Maria Rylander
Facing South
Album, 2011
"Om det har mer än tre ackord är det jazz" som Lou Reed sa en gång i tiden.
Just Jazz är det vi pratar om här, inte samtida underhållningsmusik färgad av jazz, inte någon kombination av musikstilar med jazz som en av ingredienserna, utan ren jazz som om man inte tillhör den utövande eller stort intresserade skaran sällan kommer i kontakt med nuförtiden mer än i gamla filmer på TV eller någon bortglömd statlig radiokanal som ligger på radiobandet mellan den som bara pratar och den som bara spelar ungdoms-pop.
Öländskan Maria Rylander släpper nu i sommar sitt första album Facing South på eget bolag med egenskrivet material och med uppbackning av en internationell ensemble. Vi hör Yasuhito Mori (Japan) på kontrabas, Vyvienne Long (Irland) på cello, Sebastiaan Kaptein (Holland) på trummor och Vanessa Matthys (Belgien) på körsång. Vidare medverkar Simon Westman på piano och Carl Svensson på gitarr.
Det internationella upplägget till trots låter det mycket som toner från en amerikansk jazzklubb i mina öron. Skivan är inspelad i Bohuslän, men följer en strikt nordamerikansk tradition i sitt utförande. Som rockartisten Lou Reed sa i min lite respektlösa inledning är det definitivt fråga om fler än tre ackord. Vi hör klassiska utflykter från den konventionella melodin i både sång och på respektive instrument. Maria sjunger med klar och tydlig stämma och har inga problem att skruva till sin röst efter de andra mycket meriterade musikernas krumbukter, eller om det är tvärtom, men om det är någons insats på skivan jag framförallt vill framhäva är det pianisten Simon Westman vars sköna pianospel lyfter skivan till intressanta höjder. Han spelar både avslappnat och tydligt och när han får blomma ut som i till exempel i I Left my Town skapar han ljuv musik på de vita och svarta tangenterna.
Jag var också inledningsvis på att man inte hör jazz så ofta nuförtiden och det är klart att om man letar så hittar man den förstås, men det är ju inte svårt att leva ett helt liv utan kontakt med jazz. En jazzfestival av idag till exempel erbjuder iögonfallande lite egentlig jazz och de jazzklubbar som finns spelar mest house eller något annat när klockan har slagit klubb.
Själv är jag ju inte någon storkonsument av jazzen. Jag lyssnar regelbundet på fransk deckarfilmsjazz, lounge-jazz, Hasse & Tage-jazz, funk-jazz eller i någon annan uppodlad form. Därför är det kul att ta vara på lite äkta vara och varför inte med Maria Rylander och hennes aktuella skiva.
På det allra sista spåret You Caught my Eye bryts lite annorlunda mark. En akustisk gitarr tar upp plats i ljudbilden och några minuter in i spåret förändras miljön till mer av karaktären pop/rock. Lite som en omvänd variant på en straight rockplatta som ballar ut i jazz på sista spåret.
Facing South släpps den 15 juni och mer om Maria hittar du på hennes hemsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar