Beehive Plains
Metric Landmarks/Planet Caravan
Singel, 2013 (AD Inexplorata)
Det mesta av det jag brukar recensera här på bloggen går oftast att hårdra i uttrycket som någon form av rock. Visst har det slunkit med lite jazz och ljudkollage-baserade verk men det mesta är faktiskt ackord och vers & refräng-baserad populärmusik av det traditionella slaget.
Idag tar jag tar jag mig dock en lyssning på lite mer transcendental experimentell elektronisk musik. En värld jag inte är särskilt bevandrad i ärligt talat. Nog för att den mer vidsynta populärmusiken låtit sig lämna den konventionella låtstrukturen genom musikhistorien mellan varven, men lite som att ge sig ut på djupt vatten känns det allt som.
Jag gör det lätt för mig och ger mig i kast med en ny singel med Göteborgsbandet Beehive Plains. Singeln innehåller två låtar varav den ena är en omarbetad gammal klassiker jag är bekant med sedan tidigare i sitt originalutförande.
Beehive Plains består av Peter Davidson, Olle Niklasson och Karl Gasleben. Tre herrar kända från en rad olika konstellationer både som ledande i spetsen för eller som gästartister. Vid sidan av egna band som Davidsons Weltwagen och Gaslebens Twice A Man har de och Niklasson en sammanslagen erfarenhet av bidrag på verk av Blue for Two, Union Carbide Productions och Anna Själv Tredje för att nämna några.
Det första av de två spåren på den nya singeln är betitlat Metric Landmarks och tar med lyssnaren ut på en resa i tid och rum och ljud. Det är lite svårt att avgöra vem som gör vad i bandet men man får ta del av ett möte mellan elektronik och filtrerade blåsinstrument. Ett stadigt beat av indisk modell håller tempot i faunan av ljud som presenteras. Det sorgsna ibland närmast mellan östern-klingande blåset skapar en fin kontrast till den elektroniska fonden av en mängd slingor som slingrar sig in i varandra och får lätt tankarna att vandra till minnen av gamla dystopiska science fiction-rullar såväl som till elektronisk musik av modernare snitt.
 |
| Beehive Plains är i farten |
Det andra spåret är en version av Black Sabbaths gamla hippe-requiem Planet Caravan som de släppte redan 1970 på sitt klassiska album Paranoid. Originalet var kanske det mest psykedeliska verket som bandet över huvud taget gjorde under sin karriär. Sångaren Ozzy Osbourne sjöng in sin sång genom en för sin tid revolutionerande ljudteknik, en så kallad Lesliehögtalare som fram tills dess mest använts i hammondorglar och det bidrog till det gåtfulla ljudet som sången tillsammans med de för bandet här ovanligt tassande instrumenten skapade. Beehive Plains hyllar i sin tagning den gamla pionjärandan i originalinspelningen genom att utveckla stycket vidare. Sången är tolkad av ett manipulerat blåsinstrument som ödsligt och i fragment leder spåren av melodin över de syntetiska övriga ljuden. Här och där fladdrar det till i en mer jazzig inriktning. Rockräv som jag är hade jag kunnat tänka mig höra några manipulerade strängar med i kompotten också men faktum är att det låter bra som det gör. Sprött och ganska minimalistiskt och mycket stämningssättande.
Singeln går att köpa antingen på ITUNES eller AMAZON till en billig peng. På bägge dessa sidor kan man även klicka sig vidare och få tag på fullängdsskivan Tape som kom ut förra året.
Ytterligare fördjupning kan göras på bandets HEMSIDA där man till exempel kan ta del av en remarkabel historia om hur Beehive Plains kom till, varför de heter som de gör samt titta på videos. Här länkas till sånger från förra året. Årets låtar kan man se väl genomarbetade videos på som ytterligare förhöjer stämning och sinnelag på Youtube, se här: METRIC LANDMARKS | PLANET CARAVAN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar