En Ros är en Ros är en Ros

New Rose
Tracklist Within
Album, 2011

Jag vet inte varför stockholmarna i New Rose heter som de gör. Faktum är att jag knappt vet någonting om dem då det inte följde med någon sedvanlig information på klassiskt A4-papper som det brukar göra med svenska skivsläpp. Internet är fåordigt om bandet och Googlesökningar gör mest att man fastnar i The Damneds sång New Rose som man först skulle kunna tro var källa till bandets namn, men som jag efter att ha lyssnat igenom Tracklist Within ett par gånger inte längre tror har någonting med det att göra.

Efter ett par kvalificerade sökningar förstår jag ifall att att herrarna i New Rose tidigare sysslat med frijazz samt deltagande i den första uppsättningen av The Plan. Den uppsättningen som hade några former av kommersiell framgång sådär runt 2001.

Trion bjuder oss på tio spår av Rock. De poängterar att de spelar rock tydligt på sin facebooksida på ett sätt som bara för några år sedan hade upplevts som överdrivet ironiskt eller rent av bonnigt. Men 2011 fungerar det här förtydligandet då väldigt mycket samtida rock faktiskt är väldigt lite rock egentligen.

Det är sång, gitarr, bas och trummor för hela slanten som det var förr i världen. Det osar av klassisk alternativ rockmusik från en ficka i tiden som inte blivit så uttjatad än. Många samtida band har fastnat i referenserna från skarven 1970/80-tal, men New Rose har valt att hämta ammunitionen ifrån några år efter de flesta av sina hippa branschkollegor. Vi pratar om en tid som sträcker sig från mitten av 80-talet fram till mitten av tiden mellan mitten av 80-talet och 90-talet och vi pratar om tidiga alster med band som Sonic Youth och Dinosaur Jr. Vi pratar sålunda om ögonblick i rockhistorien rent bokstavligt, men mycket konsekvent utforskat av New Rose och som sagt, inte så förbannat uttjatat.

Den dynamiska trion New Rose

Tracklist Within ångar på, maler och knorrar och tar ut svängarna sådär lite för mycket som band sällan gör nu. Även om det mesta låter klassiskt alternativt låter bandet det få balla ut ibland. I Heavy Horn som inleds med någon form av tut i lur drivs vi igenom ett hav av rockmuller som så småningom leder in i något som låter som ett soundcheck från Woodstock 1969. Fast det är en ljudkakofoni som snarare låter som ett framträdande i TV4's morgonprogram i HD-kvalité snarare än 1969 på en leråker, men ändå.

I en rocktrio friläggs de individuella insatserna mer än i den mer vanligt förekommande kvartetten. Två gitarrister kan ofta fylla ut och täcka upp för mindre inspirerande trummisar och basister och man kan även välja att dränka anrättningen i körsång, orglar och allt man kan tänka sig, men se det behövs inte här där bandets medlemmar är så kompetenta överlag.

Ibland står det och trampar lite. I Kids Won't Wait kastas vi mellan ett introvert funk-riff, någon sorts The Fall-hyllning och en djupt enerverande refräng som upprepas alldeles för många gånger på kort tid. Men i andra stunder infinner sig nickningar och stamp med foten som när man avnjuter List Of Abbreviations, som titeln antyder textmässigt avhandlar olika förkortningar men musikaliskt uppvisar en större bredd och rymd. Vi är väldigt nära Sonic Youth här, men det är ändå ok. Det är mer rimlig rock än vad Sonic Youth själva sällan är.

Hur det skall gå för det här bandet, det kan man ju fråga sig. De lär ju inte toppa digilistan eller svensktoppen direkt med sin musik från sitt eget mindre välkända universum, men får de bara spela ordentligt runt om i landet så kan det nog röra en del på sig.

Plattan släpps den 5 oktober och mer info hittar du på bandets Facebook-sida.

Jag flinar lite också åt känslan man får när man för en stund släpper första fokus på musiken och låter den inta bakgrunden. Just hur slammerskvalet i bakgrunden lägger sig som samma typ av bakgrundsslammer som radioprogrammet Lilla Bommen/Bommen utgjorde i mitt pojkrum runt 1985-87. Man nästan väntar sig att Lars Aldman skall komma in och ava låtarna på sitt gemytliga sätt.