Tentakel
Viagra Boys
Konsert, Pustervik, Göteborg, 7 dec 2018
Det var inte mer än 1 1/2 år sedan jag var och tittade på Viagra Boys sist och man kan läsa om det äventyret då här. Mycket har dock hänt sedan sist. I höstas kom det första albumet ut och ett ivrigt spelande överallt har skapat ett rejält intresse för bandet. Då på Pustervik sist var det inte utsålt och det det var inte så dignande med intresserade konsertbesökare som vi ser den här decemberkvällen. Nu kan alla texterna och låtarna och är grymt taggade innan ens förbandet gått på.
Det här är ett band i extremt god medvind nu och det är en härlig känsla att få vara med när det händer. Grejer har börjat hända utomlands, framför allt i England och Tyskland och en hype liknande den som GOAT lyckades bygga upp för några år sedan är nog närmast att förvänta sig.
Pustervik är alltså smockfullt och en fet glädje känns i hela lokalen och ståplats framför scenen är helt fullt redan när förbandet Tentakel drar igång sitt set.
Jag har inte hört något med den här bläckfisken innan mer än nåt kort glimt på något youtube-klipp.
På pappret låter det inte så dumt. Live-trummor till Rave-musik. En trummis på scen kort och gott med tillgång till lite syntar och andra maskiner runt om. Det är dock tyvärr i mina öron ganska platt Rave-musik som det trummas till. Om man hoppats på lite skön rytmisk rymd-jazz så har man inte så mycket att hämta här. Det är lite ont om nyanser och detaljer. Det håller mest på, men ljus-projektionerna är mycket fina som ni ser ett exempel på i bild ovan.
När Tentakeln trummat klart är det strax dax för huvudakten. Ett draperi som dragits fram och döljer scenen döljer till att börja med också bandet som drar igång kända tongångar i mörkret.
Viagra Boys öppnar med sin första hit Research Chemicals och fullständigt kör över publiken. Den här hade man kanske kunnat tro att man skulle få sist i programmet men Viagra inleder med den här ångvälten till låt. Draperiet dras ifrån och i fränt ljus är konserten igång. Jublet är stabilt och hopp & lek är i full gång med en gång framför scenen. Sångaren Sebastian Murphy äntrar mitten av scenen iklädd sin patenterade träningsoverall och hittar mikrofonen. En tre-fyra rader text in i låten åker Adidas-jackan av. Basen slår hårt in i bröstet på oss, vass Stooges-saxofon och krispig postpunks-gitarr lika så. Från kanten kommer hårda blipp och blopp från en maskinpark där. Trummisen yr på bland sina både analoga och digitala slagverk. Det låter rent ut sagt löjligt bra.
Det är så mycket på en gång så det blir yrsligt att ens sortera ens intryck ens i efterhand för att inte tala om där, i stunden. Rock-musik live just nu spelas inte bättre av någon annan just nu helt enkelt.
Vi får naturligtvis de flesta av låtarna från ganska nysläppta albumet Street Worms och även en del äldre grejer som släppts på singlarna Consistency Of Energy och Call of The Wild.
Det finns inget att klaga på här. Setet är kompakt och starkt. De lite lugnare låtarna är lugnare än de andra fortfarande men får mer sjuss i live-formatet. En låt som Just Like You blir mer monumental här än på skivan.
Trots att det är så fullt i lokalen är det ändå förvånande lätt att röra sig och det finns en kollektiv vänlighet i luften som jag inte riktigt känner igen från så här tuffa spelningar. Efter ett tag dansar man på ett golv fyllt av tomma ölflaskor och en och annan armbåge i huvudet serveras förstås men i stora lag är det mest bara trivsamt.
På vanligt manér tappar vi i gruppen besökare bort varandra hela tiden och när man hittar någon borttappad i Pusterviks-vimlet så har man såklart tappat bort någon annan men bilden ovan redovisar några glada konsertbesökare fångade på bild på samma gång iallafall.
Bandet yr på i sin härliga rullande rock och avslutande Amphetanarchy hamrar in i oss på bästa tänkbara sätt. Det är en stor kväll på många sätt.
Några kortare försök att filma blev så här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar