

De kör korta effektiva set artisterna så man hinner aldrig tröttna innan något nytt visar sig på scenen. Det är överhuvudtaget en skön stämning uppe på berget med den goda utsikten åt alla håll. Mot väster och havet bakom scenen, Hisingen åt ett håll, den imponerande Masthuggskyrkan åt ett annat och resten av staden strax bakom oss. Det är så synd att det bara hade behövts ett par grader till för att bli totalt bra.

Som bilden ovan visar så har vi alla fall en god motvind så att vi slipper få lugg i ögonen.

Vi ser en kortare stund på Simon Alexander som låter som en fullgod singer-songwriter men här blir vi tvungna att ta ett break på närliggande baren Bamba för värmande dryck och inomhusklimat en stund.

Vi hinner lagom tillbaka till att Emrik drar igång sin Funk-show. Här ser vi honom först skrämma upp publiken genom att vandra ut i den och hälsa alla välkomna. Emrik har man ju följt sedan gamla klassiska StoneFunkers på 80-talet och vidare in den första vilda halvan av 90-talet. Jag minns tydligt en kväll på en svartklubb nere vid Amerikahuset då Emrik gjorde entré genom att välta bordet jag satt vid - på mig. Så kunde det gå till då. Jag minns också en massa rätt hysteriska spelningar på en rad ställen.  Det skall erkännas att jag inte var helt såld på den funken som presenterades då. Den var lite för digital för min smak och kunde ibland komma nära den förhatliga eurodiscon som hade stort omfång på den tiden. Det här vi hör ikväll är dock något helt annat. Det är biologisk tung roots-funk, eller ja, nåt sånt. Det här låter mycket roligare iallafall än hur det lät på skiva förr.

Den nu bistra kvällstemperaturen bekommer varken Emrik eller band utan det ångas på rejält. Emrik kommenterar att så länge han håller sig i rörelse så funkar det.  Så han yr runt. Hinner med gamla dängor från förr och ett fint litet brandtal mot SD och fascister i allmänhet inför EU-valet som äger rum dagen efter. Ett kompakt men bra svängigt set. Riktigt schysst band.

Kul också att trots kylan så uppstår ett dansgolv på gräsplätten närmast scenen och vild midsommarliknade dans tar sin fart ganska med en gång.

Sista akt blir Simon Ljungman. Simon är mest känd för att spela yxa närmast Håkan Hellström på scen och mitt i bilden i bandet i På Spåret på SVT.  Han har nöjt sig med att ta med sig en trummis. Simons egna låtar är dock lite för klena för att ta sig fram på egen hand även om sång och gitarr- och trumspel är kompetent. Den varma krogen lockar med sin värme och sina frestelser igen så vi ser några låtar och tar oss neråt mot Andra Långgatan efter det men vilken fin kväll ändå. Sånt gott initiativ av kompisgruppen som flyttade ut en återkommande fest de hade i ett vardagsrum när den blev för stor som nu förnöjer hundratals glada en sådan här kväll.

Jag filmade en kort sväng när Hannah Tolf körde sitt klara set. Filmen dubbas av mina vänner Jyrki och Leif som har en diskussion i bakgrunden om något helt annat men en viss bild hur Hannah låter får man också.