The Crunch
Krånne
Konsert, Henriksberg, Göteborg, 18 april Göteborg
Det erbjuds konsert i Långfredagskvällen och jag tar mig ända bort till det exotiska Majorna och tar mig en titt på vad som händer.
Superbandet The Crunch är huvudakt och de supportas av den lokala storheten Krånne som spelar upp på den lilla scenen i källaren på anrika Henriksberg i Stigbergsbacken.
Line-upen i The Crunch går inte av för hackor. Bandet leds av Sulo Karlsson känd från Diamond Dogs. På gitarr hittar vi Mick Geggus (Cockney Rejects). Bas trakteras av Dave Tregunna (Sham 69 / Lords of the New Church) Bakom trummorna hittar vi ingen mindre än Terry Chimes mest känd för att varit med och startat upp The Clash och ryckt in av och till där under årens lopp på slagverken. Som om det inte räckte med detta så har man slängt in Idde Schultz också på positionen orgel och körsång.
Först ut är dock Krånne som jag inte sett live sen nån fri scen på Café Hängmattan kanske, 1992? på den tiden var det mycket hyss med Bröderna Birro som var på tapeten. Nu är inte de med längre på den här grejen men Marcus röst hörs i en del förinspelade stycken som används i ljudbilden på en låt.
Med tanke på det starka intresset för The Clash som alltid funnits med i Krånnes värld är det väl rena julafton det här kan man tänka sig, att få dela biljett med ikonen och hans kompisar. Visst hörs det här och där i låtarna men framförallt svänger det på i samma anda som The Stone Roses och andra dansanta orkestrar från det sorglösa brittiska 90-talet. Textmässigt är dock allt på svenska och mer på det lokala planet. När inte råpsopar mot Sverigedemokraterna delas ut (skön rad: Jimme lyssnar inte på Jimmy Jazz) så avhandlas väldigt lokala företeelser. Krånne måste vara ganska unik med att ägna Sannaplan i Göteborg en hel låt till exempel. Det svänger som sagt på bra och den vanliga gitarr-bas-trummor-uppställningen får fint stöd av en bandmedlem som växlar mellan Congas och Sampler.
Sorgligt nog är det väldigt klen uppslutning till evenemanget. Vi är inte fler än att vi i lugn och ro kan gå runt och hälsa på varandra i publiken. Om man överdriver lite kan man säga att varannan spjuver av de besökande är fast medlem i punkorkestern Attentat. Nä, inte riktigt så illa är det inte men det är riktigt glesa led framför scenen. Visst är det gott att kunna stå långt fram och dricka bärs utan risk för att få den utputtad men det märks att bägge akterna hade hoppats på bra mycket mer folk.
The Crunch låter sig dock inte helt nedslås av det och går ut hårt och beslutsamt. Det som jag tyckte lätt lite för snällt på senaste skivan Busy Making Noise från förra året växer live ut mer och får vassare form. Det blir mer bett i det hela. Glad Punk/Power-Pop kan man kalla det. Trummisen Terry är inlåst i en glasbur av nödvändighet när banden skall anpassa sig till tidens decibel-regler. Trams. Men han bankar på ändå inne i sin modul så det står härliga till. Idde gömmer sig inte direkt bakom sin orgel utan bankar på tamburin och sjunger god körsång. I a little bit of Grace får hon större uppgifter på sångsidan när duetten sätter igång. Jag fångade en stund av den stunden i ett videoklipp där ljudet såklart blir knas, har dragit ner det ganska mycket, men ja, man får en liten bild av uppträdandet iallafall.
Vi får också till livs en gammal klassiker av Lords of the New Church, Russian Roulette sjungs av den gladlynte basisten Dave Tregunna som såklart var med när det begav sig 1982 också. Det blir lite lam feedback från den inte så manstarka publiken men applåderna är ändå hjärtliga. Skoj på det hela! Sen blir det samling i baren och introduktionskurs i Gammeldansk för nyfikna men oförstående britter och lite skönt eftersvammel. En god kväll.
Mer om Krånne kan man läsa om på hans FACEBOOK
och om The Crunch likadant, FACEBOOK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar