Lädernunnan blir Guds Terapi

Godtherapy
...and there will be Godtherapy
Album, 2010

Ur askan av Lädernunnan reser sig nya konstellationen Godtherapy och presenterar sig på albumet "...and there will be Godtherapy"
Efter en skön återföreningsspelning på Kulturkalaset i Göteborg 2005 och en mer bizarr återförening förra året under namnet Leather Nun Re:Loaded är Lädernunnan/The Leather Nun slaktat och begravet och förpassat till minnesrunorna.

Vänner av Nunnan behöver dock inte supa ihjäl sig på gravölet för historien fortsätter. På sju spår på den här nya plattan som befinner sig nånstans mellan en klassisk Mini-Lp och ett album av den längd LP-skivor var förr hörs en rak fortsättning från äventyret som tog sin början i slutet av 70-talet och sträckte sig en kort bit in på 90-talet.

Lite äldre, lite annorlunda, men ändå bekant

Det bjuds på ganska rak rock av det lite mörkare slaget, med starka Lou Reed-kopplingar i arrangemang och i Jonas Almqvists karakteristiska pratsång.
Plattan påminner till viss del av The Cult's comeback "Born into this" från 2007 som i sig är en lysande platta där The Cult sket i trender och försök att hänga med, och istället gjorde en basal straight rock-platta. Almqvist påminner dessutom sångmässigt om Ian Astbury, speciellt i refränger, även om ylande-faktorn skiner med sin frånvaro.

Bekant sedan tidigare från Nunnan ligger Lou Reed-parken nära Iggy Pop-Leklandet. På spåret "Mainstream" vänds det än en gång ut på tongångar från Berlin 1977 och Iggys viktiga skiva "The Idiot" som kom att betyda så mycket för alternativa svenska band som formade sig själva under första halvan av 80-talet.

Ballader har vart ett svårt kapitel för nunnan innan. Det innerliga har legat farligt nära det fåniga och högtravande, men nu, 2010, får de styrsel på den formen också i till exempel "More than just friends"

Så sju låtar nyproducerad rock som låter dels nu och väljarrangerat och dels då, strax innan Nunnan blev lite väl välproducerad bluesrock som på sista skivan är inte fel, inte fel alls.

Det enda problemet är väl namnet egentligen. Irländska Therapy? är ju faktiskt fortfarande aktuella även om de inte är i ropet som de var en gång i tiden och så fruktansvärt långt från varandra ligger ju inte respektives musik. Man kan ana att en del ex av Godtherapys platta hamnar i samma skivhylla som "Troublegum" eller "Infernal Love" av Therapy utan God i början. Men man vänjer sig ju vid vilket namn som helst på ett band i slutändan.