Tyskt och lite vemodigt

Ines Pabst
Eden
Album, 2010

Idag ger jag mig i kast med en modern skiva. Modern i den meningen att den inte finns traditionellt utgiven på vinyl eller polykarbonat.
Skivan är i tidens anda utgiven av artisten själv och står endast att finna med hjälp av en internetuppkopplad datamaskin och tillgång till en digital genväg, en så kallad länk.

Artisten i fråga är Ines Pabst, en idag 27-årig tyska som som ägnat det senaste decenniet åt att utveckla sin musik på olika plan med utgångspunkt i och runt omkring sin bostadsort Kiel i norra Tyskland.

Efter några års musikskola med huvudämne i sång fortsatte hon som medlem i gruppen November Dreams, en grupp som dessvärre inte lämnat så stora digitala fotspår efter sig och därefter tog solokarriären vid som till dags dato räknat in en handfull egenproducerade och på eget vis publicerade album samt en hel del enstaka cover-versioner på sånger av till exempel Starsailor, The Box Tops, Lou Reed, The Beatles och Nick Cave för att nämna några.

En skiva, Neuanfang, framfördes på tyska, annars har det mest varit på engelska, såsom på 2010 års Eden.

Ines bjuder på en sparsmakad singer/songwriter-orienterad samling sånger. Ofta drivna av en ensam akustisk gitarr med försiktigt ackompanjerande piano som tassar lite i bakgrunden.
Det ställer rösten obarmhärtigt exponerad och hade hon inte haft en begåvad röst hade det blivit outhärdligt. Vokalt landar vi jämförelsevis någonstans mellan Lisa Loeb (kanske idag inte helt ihågkommen stjärna från det alternativa amerikanska 90-talet) och mer nutida Cat Power.

Texterna är bittra och osar av allehanda besvikelser och svek. Ett svek som behandlas är om mannen som dök upp och lovade skivkontraktet som aldrig egentligen fanns och löftena som blev till sand. Eller så handlar det om saker som inte riktigt är som det skall i största allmänhet.
Ibland bryts det stillsamma akustiska plonket som i By your side där en mer dramatisk ljudsättning får ta rum. Som ett argt hav rullar pianotoner modell flygel in över en sorgsen och samtidigt arg melodi som efter ett tag ramas in av distade konstgjorda trummor och elgitarrer som tuggar långt bort i en fjärran del av produktionen.

Det är lite olika kvalité på låtarna. Produktionen och framförandet är det inget fel på. Instrumenten och sången kan först tyckas vara lite väl försiktigt arrangerade, men det faller snart på plats och Eden fungerar bra en mörk höstkväll. Kanske inte fredagskvällen då man slår sönder lägenheten i ren eufori utan mera av söndagsmorgonen då man behöver ett mer stillsamt sällskap till sina funderingar när man tittar på grått i grått utanför fönstret.

Skivan går alltså inte att köpa i en konventionell skivaffär men väl på nätet.
På siten Bandcamp har Ines en egen sida där man kan först lyssna och sedan handla antingen hela skivan, eller lösa låtar till en billig penning. Och om hemsidan håller vad den lovar tar den inte en spänn betalt för det, utan alla inkomster går oavkortade till Ines själv

Om jag lyckats koda rätt här nedanför så skall ni rent av kunna provlyssna här i bloggen, annars får ni ta länk ovan.