lördag 5 november 2011

En EP med digital soul


Deptford Goth
Youth II
EP, 2011

Jag pratade förr i tiden mig varm för EP-skivan som det ultimata skivutgivningsformatet. Vid sidan av den traditionella album- eller LP-formatet var det inte ovanligt att artister och band släppte ut sina senaste alster i form av en EP, en skiva med kortare spellängd ibland kallad 12" (maxisingel), minialbum eller just EP. På vinyltiden oftast en skiva just i storleken tolv tum eller mittemellan en singel och en LP och oftast med fyra låtar, två på varje sida även om det kunde variera.

När jag funderar kring EP-skivor minns jag med ett leende hur jag växlade in ett presentkort på femtio riksdaler hos Expert som inte hade så förtvivlat mycket skivor i sina affärer mot ett ex av U2's EP Wide Awake in America 1985. I kassett-upplagan dessutom, pengarna räckte inte till en fullängds-kassett.

Finessen med formatet är att låtarna inte slår ihjäl varandra så lätt som de gör på ett vanligt album. Man får mer tid att ta varje låt på allvar och riskerar inte att sålla bort någon låt som vid de första genomlyssningarna uppfattas som mindre bra än de spåren som sätter sig mer direkt.

Hur ofta har man inte kommit tillbaka till någon gammal platta och insett att den innehållit skatter som man inte helt förstått när det begav sig? Det blev ännu mer aktuellt när vi kom till CD-åldern och albumen över lag blev så förtvivlat långa, vare sig det fanns fog för det eller inte.

Det är sällan en artist har mer än 40 minuter intressant musik relevant att presentera per albumsläpp. Betänk att de flesta av de gamla klassiska dubbelalbumen som artister och band släppte förr i tiden när de kände sig extra kreativa sällan klockade in på över 60 minuter och sålunda i CD-åldern kunde återutges på en enda skiva.

De här tankarna kanske ter sig lite löjliga i tider när de flesta avnjuter sin musik på Spotify och pysslar ihop sina spellistor hur som helst men faktum är att det finns en själ i utgivningsformatet i sig. En skiva är inspelad under en begränsad tid och har sina egna uttryck och attribut som försätter lyssnaren i en specifik stämning av just de minuterna som är resultatet av vad artisten krystat fram just då. Det behöver inte handla om en tung tema-skiva som säg, The Wall. En skiva representerar oftast ett litet universum i sig självt ändå och det är synd att den upplevelsen delvis försvinner i tidevarven av streamad musik.

Engelsmannen Daniel Woolhouse som i artistform kallar sig Deptford Goth skivdebuterar i höst med just en EP som han kallar Youth II.


Deptford Goths promotionbilder ger ett lätt frånvarande intryck

Vi får fyra låtar hemmasnickrad digital soul. Fyra låtar nedtyngda av tunga gråa syntsjok, mumlande sång driven genom vocoder eller i bara lätt frånvarande form. Namnet till trots är det inte särskilt gotiskt utan mer urbant deppigt och modernt. Samtliga spår skulle med fördel kunna användas i någon särdeles modernt filmad reklamfilm med lite mer allvarligt innehåll som aktion mot mobbning eller med information från någon skattemyndighet som vill nå den yngre publiken.

Låtarna flyter in i varandra och skapar ett töcken av grått och elektroniskt. keyboardslingorna låter ibland som de kunde göra i början på 80-talet, antingen i form av tjocka ackord med mycket flytande eko eller som blipp och blopp från något daterat dataspel. Men det låter också som senare års mer dynamiska indie-elektronica. Vocodersång blir ganska snabbt tröttsamt att höra på även om effekten kan vara effektiv om man hushåller med den.

Bäst fungerar det i Time. Med trummaskinen inställd på läge rock och med en stämning i tonen någonstans halvvägs mellan Orchestral Manoeuvers in the Dark och Kanye West, typ.

Titelspåret låter lite gammal science fiction också, men vid det här laget är man lite övermätt på den digitalt behandlade sången. Här hade det vart befriande med mer klar och tydlig sång.

Du lär inte höra spår från Youth II på dansgolven i vinter, men säkert i bakgrunden till någon jingel för ett kommande tungt program på Kunskapskanalen eller någon annan seriös kanal.

Inga kommentarer: