Ögonblick från Semestern 2011 #12

Gränsö, strax utanför Västervik

Vi tar in på hotellet som ligger i anslutning till Gränsö slott. Det här är vår terrass. Hotellet är dyrt och ombonat. Alla rum har sjöutsikt. Det är lite som en charterresa fast i hemlandet. Man får choklad på kudden och man kan ladda sin i-pod i tv:n. Det är inte som hotell Alexandra i Stockholm direkt.


Hotellet har en rad olika bassänger både inne och utomhus. Badvattnet håller en god temperatur och vi badar när det blivit mörkt i den här bassängen samtidigt som folk sitter inomhus och äter och tittar på oss.


Nu äter vi frukost. Hotellet erbjuder en gediget sortiment med kallskuret, små mystiska wienerbröd och mycket gott kaffe. Anläggningen har kapacitet för 600 konferensgäster, men vi är kanske ett tiotal gästande dessa dagar allt som allt. Det är tyst förutom AC och jacuzzi-anläggningar som brummar lätt om dagen och natten.

En eka har blivit liggande och förvandlats till shabby chic. Eller så är det Gustav Vasas gamla båt. Vem vet?. Små stränder hugger in i kustlinjen här och där. På de små stränderna vandrar en och annan vilsen tysk turist.


Bredvid slottet och hotellet leder en bro över till ön Ekholmen som man kan promenera omkring på. Vi blev utlovade ugglor och hackspettar men de var nog själva på semester vid vårt besök. Ön är hursomhelst en skön naturupplevelse ändå med lövskog, ängar, klippor och små vikar.


Vid Östersjön växer träden ända fram till strandkanterna. Det gör de inte hemma. Det är lite djungel och vildvuxet över det hela. Det är gott att inte allt måste vara engelsk trädgård hela tiden.

Längst ut på ön hittar vi lätt sluttande klippor som är jämna som badhallsgolv. Solen ligger på och vi lägger oss ner en stund. Snart kommer det tyska turister och stör oss.


Vi jagar en fjäril frenetiskt tills den inte orkar göra motstånd mer och låter sig fotograferas en stund. Sen låter vi den göra lite som den vill igen. Den är storvuxen och verkar ha det bra här i lövskogen.

Här är själva slottet. Den första upplagan byggdes redan på 1200-talet men så som det ser ut nu har det gjort sedan 1807. Slottet fick förfalla länge och när man väl började renovera det på allvar brann det ner helt och hållet 1993. Men med insamlade medel från befolkningen runt omkring Västervik byggde man raskt upp det igen.

Allt har inte alltid varit frid och fröjd på slottet. Under en rad år höll den tidigare folkpartiledaren Lars Leijonborg sitt årliga sommartal här. Dessa mörka tider är dock över nu och man relaxa i lugn och ro.



Några steg fram från terrassen kan man få en skymt av downtown Västervik på andra sidan sundet. Havet ligger blankt. Det är grönt och tyst. Man mår bra här.