Det här med Wikileaks* är hett just nu. Världen runt förfäras regeringar över de dokument som presenteras för vem som helst att läsa och ta del av. Diplomatiska handlingar, rapporter och korrespondens som förr hölls väl inlåsta i dammiga arkiv och välbevakade portföljer dansar fritt över världens vida webb samtidigt som statschefer tävlar i tafatta försök till att lägga lock på och gapa på censur.Intressant att notera är att ingen misstror sanningshalten i de avslöjade dokumenten, ingen gapar om lögn och förbannad dikt, inte ens kineserna tycks förneka något om själva innehållet i papiren. Däremot är världens ledande skikt oroväckande eniga om att diplomati alltid skall hållas hemlig in i minsta detalj, likt en faraos gravkrypta under miljoner ton sten skall ingen dödlig kunna analysera, kommentera eller protestera mot gångna handlingar i evighet.
Man kan ha full förståelse för att en diplomatisk förhandling som ej än är fullbordad behöver lugn och ro för att kunna genomföras, en offentlighetsprincip i realtid är inte realistisk.
Men när ett skeende lagts till handlingarna måste det kunna offentliggöras och presenteras i full transparens.
Har fel begåtts måste skyldiga kunna ställa till svars, inte minst i rent kriminella förehavanden och vad som än hänt är allmänheten värd kännedomen om det förgångna.
Än så länge har inte så mycket matnyttigt ur svensk synvinkel presenterats, kortfattat kan man sammanfatta det med att några blådårar vill leka mer med Nato, att Carl Bildt uppfattas som en mellanstor hund av den amerikanska diplomatkåren samt att Mona Sahlin jobbade på att få kriget i Afghanistan att framstå som lite mer sexigt på hemmaplan.
Vad det gäller Carl Bildt skulle det verkligen vara intressant att reda ut hans förehavanden i Lundin Oil och hans direkta del i 10.000 människors död. Lundin Oil/Lundin Petrolium menar ju på att man är ansvarsfria i och med att man lejde lokal personal på plats för att utföra själva dödandet i Sudan och har fräckheten att kalla ivägdrivandet av 200.000 människor från deras hem för "aktiviteter som bidrog till fred och utveckling" (Läs mer på SVT.se)
Här sopas dock spåren igen med militär precision, många aktörer är intresserade av oljan i Sudan, så det finns ett stort gemensamt intresse att inget framkommer, någonsin.
Så än så länge får han sitta i TV och adligt skrocka över sina brister i zoologisk expertis i frågan om vilken hund han liknar mest istället för att få låta svettdropparna rinna över hans bekymrade ansikte när han är i färd med att förklara sin delaktighet i ett massmord som han borde få göra.
Vidare handlar debatten runt Wikileaks just mest om talmannen för konceptet, Julian Assange, och huruvida han gjort sig skyldig till våldtäkt och man kan ju förlora sig en stund i konspirationsteorier om hur lämpligt det skulle falla sig att en huvudperson i den attack på den dolda diplomat-, militär-, och politiska världen som Wikileaks är kan oskadliggöras på enklast tänkbara sätt, mycket bättre än att till exempel mörda honom.
Men egentligen är det helt ointressant, fenomenet med alla släppta dokument är mycket större än personen Assange. Är han en våldtäktsman skall han dömas för det enligt gällande lag, är han inte det, går han fri, inte mycket att snacka om.
Att misskreditera hela Wikileaks-idéen för ett rötäggs skull skulle vara som att förkasta allt arbete Läkare utan gränser gör för ett nöt som inte uppfört sig i organisationens namn, för att göra en liknelse.
*) Länken till Wikileaks är inte konstant, med jämna mellanrum stängs den aktuella adressen ner av amerikanska myndigheter under olika förevändningar, men den går alltid att hitta genom en sökning i en sökmotor. Den får så många träffar att den inte går att lyfta ur systemet hur mycket vissa makter än vill stänga ner den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar